Etiketter

Edith Södergran (1892-1923) debuterade 24 år gammal 1916 med diktsamlingen Dikter, där ”Det främmande trädet” ingick:
blogg3bild
Det främmande trädet står med granna frukter,
det främmande trädet står med purpurhängen
på en solig sluttning och viskar sakta:
Kom, kom, du gyllene dotter, du höstens vandrerska, du skogens lyssnerska,
jag skall säga dig varifrån lyckan kommer och vart lyckan går.
Lägg dina fingrar på min bark och jag skall
hölja dina lemmar med höstens härlighet.
Kom, kom, du smekande, du sagolika, du lyckliga, du röda,
jag skall visa dig vägen som ingen kan finna allena…
Kom, kom, du bleka, du blodbegärande,
du skall gå långt härifrån, dit där ingen känner dig,
där skall du möta österländska ögon,
de fråga aldrig, de vila i vemod…
Du skall leva fjärran från ditt hem och vara lycklig.
buddhaögon
Uppgiften var att göra en transformation av dikten, där jag valde att använda textmixer:

dig vägen solig
sluttning
och
visa dina fingrar
på min bark och visa dig
vägen
kan finna allene
dotter,
du gyllena…
Kom,
kom, kom, kommer och visa
dig
varifrån lyckan kom, kommer
och
viskar
sakta:
Kom, kom, kom, kom, kommer och visa dig varifrån, dit där ingen som ingen solig
sluttning och visa dig varifrån, dit där ingen som
ingen solig sluttning och jag skall säga dig varifrån,
dit där ingen solig sluttning och
varifrån, dit
där ingen
på en solig sluttning och viskar
sakta:
Kom, kom,
kom,
kom,
kom,
kom, kom,
kom, kom,
kommer och varifrån lyckliga, du skogens vandrerska, du skall visa
dig
var

👁 👁

Efter transformationen återstår fragment av den ursprungliga texten. Rytmen är bruten och det går inte att identifiera vilken originaldikten är. Upprepandet i originalets början, ”det främmande trädet”, återfinns ingenstans i transformationen och inte heller det typiska ”purpurhängen”, ”blodbegärande” och ”österländska ögon”.

Den nya dikten har andra kvaliteter med lockande och gäckande ”kom”, som upprepas 17 gånger mot sex gånger i originaldikten. I den nya versionen upprepas också som ett suggestivt mantra ”ingen som ingen solig sluttning”, ”ingen solig sluttning” och ”ingen på en solig sluttning”.

Originalets ”jag skall säga dig varifrån lyckan kommer och vart lyckan går” blir i den mixade texten ”kom, kom, kom, kommer och visa dig varifrån lyckan kom, kommer…”. Båda texterna tar fasta på det mystiska, men originaldikten är lugnande med sina böljande daktyler ”vandrerska” och ”lyssnerska” och presenterar till skillnad från den nya texten en tröstande lösning till lyckosökandet i slutraden: ”Du ska leva fjärran från ditt hem och vara lycklig”. Budskapen är därmed olika och därför blir också känslan i den nya dikten en annan.

Alla är en produkt av sin tid och om Edith Södergran levat idag hade hennes dikt sannolikt sett annorlunda ut. Steget är dock långt till den mixade versionen, som jag inte tror hade kunnat vara ett verk av henne.

Annonser