• Om

MHoegman

~ TJYVTJOCKT

MHoegman

Månadsarkiv: november 2017

Nog minns jag!

22 onsdag Nov 2017

Posted by MHoegman in NOG MINNS JAG!

≈ Kommentarer inaktiverade för Nog minns jag!

Etiketter

evakuering, Fortsättningskriget, Inbördeskriget, IVAK/IlmaValvonta-AlueKeskus, IVKE/IlmaValvontaviestin-KEräyspaikka, Lotta Svärd-organisationen, Porkalaområdet, Porkalaparentesen, ryska kejsartiden, Svenskfinland, Västnyland, Vinterkriget

Nog minns jag!

Mamma var en varm hembygdsvän och pratade ofta om uppväxten i Svenskfinland, om ryska kejsartiden, de tre krigen och evakueringen från Degerby med exilen i eget land. Hon hade också ett genuint släktintresse och med bådas våra uppväxter på bondgårdar i respektive land, kunde jag relatera till mycket av det hon berättade, samtidigt som jag fängslades av det som var annorlunda i hennes uppväxtmiljö.

I höst (2014) är det sjuttio år sedan Degerby med omnejd – det så kallade Porkalaområdet – utrymdes för att bli sovjetisk marinbas i femtio år; när området plötsligt återlämnades efter elva och ett halvt år hade min mor hunnit emigrera.

På 1980-talet, när jag själv blivit mamma, skrev jag ner hennes minnen. Jag hade då efter femton år återvänt till min födelsegård i Gästrikland, där jag och min man är verksamma.

Margareta Högman, 2014


👉 NOG MINNS JAG! Meris hågkomster från Västnyland

👉 ”Mycket intressant om Degerby i ny e-bok”




👉 BikeComparer.com

Lucia

15 onsdag Nov 2017

Posted by MHoegman in BLOGGSKRIFT 6

≈ Kommentarer inaktiverade för Lucia

Etiketter

Hanoi Rocks: "Don´t you ever leave me", Uppgift 6

michael monroe image_medium

Dagen för julfesten slutar alla jobba någon timme tidigare för att hinna pynta i köket och åka hem och byta. Den konstgjorda julgranen, som förvaras färdigklädd i bastun när det inte är säsong, tronar i ena kökshörnet.

Två långbord dukas med plats för sexton personer vid varje. Vd:n är generös och flera småbord dignar under allsköns cateringprodukter levererade av Sten Sture: ett bord med kallskuret, ett bord med varmrätter, ett bord med efterrätter och flera backar med öl och olika sorters dryckjom till nubbar. Dofterna av Janssons frestelse och köttbullar sprider sig snart förföriskt över hela arbetsplatsen och värmeljus pryder minsta vrå i den hårt datoriserade miljön.

”Lokalnyheterna är hemma och intervjuar Belinda så jag är lite sen”, säger Kaj sprickfärdig av stolthet, viftar menande med handen och går genast fram och slår på spelaren. Naturligtvis blir det det band Kaj själv iordningställt och som de lyssnat till åtskilliga timmar under hösten, där låtarna är olika liveversioner av ”Don’t you ever leave me” med Hanoi Rocks. Med blekt hår, sminkning och styling à la idolen Michael Monroe, står Kaj inte heller honom utseendemässigt långt efter.

Kaj kranar upp glögg i ett glas, vänder sig strålande mot alla och höjer glaset:
”Belinda ska komma och hämta mig senare, så då får ni träffa henne!”

Ingen vill naturligtvis missa en skönhetsmiss!

🔅 🔅 🔅 🔅 🔅 🔅 🔅 🔅 🔅 🔅 🔅 🔅 🔅


Stycket här ovan är från dagboksnovellen ”Miss-lycka”, början på sista dagen.

Av novellens slut gjordes transformationer.

På grund av textens längd och innehåll delades den in i fyra stycken, som transformerades var för sig, första och sista stycket i Text Weaver och mittenstyckena i Text Mixer.

Transformationerna publicerades som separata diktfragment på Twitter:


“Lucia” 1(4):
Alla som sveper nubben
kommenterar snabbt förhållandet
Nubbevisan borde sitta
Hej bordsgrannar och tomtegubbar!
förklarar ostadiga utanför#bloggskrift #uppg6

— Margareta Högman (@MHoegman) November 16, 2017

”Lucia” 2(4):
Hennes man var oartig,
som han kom från Norrland
Hennes man var från Norrland,
men menar han kom från Norrland
Hans gode vän väntade på en madrass
i farstun när han kom från Norrland#bloggskrift #uppg6

— Margareta Högman (@MHoegman) November 16, 2017

”Lucia” 3(4):
Framgångar och mascara rinner utför kinderna
och mascara rinner utför framgångar
Hon redogör med grumlig blick för kinderna
som rinner utför
plutar vd:n djupt i ögonen
och somnar djupt i ögonen#bloggskrift #uppg6

— Margareta Högman (@MHoegman) November 16, 2017

”Lucia” 4(4):
Förväntansfull entré
och förebilden snarkar
Missen bogserar senare
tårögd av ilska
You will kill me now#bloggskrift #uppg6

— Margareta Högman (@MHoegman) November 16, 2017

Postillan

11 lördag Nov 2017

Posted by MHoegman in BLOGGSKRIFT 6

≈ 3 kommentarer

Etiketter

Uppgift 5:2

postilla

Han gick långsamt över den gamla korkmattan och snubblade i den uppsparkade skarven. Det var en av hans sämre dagar igen. Hälsan hade raserats på flera plan de senaste åren och åkomma lagts till åkomma. ”I huvudsak av psykosomatisk art”, hade läkaren sagt och frågat om hans familj och förhållandet till de som stod honom nära. Frågan hade varit ytlig och slentrianmässig, som om hon var rädd för svaret, som om hon förstod att hon rörde i en varböld.

Nära? Han kunde inte svara. Det var omöjligt att svara. Han kunde inte förmå sig att berätta att den som borde stå honom närmast stal från honom varje gång hon hälsade på. Sådant berättade man inte. Förutom sorgen att ha förlorat sonen med alla kära minnen, hade hans livsverk reducerats till att ha närt en tjuv. Tack och lov var det inte så ofta hon kom längre, högst en gång i halvåret, sedan allt av värde redan var borta, men hon skulle komma nu igen och han mådde fruktansvärt dåligt.
”Kan man välja bort sitt styvbarn?” tänkte han högt.

Numera hade han bara sin ensamhet och sin farfars väl tummade postilla. När han smekte den nötta skinnpärmen njöt han och log för sig själv. På söndagsmorgnarna rakade han sig omsorgsfullt, tog på sig vitskjortan och satte sig högtidligt tillrätta vid köksbordet, rak i ryggen, och läste dagens evangelium på gammalsvenska. Det var inte för att han var särskilt religiös, utan för att det klingade så vackert och för att det var den allra sista spillra av något vackert i hans liv. Då andades han, riktig djupandning, annars glömde han ofta bort att andas nu för tiden. Det fanns liksom ingen anledning.

Det var en tid då han försökte tala med henne om hennes intressen och hålla henne uppdaterad om det som intresserade honom. Smärtsamt hade han vaknat till insikt då hon respektlöst hånat honom inför alla människor. Sedan dess hade de inte någon annan kontakt än då hon kom och rotade igenom hans skåp och lådor och plockade ifrån honom hans liv. Hur kunde hon?! Allt skulle ju bli hennes en dag!

Det hade märkts tidigt att hon saknade känsla för vad som var rätt och fel. Hon kom hem med cyklar och sportartiklar, hävdade bestämt att hon fått dem och vägrade tala om från vem. Förtvivlad hade han sett paviljongen förvandlas till ett upplag med stöldgods och hotat med att gå till polisen om hon inte lämnade tillbaka det. Hon var hatisk och tyckte han var en riktig typ som kunde tänka sig att ange henne och tog inte till sig några som helst förmaningar.

När hon fått sommarjobb i en affär plockade hon med sig varor därifrån, påstod fräckt att det var sådant som blivit över när han frågade, men arbetsgivarens privatspanare hade henne under uppsikt. Oresonlig höll hon kommers från hans hus, poliser dök upp, han fick utstå husrannsakan och därpå följande rättegång, han drogs i smutsen fram och tillbaka och måste gömma sig för omvärlden. Han hade förlorat sitt goda rykte och var utskämd, men henne rörde det hela inte i ryggen.

Varje gång hon förvarnade att hon skulle komma kräktes han och tog Valium. När hon åkt och han synat vad som var försvunnet blev han sängliggande i flera veckor. Hon förnekade alltid att hon visste vart sakerna tagit vägen och visade aldrig någon ånger. Tvärtom. När hans älskade mors silverborste med hennes monogram ovanpå försvunnit, pekade hon triumferande på en gammal borste han fått av grannen:
”Du har ju den här!”

Så dök hon då upp igen för ett par timmar, då hon hela tiden pratade med folk i mobilen eller knäppte på den.
”Nu åker jag!” sa hon plötsligt och när hon fjantkramades såg han postillan sticka upp ur hennes plastväska. Hjärtat sviktade och han vacklade till. Från djupet av sitt inre skrek han allt vad han orkade, men det hördes inte ett ljud, inte ett pip kom från hans vidöppna mun. Han visste att han aldrig skulle orka träffa henne igen och uppbådade all sin kraft för att få något som liknade en mänsklig reaktion. Desperat ställde han sig i hennes väg så hon tvingades möta hans blick och sa lugnt och övertygande:
”Kommer du tillbaka hit igen så går jag i sjön.”
Hon ruskade på huvudet, gjorde en grimas och slängde sig skrattande i bilen:
”Whatever!”
___________________________________________________________________________________________

Troper:
Plot – Post Robbery Trauma
Narrative Device – Outliving One’s Offspring
Hero – Broken Hero
Villain – Moral Sociopathy
Characterization Device – This Is Unforgivable

Prenumerera

  • Inlägg (RSS)
  • Kommentarer (RSS)

Arkiv

  • september 2022
  • augusti 2022
  • juli 2022
  • juni 2022
  • maj 2022
  • april 2022
  • mars 2022
  • februari 2022
  • januari 2022
  • december 2021
  • juni 2021
  • maj 2021
  • april 2021
  • mars 2021
  • februari 2021
  • januari 2021
  • december 2020
  • november 2020
  • oktober 2020
  • september 2020
  • augusti 2020
  • juli 2020
  • juni 2020
  • maj 2020
  • april 2020
  • mars 2020
  • februari 2020
  • januari 2020
  • december 2019
  • november 2019
  • oktober 2019
  • september 2019
  • augusti 2019
  • juli 2019
  • juni 2019
  • november 2017
  • oktober 2017
  • november 2016
  • oktober 2016

Kategorier

  • BLOGGSKRIFT 5
  • BLOGGSKRIFT 6
  • EFTERLYSES!
  • NOG MINNS JAG!
  • SPORADISKT
  • UPPDIKTAT
  • UPPTECKNAT

Meta

  • Registrera
  • Logga in
Skapa en webbplats eller blogg med WordPress.

Blogg på WordPress.com.

  • Följ Följer
    • MHoegman
    • Gör sällskap med 48 andra följare
    • Har du redan ett WordPress.com-konto? Logga in nu.
    • MHoegman
    • Anpassa
    • Följ Följer
    • Registrera
    • Logga in
    • Rapportera detta innehåll
    • Visa webbplats i Inläggsvyn
    • Hantera prenumerationer
    • Minimera detta fält
 

Laddar in kommentarer …
 

Du måste vara inloggad för att kunna skicka en kommentar.