Etiketter

michael monroe image_medium

Dagen för julfesten slutar alla jobba någon timme tidigare för att hinna pynta i köket och åka hem och byta. Den konstgjorda julgranen, som förvaras färdigklädd i bastun när det inte är säsong, tronar i ena kökshörnet.

Två långbord dukas med plats för sexton personer vid varje. Vd:n är generös och flera småbord dignar under allsköns cateringprodukter levererade av Sten Sture: ett bord med kallskuret, ett bord med varmrätter, ett bord med efterrätter och flera backar med öl och olika sorters dryckjom till nubbar. Dofterna av Janssons frestelse och köttbullar sprider sig snart förföriskt över hela arbetsplatsen och värmeljus pryder minsta vrå i den hårt datoriserade miljön.

”Lokalnyheterna är hemma och intervjuar Belinda så jag är lite sen”, säger Kaj sprickfärdig av stolthet, viftar menande med handen och går genast fram och slår på spelaren. Naturligtvis blir det det band Kaj själv iordningställt och som de lyssnat till åtskilliga timmar under hösten, där låtarna är olika liveversioner av ”Don’t you ever leave me” med Hanoi Rocks. Med blekt hår, sminkning och styling à la idolen Michael Monroe, står Kaj inte heller honom utseendemässigt långt efter.

Kaj kranar upp glögg i ett glas, vänder sig strålande mot alla och höjer glaset:
”Belinda ska komma och hämta mig senare, så då får ni träffa henne!”

Ingen vill naturligtvis missa en skönhetsmiss!

🔅 🔅 🔅 🔅 🔅 🔅 🔅 🔅 🔅 🔅 🔅 🔅 🔅


Stycket här ovan är från dagboksnovellen ”Miss-lycka”, början på sista dagen.

Av novellens slut gjordes transformationer.

På grund av textens längd och innehåll delades den in i fyra stycken, som transformerades var för sig, första och sista stycket i Text Weaver och mittenstyckena i Text Mixer.

Transformationerna publicerades som separata diktfragment på Twitter:


Annonser