Etiketter

, ,

I dag är det 160 år sedan branden i Högbo Öfre by, som byn då kallades.

Högbo kyrkby, Överbyn, var ursprungligen ett gytter av byggnader från Suggebäcken [Sudjibätjin] i väster till Hedängesån [Heänjisåån] i öster, båda flödena med utlopp i ån Jädran söder därom, men 1859 hade byn redan brett ut sig åt både norr och söder.

Den 18 juli var slåttern avklarad i själva byn och fortsatte med ängsslåtter i byns fäbodar i Tjäkel – även stavat Käkel – som Stråmur tidigare hette, nordväst om byn. Där befann sig därför de flesta i arbetsför ålder och hemma i byn endast barn, åldringar och enstaka kvinnor.

Vid Högbo Bruk, 1 km norr om bykärnan, hade bruksägaren Göran Fredrik Göransson släkten samlad till kalas i Plaanska herrgården, som var familjens sommarbostad 1856-1859. Det var Fredrikdagen och årsdagen av att man lyckats framställa götstål enligt Bessememermetoden – 18 juli 1858 – en framgång som blev grunden till att Högbo Stål & Jernwerks AB bildades 1862 och Sandvikens Jernverks AB sex år senare.

Söder om Bergforsen, 300 meter sydväst om bykärnan, höll mjölnaren med drängar på att banda kvarnstenar. Min far, Nils, skriver i en uppsats från Västerbergs folkhögskola 1933/34, efter vad han fått berättat av sin farfar, min farfars far: “Kvarnen var under byggnad vid strömmen som bildats där Jädraån skurit sig genom rullstensåsen. En stor eld hade gjorts upp i vilken man värmde järnringar, vilka skulle krympas på kvarnstenarna. Stark syd-västlig vind rådde. Gnistor flög troligen med vinden mot kvarnen och först när det var för sent upptäcktes det, att kvarnen antänts. Elden kastade sig över ån och antände bondgårdarna.”

Farfars far, Olof Högman, född vid Skommars (s3), var sexton år och dräng vid Högbo Bruk. När branden utbröt rusade han genast till undsättning vid sin mormors, Brita Dunderberg, födelsehem, Dunders (nr 2). Där blev han själv måg åtta år senare, gift med sin tremännings dotter Margreta Larsdotter. Som brukligt vid den tiden hade byggnaderna spåntak och det har berättats att farfars far hämtade fällar som han dränkte i ån och kastade på taken och kvävde elden, och från ån bar han ämbarvis med vatten som han slängde på de glödheta väggarna. Därmed räddade han gården, som låg ostligast efter bygatan.

Byggnaderna söder om Jädraån, i Västanåsen, klarade sig tack vare vindriktningen och gårdarna norr om bykärnan – Klockars (9s5), Förars (s2) och Pellas (3s5) – tack vare insatser från Högbo Bruk. Fröken Sigrid Göransson, sondotter till konsuln, som G. F. Göransson sedermera kom att kallas, har berättat att bruksfolket slöt upp med blöta skynken från kallbadhuset på Högbo Bruk. Klockars och ladugården vid Förars var mest i farozonen. Anders Vikholm, tredje generationen ”Klockar’ Vikholm”, senare kyrkvaktmästare, satt på taket vid Klockars och sjöng psalmer medan han jobbade frenetiskt så gnistor inte skulle få fäste.

För gårdarna på Löten var det aldrig någon direkt fara.  

Norrlandsposten 1859-07-21


Söder om bygatan brann bondgårdarna Liases (nr 1), Abrams (s1), Andersas (nr 3), Fjärsmans (nr 5), Jon-Ers (s5) och Jugas (nr 6) ned till grunden och norr om bygatan bondgårdarna Svens (nr 4), Svennas (s6) och Pers (s4) samt soldattorpet Mårds. Sammanlagt blev 122 människor hemlösa: 74 gårdsfolk, 22 pigor och drängar och 26 husmän.  

Seden att sköta ersättningsfrågan vid eldsvådor genom frivilliga insamlingar hade upphävts 1853, sedan Gefleborgs läns brandstodsbolag bildats, men i Överbyn var det endast kyrkvärden och bonden vid Jugas, Zachris Jonsson, som hade brandförsäkrat.  

Högbo Bruks ägare G. F. Göransson gjorde insamlingar bland affärsvänner i Gävle för att bistå med det mest akuta. För att klara vintern timrades fäbodstugor ned och flyttades hem till byn där de timrades upp igen. Det ordnades tillfälligt natthärbärge i skolan och på Högbo Bruk, där också byns djur inkvarterades den första vintern.  

När byn sedan skulle byggas upp på nytt var man vis av läxan och det blev längre mellan gårdarna. Fyra gårdar flyttade bort från bykärnan: Abrams söder om Jädraån, Jon-Ers och Svens mot nordväst och Svennas västerut.