Etiketter

,

Min gamla lekkamrat Christina dog tidigt i morse, på sin namnsdag.

Vi hade båda våra födelsedagar i mars och våra namnsdagar i juli, i fruntimmersveckan.

Minnet spelar upp en radda av födelsedagar och namnsdagar då vi bytte chokladkakor med varandra, chokladkakor som vår byhandlare Paul alltid bemödade sig om att slå in i vackert papper och med krusidulliga snören.

En Margaretadag i förskoleåldern var jag med föräldrarna på Näsnabben och hässjade grönfoder, då vi såg Christina hemma i åbrinken nedanför gården, kalasfin i ljuvligt duvblå chiffongklänning mot sitt eldröda hår. Vi var inte riktigt klara än, så Mamma rodde över och hämtade Christina, som blev väldigt bekymrad att behöva ge sig ut på roddtur, då hon fått uppmaning hemifrån att inte smutsa ned sig. Det gick dock bra och snart var vi hemma igen och fick saft och tårta i trädgården.

Våra vägar skiljdes i tonåren då de flyttade, men vi höll kontakt via brev tills hon flyttade utomlands med man och barn. De senaste två decennierna återupptog vi kontakten, både online och IRL, och skickade digitala chokladkakor på varandras bemärkelsedagar.

I går kväll kände jag att slutet var nära, och skyndade mig att genast efter midnatt skicka henne en digital chokladkaka på Christina…

Kanske fortsätter vi att skicka våra chokladkakor i en annan dimension.

Den här är till dig, Christina! ❤