Etiketter

, , , , ,

I Sverige lär det ska finnas närmare 230.000 som heter Lars.

Det var en Larsdag för en massa år sedan som jag förlovade mig med en av dessa Lars på en bänk vid Svandammen i Uppsala, sedan vi intagit kräftor med toast och vitt vin på Östgöta nation.

Svandammen och Uppsala slott


Min farfar hette Lars Olof, Lars efter sin morfar och Olof efter sin far och farfar.

Farfars morfar, Lars Larsson, med tillägget Högberg som soldat, kom från granngården Pers. Han föddes den 8 augusti och döptes på Larsmäss, den 10 augusti 1809. Föräldrarna, Lars Andersson från Jon-Ers och Anna Olsdotter från Pers i Västanbyn, var nybyggare vid Pers i Överbyn.

Lars Larsson var äldsta barnet i syskonskaran och det var hans tre år yngre bror, Anders Larsson, som tog över vid Pers. Anders var farfar till Peter Stormares farmor. Det fanns även två yngre syskon, som dog ett år gamla.

Lars Larsson gifte sig till Dunders med Maja, den enda av fyra syskon som uppnådde vuxen ålder. Vigseln skedde den 25 mars 1837, sedan svärfar Petter Zachrisson givit sitt skriftliga tillstånd – bevittnat av revolverprästen Jonas Offrell från Offerberg i Undersvik, som samma år började tillverka sin revolver i brukspatron J. T. Nordenadlers verkstad på Högbo Bruk – och redan den 17 april föddes första barnet, sonen Petter.

Av Lars Larsson själv finns inget foto, men hans gravvård, i röd kalksten, är den äldsta stående stenvården på Högbo kyrkogård och betecknas som tidstypisk:

HÄR HVILAR
STOFTET AV BONDEN
LARS LARSSON
ÖFVERBYN
F. D. 8 AUG 1809
D. D. 26 AUG 1872
SV. PS. No 4(-)9 V. 1


Psalm 489, vers 1, i 1819 års psalmbok lyder:
Kom, jordens barn, eho du är,
Din bortgång att besinna!
Den kropp som ligger liflös här,
Må dig därom påminna!
I grafwen, dit han gått förut,
Kanhända inom årets slut
Man också dig skall finna.    


Lars Larsson var en duktig timmerman, som tillbringade all ledig tid vid hyvelbänken. Tre av döttrarna fick var sin hemsnickrad byrå när de gifte sig, Anna julen 1865, Maria i mars 1867 och Margreta julen samma år. Dottern Karin gifte sig inte förrän 1875, tre år efter faderns död.

Någon inkomst utanför gården tycks inte Lars Larsson ha haft och med sex barn var det säkert knapert, då skogen var utarrenderad med flera decenniers avverkningsrätt och bästa åkern på långtidsarrende. Missväxtåren 1867-1869 var kännbara, och i september första missväxtåret dog först hans svärfar och sex dagar senare dottern Brita, 19, på sin morfars begravningsdag.

Lars Larssons svärfar, häradsdomaren och kyrkvärden Petter Zachrisson, hade uppenbarligen dålig tilltro till sin måg som lantbruksföretagare, för när barnen föds skrivs Lars Larsson omväxlande bondeson, måg, bondemåg och kyrkovärdsmåg. Det var inte förrän äldsta barnet var 18 och svärfar blivit änkling som Lars Larsson 1855 blev bonde vid Dunders. Redan tolv år senare tog dock Lars Larssons måg, nämndemannen och kyrkvärden Olof Högman, över gården och Lars Larsson själv kunde helhjärtat ägna sig åt snickrandet de fem år han hade kvar att leva.

Det var också vid hyvelbänken Lars Larsson plötsligt dog av slag den 26 augusti 1872 – Polisundersökning d. 30 Aug. 1872 visade, att intet hinder varför den döda kroppens begrafning – och den 1 september begravdes han.

Lars Larsson hade verkligen från födseln hittat sin gör-det-självkänsla.

Peter Stormare i reklam för Bauhaus