Etiketter

, , ,

I femårsåldern började jag längta till skolan. Min farbror hade som orienterare vunnit en liten portfölj, typ en dam- eller barnportfölj, och den fick jag, med en jättestor blå penna. Under de två år som återstod till skolstart lekte jag skola och att jag åkte skolbuss, packade ned och upp mina barnböcker, pennor, sudd och linjal, skrev och räknade. Att få börja skolan vid sex år var det aldrig tal om, utan det var bara att härda ut i sådär en sjuhundra dygn, vilket ju är en evighet i ett barns liv.

Jag trivdes bra med att gå i skolan, bortsett från de tre åren i läroverk, där jag var sista kullen. De som var ett år yngre än mig gick följande år ut grundskolans högstadium, men då jag gick var realexamen fortfarande obligatorisk för att kunna skaffa gymnasiekompetens och läsa vidare på universitet. Det går ju inte att ångra ett system man inte kunnat påverka, men med facit i hand borde jag inte ha utsatt mig för dessa tre år, utan nöjt mig med att läsa på egen hand, som far och farfar gjorde.

Skolan har aldrig varit flexibel nog att passa alla och ännu finns mycket att göra därvidlag. För min del var det inte förrän jag på gymnasiet fick möjlighet att läsa in tre år på ett som jag kände att jag fick något sammanhang i det jag läste. Dittills hade man varit hänvisad till kvällsgymnasium om man ville läsa komprimerat, men vid Cederbladsskolan fanns nu den möjligheten även dagtid.

En kompis hade blivit så störd av gymnasiets 40-minutersmoduler – då lektionerna ovillkorligen skulle avbrytas för rast när man lagom kommit i gång – så hon slutade. En förståndig rektor ordnade så hon fick läsa på egen hand och komma till skolan och tenta av större stycken, som på universitetet.

Cederbladsskolans gymnasium 1969/1970, Magdeburg, Uppsala


I Uppsala var tiden kring höstens terminsstart, brytningstiden, fantastisk! Till skillnad från de flesta studenter tillbringade jag även somrarna i Uppsala, eftersom det var där jag fick sommarjobb. Sommartid var Uppsala en annan stad, även om nationerna fortfarande fanns, men ibland inom loppet av några dagar skedde den magiska övergången. Från att japaner stått och fotat domkyrkan i tryckande sommarhetta, var luften ren och klar och staden invaderades av 20.000 studenter i olika skepnader och trottoarerna svämmade över av cyklar.

Jag älskade trängseln på LundeQ och Svenssons när den nya kurslitteraturen skulle införskaffas och doften av nytryckta böcker, köandet på studentkåren och studiemedelsnämnden, virrvarret på institutionerna innan allt fallit på plats, ja, allt!

Vurmandet för skolstarten bidrog nog till att jag mentalt blev den eviga studenten, som ständigt ville börja en ny kurs när hösten nalkades. Under långa perioder med småbarn, mjölkkor och sjuka föräldrar fanns det inte möjlighet till det, men känslan fanns.

Wikimedia Sverige arbetar för att alla människor ska ha fri tillgång till mänsklighetens samlade kunskap. Stöd dem via BG 900-6859, PG 90 06 85-9, Swish 123 269 26 97