Etiketter

, ,

Thomas Hicks, alias Tommy Steele

Man skulle ta ställning: Elvis eller Tommy?

Den ena kom från Amerika och den andra från England. De var rockkungarna. Den ena hade svart skinnjacka, Brylcreem och tjurig uppsyn. Den andra hade duffel, fluffigt hår och var glittrande glad.
 
Jag hade aldrig hört någon av dem. Mina föräldrar var klassiska, såväl till musiksmak som livsåskådning. Dagtid lyssnades det på nyheter, väder och Dagens Eko medan vi åt och på kvällarna på Peterson-Berger och Hugo Alfvén, men också för all del Evert Taube och Stig Olin, ja, till och med Owe Thörnqvist – men aldrig någon rock’n’roll på utrikiska.

Jag fick inte gå efter landsvägen förrän i femårsåldern, så till dess var mina lekkamrater ofta den fem år äldre grannpojken och hans kompisar. De var de stora barnen, de som gick i skolan, och som hade pins i plast i olika färger med porträtt av sin idol på jackslaget.

Jag tittade på deras bilder och pins och försökte göra mig en uppfattning. Det krävdes ett svar. Vem var det nu som jag höll på? Jag övervägde.
Den ena såg arg ut. Den andra såg ut att vara jättesnäll.
– Jag håller på Tommy, sa jag.

Det var helt OK. Huvudsaken var att man tog ställning: Elvis eller Tommy?

Den ena dog för 42 år sedan. Den andra är 82.

Tommy Steele – ”Come on, let’s go” (1958)