Etiketter

, ,

Dunders ån, del av Jädraån


Den 9 november 1747 köpte avgående BergsGewaldigern & KohlMätaren Erich Dunder (1695-1767) ”Crono skatte Hemman No 2 om fyra Öresland och twåfemtedels giärdesmantal, belägit i Högbo Öfra Byn och Ofwansiö Sochn för en summa af Fiortonhundrade Fembtijo daler Kopparmynt.”


Erich Dunder var min farfars-mormors-farmors-farfar genom gården och min farfars-farmors-morfars-far genom ingifte till gården.

Något barnrikehus har det aldrig varit vid Dunders och barnadödligheten var skoningslös i äldre tider. Oftast framgår inte heller dödsorsaken av kyrkans dödböcker. Erich Dunders barn var alla födda när han flyttade hit – sonen Eric (1719-1777) var också sedan 1746 gift till Mo, Ockelbo, med Anna Molinder och dottern Margreta (1722-1809) 1741 till Bäck, Valbo, med Anders Grass – men inom de åtta generationer som levt här sedan dess har 33 barn fötts, varav 13 dött som barn. I både tredje och fjärde generationen dog tre barn av fyra födda – 3/4! – så det är tur att man finns…

Det var för avgångsvederlaget efter 30 år i statlig tjänst som Erich Dunder tyckte det här var en lämplig pensionärsbostad. Enligt mantalslängden skrev han sig inte här förrän 1749, med hustru – Maria Boman (1696-1762) – två söner och en dotter. Det fanns då fyra eller fem ogifta söner och en dotter i familjen, så vilka två söner som avses är oklart.

Sonen Petter Dunderberg (1725-1810), övertog gården och gifte sig 1757 med Margreta Hansdotter från Kalltjärn, Järbo, sonen Anders Dunderberg (1732-1818), gifte sig 1755 till Mo, Ockelbo, med Brita Molinder och sonen Johan Dunderberg (1735-1800), Högbo Bruk, 1763 med Barbro Högbom från Västanbyn, Högbo. Dottern Maria Dunderberg (1727-1798), gifte sig 1750 med föraren Carl Jean Jenische från Delsbo, Hälsingland och fick hemmanet Förars avstyckat från gården.

Vad som hände sönerna Lars (1738-död efter 1759) och Olof (1741-död före 1759) är obekant. Kanske följde de med bröderna Erik och Anders till Ockelbo, där kyrkböckerna dessvärre brann upp i kyrktornsbranden 1904.


Ägaren till No 2 sedan 1729 – efter familjen Högmarck-Ogilwie – Olof Ersson, flyttade till Säveränge i norra Högbo. Där fanns stora skogshemman och utkomstmöjligheter med kolning, då bruken efterfrågade mycket träkol. Sonen Erik, som var barnlös och skött gården i sex år, skrev sig med hustrun på Högbo Bruk.