Etiketter

, , , ,

(fortsättning från Misstänkt)

Det är någon gång i mitten på maj det börjar, mina försök att flytta från Swedbank till Nordea. Vid Nordea känner jag mig accepterad, medan jag vid Swedbank – efter 35 år som företagskund – bemöts som en total främling.

Nordea hävdar dessvärre att jag inte kan flytta mitt företagskonto till dem eftersom jag inte har något företag! Jag måste vänta i tre veckor på att träffa en handläggare och förklaras än en gång företagslös. Sedan följer några veckor med att ringa och kopplas hit och dit, höra folk överlägga med varandra i andra änden, ideligen uppmanas att försöka logga in, för om jag har ett företag ska sidan i fråga aktiveras…


Som av en tillfällighet(?) slår Swedbank till.

Banken sex kilometer hemifrån, som sedan trettiofem år kunnat följa mina transaktioner – som mjölkbonde, köttbonde och ekologisk spannmålsbonde – kapar mina konton mitt i semestertid för att de saknar information gällande företaget.

Den vecka jag har reserverad för barn och barnbarn försvinner – och sommaren försvinner. Räkningar lyckas jag styra över och betala från en annan bank. Momsdeklarationen, som var klar i god tid före 30 juni, orkar jag göra om tredje veckan i augusti.

Jag meddelar banken alla avgörande skeenden gällande produktionen – nej, det är inte intressant – erbjuder dem att revisorn kan ta kontakt om något är oklart – nej, det vill man inte – erbjuder mig att lämna in senaste årens bokföring – nej, den vill man inte ha – och loggar åter in men saknar tillåtna konton för betalning”.

Via Skatteverket har banken redan alla uppgifter den kan behöva, men när fyra (4) månader gått och kontona fortfarande är kapade, skickar även jag in ett registerutdrag, där verksamheten – blandat jordbruk – framgår, att jag har F-skatt och sedan vilket år, att jag är registrerad för moms, vilken redovisningsperiod jag har och att företaget alltjämt är aktivt.

Det räcker inte!! En banktjänsteman grillar mig och ska veta vilka grödor som odlas, hur stor arealen är, hur grödorna tas omhand, till vilka grödorna säljs och hur och av vem de transporteras, om jag har konto i någon annan bank – och vad min man har för konto…!

Jag hade kunnat förstå förhöret om jag haft ett lån hos banken och misskött återbetalningen – eller kanske om jag ansökt om ett lån – men inte för att banken förmedlar lantbrukets löpande in- och utbetalningar, där de redan har full insyn.

Bankkunder omfattas av banksekretess, men jag får veta vad jag inte ber om och andra får säkert veta om mig. Det finns ingen rimlighet i att man ska tvingas vända ut och in på sig för att komma åt sina egna pengar!

Kontakten med Nordea återupptas efter sex månader och jag får genast en fråga om företagskonto. Jag förklarar att jag vid det här laget gett upp den tanken och nöjer mig med ett vanligt konto.
– Om du har företag måste du ha företagskonto, säger kvinnan i andra änden. Sedan Nordea själv hävdat att lantbruket inte är ett företag!

Jag kontaktar Bolagsverket och får veta att min verksamhet aldrig varit registrerad hos dem. Enskild lantbruksverksamhet eller annan enskild näringsverksamhet har inget krav på registrering hos Bolagsverket. Skatteverkets registerutdrag ska räcka – utan vidare rannsakan.

På Nordeas sida online finns inte alternativet att ansöka om företagskonto för företag som inte är registrerade hos Bolagsverket. Ingen av de fem-sex tjänstemän vid Nordea som jag var i kontakt med i våras, visste tydligen att enskilda företagare inte behöver dylik registrering. Om någon av dem vetat vad som gällde, hade jag kunnat lämna Swedbank i maj och – som av en tillfällighet(?) – besparats att bli kapad i juni.

Hittills har jag fått viga ett halvår åt bankbyte och det är ännu inte klart…