Etiketter

, , ,

Hand i hand vid hallonhäcken ledsagar du varsamt
och vi plockar dagens skörd i en vit-blå porslinsskål
och om igen får du berätta om när jag var pikkuliten
och snubblade i dina trasmattor på Malmen

Vi knatar uppför åsen till bönhuset till en grön bänk
och jag dinglar med bara ben till en mässingsorkester
och våra vita hår fladdrar i den ljumma sommarbrisen
medan vi skrattar hejdlöst åt bastubans BOM-PAAA

Farfar och du citerar turvis verser ur Fänrik Stål
och övertrumfar varandra med Den döende krigaren
och båda skrattar och gråter av inlevelse och rörelse
och fastän liten förstår jag att ni är Godheten

När du åker lämnar du efter dig en ledsen unge
med stoppor på knäna och två högar ullstrumpor
sommarens gråa hantverk till Pappa och Farbror
med skaften märkta i rött pärlgarn med N och S

Och i väntan på ännu en sommar kommer breven
efterlängtade och som alltid börjar: Kära Egna

* * *

En höst långt senare är det sköra bandet sargat
och när jag kommer till din sjukbädd
är allting med mig fel och jag är inte alls nätt
Vi då? vill jag säga, Mommo, du och jag då?
men gungar dovt hemåt i novembernatten
besegrad av att vår sista gång inte fått vara nätt

Foto: Akvarell: Håkan Sjöström