Etiketter

, , , , , ,

I dag – den 30 november – är det 80 år sedan Vinterkrigets utbrott. Mamma tillhörde den Yttre bevakningslinjen och var förlagd till ett av de sydligaste bevakningstornen vid Finska viken, drygt fyra mil väster om Helsingfors och ett par km kilometer från Porkalafjärden. I kikare kunde hon se fyrskeppet Ärans grund utanför Helsingfors, fotpatrullerna på det finländska fortet Mac Elliot, sex kilometer ut i Finska viken, och estniska kusten med Nargö.
Så här beskriver hon morgonen i Nog minns jag!


”Torsdagsmorgonen den 30 november 1939 var en grå och mulen novembermorgon och marken var påfrusen och rimfrostig, som ett puder. Jag och min småkusin Elsa, som var gift med farbror Hugo och mamma till mina kusiner Torsten och Ole, hade vakten.

Det hade ännu inte blivit riktigt dagsljus när det strax efter nio dök upp något som såg ut som en mörk molntapp, som rörde sig mot Helsingfors. Vi visste att plan svepte in sig i rökridåer, så jag bad Elsa skriva rapport. Elsa var skeptisk men ringde upp IVAK:en och hann bara rapportera en misstänkt rökridå, då jag i major Linds kikare såg tre decimeterstora ryssplan bryta sig ur dimridån. Jag började räkna:
– Det är tre… nej, sex… sju… tio… TRETTON ryska maskiner! och Elsa kodade.
Vid IVAK:en började man fråga upp och ifrågasätta henne, så jag tog telefonen och deklarerade i klartext:
– DET ÄR TRETTON RYSKA MASKINER PÅ VÄG MOT HELSINGFORS, HÖR NI DET!

Det blev tyst i andra änden och några minuter senare föll bomberna över Malm flygfält, nordost om huvudstaden. Strax därefter bombades Sandvikens skeppsvarv i sydvästra Helsingfors och bangården till järnvägsstationen i Fredriksberg, eller Böle som vi också sa, norr om stadskärnan. Allt fokus var på östfronten och ingen var beredd på att också Helsingfors skulle anfallas, så inte förrän bombningen redan var över ljöd Hesa Fredrik, nödunderrättelsen.

Kriget hade i själva verket utbrutit redan ett par timmar tidigare med en kraftig markoffensiv på Karelska näset och flera andra ställen längs östfronten, men om det var man tydligen ovetande vid IVAK:en och det var också vi.

När jag kom hem lyssnade jag på radions nyhetssändning, där det rapporterades att Röda armén utan krigsförklaring gått till attack och att vi nu var i krig med Sovjetunionen.

Därefter sjöng operasångaren Teddy Björkman, som hade sommarvilla i Svenvik i Degerby, ”Atenarnes sång”, med text av Viktor Rydberg och musik av Jean Sibelius:
’Härlig är döden, när modigt i främsta ledet du dignar,
dignar i kamp för ditt land, dör för din stad och ditt hem.’
Då kom reaktionen.

Gustaf Mannerheim, fältmarskalk i Finlands armé, hade dittills förgäves varnat regeringen och begärt avsked när han inte fick gehör för sina varningar. Nu blev han omgående ombedd av president Kallio att bli överbefälhavare för Finlands krigsmakt och återtog sin avskedsansökan.”

Det åtta meter höga bevakningstornet på Boställsberget i byn Berg, Degerby