Etiketter

, , ,

I den svenska debatten framhålls ofta hur fult det är att använda sig av RUT-tjänster. Även om man numera ska känna flygskam över semesterresor så accepteras dessa mera än om man är hemma och köper sig hemhjälp med RUT-avdrag. Massor med personal medverkar till att göra semesterresor angenäma, inte minst personal på utländska hotell som ofta får slita hund, medan man ifrågasätter motsvarande service i Sverige under reglerade former.


För fem år sedan var två släktingar i slutet av sina liv. Hustrun avled i december och mannen tre månader senare. När deras hjälpbehov tilltog blev den kommunala hemtjänsten inkopplad, där man var stressad och följde strikta rutiner. Klockan 17 kom man och gjorde dem i ordning för natten och då hade de inte ätit sedan lunch. De bad att få välling eller åtminstone te först men det fanns inte antecknat i hemtjänstens manual och då blev det för krångligt.

Räddningen blev den privata hemtjänsten som gjorde deras sista tid så värdig den kunde bli. Personalen där föreföll vara handplockad i alla avseenden, de var idel hänsyn och omtanke och åldringarna kallade dem änglar. Ofta kom en och samma person, som körde en tvätt i maskin samtidigt som hon lagade den mat som de själva önskade och pratade och umgicks. På kvällen kom hon tillbaka och ordnade välling och smörgås och gjorde dem i ordning så de kunde se på TV en stund innan de gick till sängs.


Innan mina föräldrar gick bort för tolv år sedan, var min mycket sociala mor under flera år bunden till hemmet. För att hon skulle få lite kontakt utanför familjen – och samtidigt inte belasta det sociala alltför mycket – abonnerade jag på 1 timmes kommunal personvård åt henne fredag förmiddag. Jag tänkte att det skulle vara lätt att schemalägga att återkommande låta en lämplig dam dyka upp. När jag själv stod för allt annat dygnet runt för båda mina föräldrar, var det väl kanske också den välvilja jag förväntade mig från kommunalt håll.   

Den eftertraktade damen dök upp två gånger under det år jag höll ut. Hon rullade upp hår och friserade, filade naglar och fixade omläggning av bensår. Månade och umgicks! Mamma hörde illa och hon böjde sig framåt och artikulerade och de pratade TV-såpor och skrattade. Hon samlade ihop smutstvätt, hängde upp blöta handdukar och torkade badrumsgolv. Mamma var imponerad:
– Det var en riktig kvinna det!
Hon visste vad hon skulle göra och brydde sig också tillräckligt mycket för att göra det, vilket är långt ifrån någon självklarhet.

Två gånger kom hon, annars var det ideligen nya konstellationer.

Man undrade varje gång hur bensåret skulle duschas, smörjas och bandageras – man förevisades varje gång – och man vidarebefordrade ingen information till nästa arbetslag…

Man kom i par och pratade sinsemellan och umgicks med varandra. Fredagar före storhelger – när Mamma velat ha lite extra omvårdnad för att få känna sig fin för barnbarnen – uteblev man helt och hållet! Många gånger kammade man inte ens ut håret sedan hon duschat, hon kunde lämnas halvklädd i en fåtölj och med blöta badlakan kastade på badrumsgolvet, vilket var fullständigt livsfarligt för två ostadiga åldringar. Året om gick man i trappan och i lägenheten med ytterskor så fredagseftermiddagar hade jag vikta åt att städa efter hemtjänsten…

Det var inte för min skull jag beställt hemtjänst för jag fanns ändå på plats dygnet runt. Eftersom jag var arbetssökande sedan en massa år ansökte jag om att själv bli avlönad personal åt mina föräldrar, men hemtjänstchefen avslog omedelbart min begäran med att hon var enväldig. Det är omöjligt att se det som annat än ondskefullt översitteri. Jag fortsatte som oavlönad hjälp och lämnade visserligen in en skrivelse till blivande prinspappan, som var socialchef, men någon respons fick jag aldrig.