Etiketter

, , , , ,

Som barn satt jag ofta och beundrade de vackert inbundna böckerna i Farfars bokskåp. Dorés illustrerade bibel, med syndafloden och David i lejongropen, och Faraonernas land av Manning & Lovett var ett par av mina ”bilderböcker”. Några andra böcker som kittlade var illustrerade versioner av Dumas’ Diana och Coopers Den siste mohikanen

En bok som särskilt väckte mitt intresse var en ärggrön bok med text och bild på framsidan i rött, svart och guld. Motivet på bilden var två pojkar som lyfte på ett lock till en kista fylld med guldmynt. Boken var Tom Sawyers och Huckleberry Finns Äfventyr av Mark Twain. Det var en illustrerad utgåva från 1898 och som egentligen bestod av fyra böcker – Tom Sawyers äfventyr, Huckleberry Finns äfventyr, Tom Sawyer som detektiv och Tom Sawyer på resa – och därför omfattade hela 982 sidor.

På jullovet när jag gick i andra klass fick jag äntligen min nyfikenhet stillad. Jag kunde visserligen läsa själv, men att läsa en så pass tjock bok och till råga på allt med gammalstavning var ännu alltför mödosamt. Det var då Pappa tog itu med att inlevelsefullt läsa högt för mig, dag efter dag, hela boken från pärm till pärm, medan jag satt uppkrupen bredvid honom och följde med i texten och absorberade varje ord. Han tyckte väl helt enkelt att det var något jag skulle ha mig till livs.

Jag minns hur oerhört spännande det var att följa dessa pojkars upptåg och vedermödor, att höra om urinvånaren Joe, svarta slaven Jim, pråmskeppare och hjulångare på Mississippi, en helt främmande miljö som jag fantiserade kring långa tider efteråt. För mig var det verkligen rätt bok vid rätt tidpunkt och om man ska tala om vilken läsupplevelse som varit ens bästa, så är det här åtminstone den som givit starkast bestående intryck. 


Solstickan

Barfota i daggvått gräs med plåtburk i sin hand
precis som Huckleberry Finn han glatt sitt metspö svingar
Han studsar genom kohagar på väg mot nya land
och kisar emot solen och hennes gyllne vingar
För bara några år sen var han solpojken på stickorna
och katterna fick åka på hans kärror;
nu en frihetens apostel med kobajs mellan tårna
som revolterar mot föräldraterror
Med rufsigt hår och ystert yr som kalven nyss på bete
drar han ut på egna äventyr, till sommarns första mete

MHn


Ulf Lundell ”Kär och galen” (1982)

”Nu trånar sorg och vemod efter rum
och lyckan drar sin sista suck,
allting tycks över och förbi.
Jag står i blåsten, vattenögd och stum
och längtar efter Tom och Huck
och floden, flotten, dagdriveri…”