Etiketter

, , , , , ,

Bredvid Kyrkoherde Noraeus‘ grav inom järnstaket på Högbo kyrkogård, fick fyra syskon födda vid Dunders sina familjegravar i rad: först Margreta (f. 1840), gift Högman, därnäst brodern Per-Lars’ Petter (f. 1837), sedan Maria (f. 1845), gift Forssmark, och sist Karin (f. 1851), gift Hansson till Fjärsmans. De tre sist nämnda gravarna förklarades kulturgravar vid Länsstyrelsens inventering på 1990-talet. Äldst av gravarna är Forssmarks, som tillkom i och med sonen Axels död 1895.

Farfars moster Maria var gift med August Forssmark och hade sju barn. Fyra av barnen dog åren 1895-1902 i åldern 19-23 år: Axel, teologie studerande, Albin, seminarie-elev, Manne, teologie studerande, och dottern Elin. Farfar berättade att August ropat in bolstrar på auktion, som visade sig vara från ett dödsbo med lungsot. Som ett sorgligt minne över de fyra barnen i Aug. Forsmarks familjegraf – tre gånger så stor som de andra gamla familjegravarna – står deras namn på gravstenens södra sida.

H. H.  
SYSKONEN  
AXEL N. FORSMARK
18 2/12 71 † 18 23/1 95
ALBIN
18 9/12 76 † 18 31/12 99

EMANUEL
18 26/3 79 † 19 30/9 01
ELIN MARIA  
18 19/7 82 † 19 7/5 02

SALIGA ÄRO DE
SOM HAFVA TVAGIT
SINA KLÄDER
OCH GJORT DEM HVITA
I LAMMETS BLOD


Axel och hans skolkamrat Fredrik Eriksson, f. 1871-08-24, från Jansas i Västanbyn, var båda intresserade av det spirituella. De hade vid ett tillfälle när de var i 12-årsåldern lovat varandra, att den som först dog skulle visa sig för den andra.
När Axel flyttat till Uppsala för teologistudier kom vännerna ifrån varandra och hösten 1889 dog Fredrik, 18 år gammal.
Under tiden 11 februari-16 mars 1890 tog Fredrik ideligen kontakt med Axel för att be om en tjänst, men Axel vågade inte tilltala honom. Inte förrän Axel tog mod till sig och fann ut vad han ville upphörde kontakten.
I en skildring bevittnad av sex studiekamrater, de flesta präster, har Axel återgivit förloppet. Dokumentet återfanns bland hans papper när han dog 1895, 23 år gammal.

Innan Axel begravdes stod han lik i bönhuset uppe på åsen, Överbyns missionshus, så alla hade möjlighet att ta farväl av bygdens andlige son

Axels skildring av Fredriks uppenbarelse fanns i avskrift hos flera släktingar i byn och jag läste Farfars exemplar under min uppväxt och funderade över Axels – och hans bröders – tillvaro i 1890-talets Uppsala. När jag själv flyttat till Uppsala och gick de vägar Axel skriver att han brukade gå – Botaniska trädgården-Gamla kyrkogården [f.d. kyrkogårdspromenaden], S:t Olofsgatan [f.d. Järnbrogatan], Östra Ågatan [f.d. åpromenaden] till Fjellstedtska skolan – var det oundvikligt att tänka på honom…

(fortsättning Dokumentet)