Etiketter

, ,

Det var på våren,
vid pingsttid,
som hon fick veta
att hon var dödsdömd
I förbifarten
hade det bestämts,
nämnts,
för det var ingen brådska!
var det sagt,
bara att det skulle ske

Långa, ljusa sommarnätter
gick hon omkring på gården
där hon aldrig brukat gå,
i blickfånget
Långa, ljusa sommarnätter
satt hon på knä
på den hårdstoppade soffan
framför fönstret
och sörjde i förtid

Varför hon skulle gå där
och varför hon fått veta
visste hon inte
Kanske var tanken
att vänja sig vid tanken,
det som var ett outhärdligt  
väntande på det oundvikliga

Det blev september
och potatistagningen
och som tidigare höstar  
drog hon plikttroget
de fyllda potatiskärrorna
mellan potatisåkern
och vedboden
och varje gång
luckan öppnades baktill
och potatisen tömdes
på vedbodgolvet
frustade hon nöjd

Dagen efter rämnade världen

Nordsvenska stoet Ulla hennes sista sommar