Etiketter

, , , , , ,

Bergsmansgårdarna i Högbo hade sitt smide i Nedre hammaren, bergsmanshammaren, norr om strömmen vid Högbo Qvarn, där det fanns två härdar. Bergsmanssmidet hade en stark position i Gästrikland, där det upptog 60 % av allt smide, jämfört med 5 % i övriga landet. Att framställa järn var tidskrävande, så bergsmännens arbete med jordbruk och kreaturshållning var minimalt.

Bergsmännens smide finns dokumenterat tidigast 1634. När Högbo Bruk började med sitt smide, 1659, byggdes Nedre hammaren om och 1666 uppfördes också Övre hammaren, med vardera två stångjärnshamrar och två härdar. Bergsmännen köptes ut och anvisades inbrukning i hammare i Norrberg och Järbo – utom Nr 1 och Nr 2.

Fästöglor efter Nedre hammaren, f.d. bergsmanshammaren, Högbo Bruk
Fotocred: Kjell Ollashed, 2013, del av foto

1736 övertogs Högbo Bruk av Hans Hierta och hustrun Catharina Cederström och Gamla herrgården uppfördes som deras bostad. Högbo Bruk hade då ett priviligierat smide på 1.400 skeppund om året, 700 skeppund per hammare, vilket man 1741 tilläts öka med 200 skeppund om året, 100 per hammare. Bergsmännen vid Nr 1 och Nr 2 hade kvar sin smidesrätt om 25 skeppund per gård i Nedre hammaren.

”Olof Olsson, med wid pass 1/8 dehl i nedra härden och Elias Olsson ungefährl. 1/9 del i öfra härden och smider den förre 12 à 15 skpd. och den senare 20 à 30 skpd åhrligen, när de själfwa åstunda, hwartill de och sjelfwa dijt föra kohl och kiöpetackjern samt proportionaliter intressera uti hammarskatt och bygnader.”

Elias Olsson (1676-1750) var ägare till Nr 1 Liases och far till bland andra kraftkarlen Anders Eliasson, känd under epiteten ”Stark-Anders”, ”Starke Eliasson” och i modern tid ”Hulken från Högbo”.
Nr 2 ägdes åren 1729-1747 – efter familjen Högmarck-Ogilwie och före familjen Dunder-Boman – av Olof Ersson (1684-1754), vars son Erik Olsson (1711-1775) skötte gården. Namnet ”Olof Olsson” bör alltså vara en sammanblandning av far och son.

Övriga bergsmän från Högbo var som sagt anvisade inbrukning i andra smidesanläggningar, vilket även gällde de gårdar som senare avstyckades – s5 Jon-Ers var 1742 den första i Överbyn – och som själva måste förhandla om insmidet.

Om Högbo Bruk hade Abraham Hülphers 1793 följande att berätta:

Högbo Bruk ligger 1 1/2 mil norr om Kyrkan [Ovansjö kyrka] 2 1/4 mil ifrån Gefle, wid wattudraget ifrån den ofta nämde 1/8 mil åfwan om belägne Sjön Öjaren, som här nedanföre faller i Jädra ån 1/4 mil sida om stora Landswägen. Har ock i början warit något Bergsmans Smide, men af Berg-mäst. Olof Larsson inrättadt til Stångjärns werk, samt Privil. 1659 och 1666 med 2 Ham. 4 Härd. Hade först 14, men efter 1750 års tilökning, nu 16 Skep. Hammarskatt. Stämpelen är en Drufwa med 2 qwistar. (b) Innehades någon tid af Fru Cath. Bröms, (Biskop Doct. Carlssons Enka) och därefter af dess arfwingar, som 1732 sålde sina delar til Hof-R. Råd. Mart. Martens. 1736 kom detta Bruk åter til Cederströmske famillen genom börd af Öfwersten och Kammarh. Hans Hierta, som det tilökte, och hwars efterkommande det samma nu innehafwa. (c) Kol tages af egne Hemmans och närmaste belägne Skatte-skogar, samt ifrån en emot Recogn. tilslagen Allmännings trackt. (se pag. 13.) Tackjärn hämtas mäst ifrån Edske Masugn, 4 1/2 mil härifrån i Thorsåker, som lyder under detta Bruk; något köpes och efter Privil. ifrån west. Bergslagen. 2 Bergsmän i Högbo By hafwa ännu efter gammalt rättighet til 25 Skep. årl. Smide i Bruks-hammaren. Stångjärnet föres här ifrån landwägen til Gefle 2 1/4 m. Om Qwarnen är redan nämdt (p. 173).” 

Enligt Erik Lindbergs ”Förteckning över svenska bruksägare 1695-1844”, smidde bergsmännen även i Övre hammaren, 1763 under Catharina Cederström (vid Nr 2 Petter Dunderberg) och 1805 under hennes dotter Charlotta Christina Hierta (vid Nr 2 Zachris Larsson). Enligt samma tabell smidde Högbo Bruk 1748 under Hans Hierta i Nedre hammaren (vid Nr 2 Erich Dunder), som ju också den då var brukets hammare.

Sigfrid Björkström skriver i Konvertens jubileumsnummer 1958:
”År 1862 sålde den sista kvarvarande bergsmansgården, ‘Abrams’, sin smidesrätt till Högbo bruk. I uppgörelsen därom, daterad Högbo den 10 mars 1862, skriver Anders Abramsson (Abrahamsson) bl.a.:

‘Till Högbo Stål- och Jernwerks Aktiebolag uplåter och försäljer jag undertecknad mitt wid Högbo Nedre Hammare ägande Bergsmanssmide, med allt hwad dertill hörer, utgörande 2 ½ (två och ett halft) Skeppund emot en betingad köpeskilling av Etthundra Riksdaler Riksmynt för Skeppundet, hwaraf hälften nu wid köpebrevets underskrifvande af mig bekommits och härigenom qvitteras, samt den andra hälften till mig utbetalas då köparne härå erhållit första uppbudet; och avhänder jag mig alltså härmedelst ofwannämnde smidesrätt…‘.

Då hade konsul Göran Fredrik Göransson inträtt i händelsernas centrum och slagit upp portarna för en ny tid.”

Anders Abramsson (1800-1866), var mycket riktigt född vid s1 Abrams, och sonsons dotterson till tidigare nämnde Elias Olsson (1676-1750) vid Nr 1 Liases, vars smidesrätt han övertagit. Sedan 1830 var han dock mjölnare vid 4s1 Mjölnars.

Inför 100-årsjubileet av den lyckade Bessemerblåsningen, 1958, satt Sigfrid Björkström hemma på Dunders en vecka och läste och skrev av gamla dokument – och Mamma servade med mat och kaffe. Tydligen hittade han inget om Nr 2:s försäljning av smidesrättigheterna. Det torde ha varit häradsdomaren Petter Zachrisson (1784-1867), som sålde den smidesrätt hans morfars far Erich Dunder 1747 övertog i och med köpet av Nr 2.

Smidesrättigheterna utnyttjades långt ifrån maximalt och flera år inte alls. Nr 1 och Nr 2 hade rätt till 25 skeppund vardera, men exempelvis 1814 smidde man tillsammans 27 skeppund. Som alltid var det väl intresse och fallenhet för yrket som var avgörande.

Överlåtelsen av smidesrätter verkar ha varit godtycklig. Elias Olsson vid Nr 1 Liases hade nämligen en annan sonsons dotterson, Elias Andersson, som blev bergsman vid Liases 1821, utan att överta Liases’ smidesrätt i Högbo Bruk och som alltså måste smida i Norrberg eller Järbo. Anders Abramsson, som ärvde smidesrätten, hade också en bror, Elias Abrahamsson, som blev bergsman vid s1 Abrams 1811 och en en brorson, Abraham Eliasson, som blev bergsman där 1837, utan att heller dessa övertog Liases/Abrams smidesrätt i Högbo Bruk. Men det gjorde alltså däremot Anders Abramsson, som slagit sig ned som mjölnare vid 4s1 Mjölnars…