Etiketter

, , , , , , ,

Sir Richard Starkey MBE, alias Ringo Starr, fyller 80 år.

Hollywood Walk of Fame 2010

Jag blev knockad av The Beatles, redan när de på sin första utlandsturné medverkade i TV-programmet Drop In den 30 oktober 1963, som förband åt Lill-Babs. Här framför de låtarna i programmet: She loves you, Twist and shout, I saw her standing there och som extranummer Long tall Sally.

Visst hade jag och min lekkamrat lystnat på Tio i topp på transistorn varje lördagseftermiddag, så där som alla andra gjorde, men The Beatles var något nytt. Under det första året efter Drop In avlöste listettorna varandra och jag satt som klistrad:
– 9 november & 21 december 1963: She loves you
– 4 januari 1964: I want to hold your hand
– 15 februari 1964: All my loving
– 21 mars 1964: Can’t buy me love
– 8 augusti 1964: Ain’t she sweet
– 12 september 1964: A hard day’s night
– 10 oktober & 24 oktober 1964: I should have known better

Vintern 1963/64 hade jag en självpåtagen syssla när jag kom hem efter skolan, att sitta i vedboden och fylla på vedbärarna, två stora till köket och fyra små till kakelugnarna i rummen. Samtidigt sjöng jag Beatles-låtar, särskilt All my loving, som länge var en favorit. Till Västanbyns skola hade jag tre kilometer och cyklade så fort väderleken tillät och sjöng då också Beatles-låtar hela vägen. Lycka var att förstå precis vartenda ord; då var det dags att beta av nästa låt…

Ringo Starr, BildJournalen #45 1964

Min favorit i The Beatles var Ringo, som precis som jag älskade ringar. Han var trummisen som avskydde trumsolon och som kompletterat bandet i augusti 1962, en månad innan första skivinspelningen.

BildJournalen och andra tidningar skrev spaltvis om Beatlarna, och om Ringo fick man veta att han var ensambarn, att hans mamma hette Elsie, pappan Richard var konditor, att hans föräldrar var skilda och att hans styvfar uppmuntrade honom att bli musiker. I 13-årsåldern hamnade han på sjukhus ett par år för tuberkulos, då en musiklärare kom till sjukhuset med en trumma.

Familjen levde i Dingle i Liverpool, som beskrevs som en arbetarstadsdel där det var fattigt och farligt. Det var lite svårt att relatera till, eftersom det här på tidigt 60-tal ännu var fredligt och de arbetare jag kände hade WC och badrum, åt mat med mycket grönsaker och frukt och hade semester, något jag tyckte var lyxigt värre.

1965 förärades Ringo med de andra Beatlarna MBE – Most Excellent Order of the British Empire (Brittiska imperieorden) – och 2017 adlades han. 1988 invaldes han i  Rock and Roll Hall of Fame med The Beatles, 2010 fick han en stjärna på Walk of Fame och 2015 valdes han in i Hall of Fame som soloartist.

Min barndomsidol har hunnit växa upp, fått tre barn, åtta barnbarn och ett barnbarnsbarn…

Sedan The Beatles upphörde, 1970, har Ringo fortsatt med musiken, både som soloartist och med Ringo Starr & His All-Starr Band, och fortsätter alltjämt – även idag på 80-årsdagen!

Ringo Starr & The Roundheads – ”Don’t pass me by” (2005)
Text & Musik: Ringo Starr (1968)


(fortsättning Invasionen)