Etiketter

, , , ,

Rökbastun vid Dunders stod i öst-västlig riktning invid norra rån och revs 1920. Pappa var sex år då och mindes att den enbart användes för torkning av spannmål, vilket tycks ha varit en vanlig funktion i Norrland.

Jag intervjuade Pappa om rökbastun 2004.
Den var byggd i liggande timmer med yttermåtten 5 x 4 meter, timrat upp till 1 ½ meter, och hade grästorv på taket. Ingång var på gaveln från väster. Från östra gaveln stack en 3 meter lång ugn ut i rummet och från byggnaden fanns ingen rökavgång. På båda långsidorna var drygt halvmeterbreda lavar på en meters höjd. Där kunde man samtidigt torka 2-3 säckar tröskad spannmål, innan den bars upp i härbret för lagring.

Torkningen gick till så att man eldade i ugnen och bredde ut den tröskade säden på lavarna och med jämna mellanrum gick man och rörde om i säden tills den var torr. Lavarna hade en kant ytterst så säden inte ramlade i golvet under omrörningen. Man var alltid två personer under omrörningen; en väntade utanför beredd att rycka in ifall den andra började må dåligt.

Överbyn No 2 Dunders år 1800:
Rökbastun stod invid norra rån och revs 1920.

Innanför dörren var en 1 ½ meter djup grop, som inte var fylld med något. Över gropen låg bräder. Pappa hade aldrig frågat vad denna grop kan ha fyllt för funktion. Han spekulerade om det var en gammal hytta eller om det kanske togs grus där vintertid för sandning – eller var gropen anlagd för att elden skulle få drag?

Kornet och rågen måste vara hårt torkat för att kunna malas, vilket skedde i vad som sägs ha varit en skvaltkvarn. Den låg i Suggebäcken [Sudjibätjin], som rinner ut i Jädran väster om dåvarande bykärnan. En sugga är egentligen en ‘kil som används för att lyfta den övre kvarnstenen’, men i Högbo var suggan en benämning på hela skvaltan – som väl kanske inte heller var så mycket mera än två stenar…