Kalasfritt

Etiketter

#SyrgasÅtAlla, #SyrgasInteMorfin, 92., COVID-19, Dr Jon Tallinger, Dr Whistleblower, födelsedag, kalasfritt

Det är uppvaktning utan kalas som gäller numera. Inte för att jag uppvaktar för att bli bjuden på kalas, men det brukar ju följas åt. Nu gäller dock bara att överlämna presenter på behörigt avstånd – och dra!

Det har varit tredje jämna födelsedagen i nära släkten sedan covid-19 utbröt. Det blir många kalas att ta igen när – eller om? – det någonsin blir normalt igen. Med alla tveksamma uttalanden från läkarhåll känns det mest som om.

---

En läkare säger att vi inte ska förvänta oss någon förändring den här vintern. En annan läkare att han aldrig skulle vaccinera sina barn under 25. Av rädsla för narkolepsi eller vad? En tredje läkare att äldre ska ”prioriteras” för vaccin. Prioriteras som försökskaniner? Vill ens 90-plussare ställa upp som försökskaniner?! Frågorna är många och blir hela tiden flera än svaren.

Dr Jon Tallinger slog larm redan den 10 april att äldre coronasjuka, utan individuell undersökning, gavs morfin i stället för syrgas. Möjligheten att ge syrgas på äldreboenden har tagits bort, varför Socialstyrelsen helt cyniskt ändrade på riktlinjerna om de boende insjuknade, en ljusskygg order som stoppade all yrkesetik. Äldre patienter skulle inte ges rätt till sjukhusvård, endast smärtlindring att dö.

Sjukvårdspersonal som larmade avskedades, kölhalades av läkarkolleger eller tystnade självmant för att inte bli social paria. De måste acceptera att ge avlivning i stället för adekvat vård. Samtidigt som exempelvis fältsjukhuset som byggdes upp i Älvsjö aldrig användes för att det inte behövdes…

Anders Eriksson, programchefen för fältsjukhuset, uttalar sig i Dagens Nyheter den 20 oktober, där han är starkt kritisk till hur pandemin hanterats på äldreboenden. I Älvsjö fanns det möjlighet att ge syrgas åt 2.400 patienter samtidigt…!

Påståendet att det är traumatiserande för äldre att bli förflyttade besvarar han precis som många tänker:

– Det är väl inte mindre traumatiserande att dö av syrebrist än att flyttas till sjukhus i hopp om överlevnad?

Fusk

Etiketter

91., blasfemi, bussbiljett, fusk, körkortsprov, kulturgrav, spritning, städning

Vad hände med frihet under ansvar? En frihet som gjorde att småproducenter kunde ställa ut sina varor på en mjölkpall med ett kassaskrin och en lapp med priset. Förbipasserande betalade, ibland mera än vad varan kostade, tacksamma för erbjudandet och för ömsesidigt förtroende.

Den obligatoriskt långa skoltiden har verkligen inte förfinat befolkningen. De plikttrogna – och godtrogna – svenskarna har blivit ett fuskande folk. Och som det har gått utför sedan, rasat utför!

Det talas om ett omfattande systematiskt fusk med dolda kameror och hörsnäckor vid nationella prov, högskoleprov och vid vanliga prov i skolor och på universitet – och vid körkortsprov! Hur kvalificerade blir dessa fuskare som läkare – eller som förare?

Man låter allt oftare bli att köpa bussbiljett om det inte finns någon kontrollant. Egentligen är det inte så konstigt att de som i ur och skur åker till jobbet vill åka gratis, när de som hotar busschaufförer får åka gratis – och utan påföljd.

Hyresvärdar fuskar med trappstädning, med de risker det medför under en pandemi. Spritning av ledstänger, dörrhandtag och hissknappar finns inte i trappstäderskornas arbetsbeskrivning, men med 600.000 arbetslösa kanske några skulle kunna sprita räcken…?

Som det sägs i sketchen: Vem ska lägga straffen? Ingen står i mål!

---

På Frösön har man hittat en omärkt massgrav, där mentalsjuka som dog i pandemin 1918, spanska sjukan, begravdes under vad som beskrivs som ovärdiga former – utan så mycket som en sten – en historisk skymf – som väcker starka reaktioner. Olika instanser är mäkta upprörda över vad som hände under en pandemi, en extrem krissituation, för hundra år sedan. Var finns motsvarande moraliska och kulturhistoriska indignation över vad som händer till vardags med gravarna idag?

På lantkyrkogårdar är familjegravar, ofta med flera generationer begravda tillsammans, en berättelse om bondgårdarnas och bygdens historia. Om en anhörig inte engagerar sig i en grav, tar kyrkan helt enkelt bort gravstenen, och därmed den gårdens historia. Ibland sker detta så snart efter den senast begravda att det är obehagligt.

Man får en chans att utplåna en kultur – och många tvekar inte att ta den.

Höst

Etiketter

90., Acidophilus & Bifidus, höstmörker, kusinförlust, laktosfri, magsår, oro, Valio lättyoghurt naturell

Hösthängigheten har kommit som en ångvält. Jag har funderat på ljusterapi, en liten skärm att ha vid frukost, men vet inte om det funkar.

Ännu en finländsk kusin, den tredje av tio, har lämnat denna världen – och tankarna vandrar…

Hon och storasystern, 14 och 15 år äldre än mig, tog mig med till Furuvik en gång. Pappa hade gett mig två 10:or som jag hade i min guldportmonnä, ett hjärta med dragkedja, men förlorade och all förväntan blev till ett stort antiklimax: ingen glass och ingen karusell…

Jag tog fram den vackra duk kusinen vävde åt mig till 40-årsdagen och den vackra keramikvasen drejad i Ingå. En hemslöjdslärarinnas val i jordfärger. Så gediget och vackert!

---

Makens faster åkte in på sjukhus för blödande magsår i söndags. Det har varit några oroliga dagar innan hon idag fick komma hem – och man får sig ännu en tankeställare…

Vi har tidigare velat stödja vår gamla mejeriförening Gefleortens när vi köpt lättyoghurt naturell – vår ständiga favorit genom åren – men mejeriet är nu uppköpt av jätten Arla, som vi inte känner någon lojalitet mot.

Vi övergår därför till Valio lättyoghurt naturell – laktosfri och med både Acidophilus & Bifidus, som är extra snällt mot alla magar.
Göre vad som göras kan!

Sture

Etiketter

89., dvärgschnauzer, födelsedag, J. D. Salinger: The catcher in the rye, John Lennon

Idag har Sture födelsedag.

Han fyller 8 år, vilket ska motsvara 64,3 människoår — nästan pensionär! När han kom till oss var han 3 1/2 — 51 människoår — och alltså långt ifrån en valp.

Hos gamla matte och husse var han utställningsfriserad med långt hår på benen, långa ögonbryn och stor mustasch. Här blev han en bondhund som håller rådjuren borta från trädgården och står med nosen i sorkhål. De håriga benen och den yviga mustaschen var ständigt jordiga så undan för undan har han fått bli mera à la Lufsen…

Vår dvärgschnauzer Sture idag på 8-årsdagen

Några långpromenader hinns bara med under lågsäsong så förutom trädgårdssniffande får Sture nöja sig med tre-fyra vändor om dagen runt en åker. Väldigt lämplig och trafiksäker coronapromenad!

I morse när vi gjorde den vanliga rundan ropade en kepsklädd man Hej! från golfbanan på andra sidan ån. Det visade sig vara en gammal klasskompis.
— Kommer du ihåg när du skrev ut All my loving åt mig i 5:an? hojtade han.
Det mindes jag inte, men Beatlestokig som jag var, var det högst troligt. På den tiden kunde man ju inte googla fram populära låttexter, utan lyssna på låtarna gång på gång och skriva ned texten en bit i taget — det vill säga som man uppfattade den när man nyss börjat läsa engelska…

Det är idag 80 år sedan John Lennon föddes. Han uttalade sig kort före sin död att han drömde om att få tillbringa sin ålderdom på Irland, men så blev det ju inte. I december är det 40 år sedan Mark Chapman avlossade de sju skotten utanför John Lennons bostad i Dakota Building, New York. Det skrevs att Chapman var inspirerad av Holden Caulfield, J. D. Salingers huvudperson i The catcher in the rye (Räddaren i nöden). J. D. Salinger, som då var plus 60, måste väl ha varit lika förundrad som övriga världen hur Holden kunnat inspirera till mord.

Kåldolmar

Etiketter

88., Cajsa Warg, Dick Harrison, kåldolmar, Mickelsmäss / Micksmäss, Micksmässmånda´n

I dag blir det kåldolmar! 

Micksmässmånda’n var en stor skördefest i Högbo under nästan ett sekel. Den upphörde som byfest för sjuttio år sedan, så vill man ännu fira dagen får man göra det utan den inramning dagen en gång hade. I år måste den dessutom firas enligt coronarestriktioner. Menyn blir dock som alltid:

Kåldolmar med rårörda lingon och potatis,
följt av äppelkaka med vaniljsås.

Ingen brukar opponera sig mot det…

Tordis Dahllöf (s. 36) menar att Mickelsmäss upphörde att firas för att helgen inte kunde förknippas med något särskilt festelement eller någon typisk maträtt. Här i Högbo har åtminstone inte avsaknaden av en central maträtt varit orsaken, då firandet med kåldolmar finns dokumenterat åtminstone sedan 1856.

Cajsa Warg tar upp kåldolmar i sin upplaga från 1765, vilket är det äldsta kända belägget i Sverige. Svenska Akademiens Ordbok, SAOB, sådde 1920 fröet att Karl XII skulle vara den som introducerade turkiska dolma efter sina fem år i Osmanska riket, 1709-14, vilket Dick Harrison och flera historiker tvivlar på. Kungens matsedlar är nämligen väl bevarade och det finns inget som tyder på att han åt kåldolmar.

En troligare hypotes är då, menar forskarna, att kåldolmarna kom in i landet med de orientaliska fordringsägare, som uppehöll sig här 1716-32, sedan kungen lånat pengar vitt och brett till alla kostsamma krig.

Trots Karl XII:s föga troliga inblandning i kåldolmsimporten, har hans dödsdag, den 30 november, kapats som Kåldolmens dag som ett slags politiskt statement.

Jag vägrar politiska kåldolmar och håller mig till Micksmässmånda’ns.

Avund

Etiketter

87., avundsjuka, framgångar, generositet, Henke Lundqvist, Lasse Åberg, missunnsamhet

– Nu har de väl det skönt ändå! sa han och log för sig själv medan han oförtrutet jobbade vidare och svettades.
– Vilka?! Kommentaren hade kommit helt out of the blue och trots tappra försök gick det inte att minnas vad som senast varit på tal.
– Semesterfirarna! sa han, som det vore den mest självklara sak i världen.

För ett ögonblick fanns tanken där att han var ironisk, men det fanns inte minsta spår av avund eller bitterhet. Han var uppriktigt glad, ja, njöt vid tanken på hur fint väder semesterfirarna fått. Det var femte veckan det slets med höet, han värst, hässjade från bittida till sent. Semesterfirare hade han själv aldrig varit och skulle heller aldrig bli.

Det har varit flera program på TV i år med anledning av att Lasse Åberg i maj fyllde 80 år. Hans framgångar på olika områden under sex decennier är oomstridda.
På ett av programmen blev han intervjuad om sina filmer och främst då naturligtvis om de med Stig-Helmer. Han var dock inte tillfreds med den framgång han haft utan var avundsjuk på Lasse Hallström.

– Avundsjuka är ju en del av framgången, sa han.

Jag förstår givetvis hur han tänker, men skulle vilja vända på det och säga: Vad är det för idé att ha framgång om det innebär att man ska vara ogin och missunnsam?

---

”Your character is formed by the time you are 7 years old”, heter det, och att inte vara avundsjuk behöver inte vara ett tecken på att sakna framgång. Henke Lundqvist är väl ett levande bevis på en som verkar kunna ta andras framgångar med jämnmod.

– Good for you! säger han, och det känns som han verkligen menar det.

– Good for you, Hank!