Etiketter

, , , , ,

Det är idag 273 år sedan min dubble anfader bergsgevaldigern och kolmätaren Erich Dunder signerade gårdens köpekontrakt med sitt bomärke. Han var upplänning, från Elsarbo i Film, men så mycket mera vet jag inte om hans ursprung, annat än att han var bror med furir Petter Filmberg i Gävle.

Av kartan från år 1800 framgår var byggnaderna stod på det kringbyggda gårdstunet, till vilket de låga portarna till portlidret sparats som ett äreminne. Spannmålsmagasinet låg ovanpå potatiskällaren och när ett nytt bostadshus uppfördes för 137 år sedan, placerades det ovanpå källaren.

Farfars syster – Dunder’ Anna – var den sista som föddes i Dunders’ gammelgården, för 149 år sedan. Där måste man om morgnarna vintertid slå hål på isen i vattunnan i köket med en yxa…

Återbruk var en självklarhet och när Farfars morbror Petter anlade Per-Larsgården var det av timret från Dunders’ gammelgården. Innertrappan flyttades till brystun, som förbindelse till brystuvinden, och breda golvplankor till boden i brystun.
Och två av innerdörrarna blev dörrar till skrubbar på vinden i det nya bostadshuset…

Dörrar från gammelgården blev skrubbdörrar i den nya

När historiska händelser kommer på tal tänker jag automatiskt på vilka som regerade här på gården vid den tiden, men att det är 500 år sedan Stockholms blodbad gör det perspektivet omöjligt… Överskådligt blir det däremot att jämföra med att det är 221 år sedan Napoleon tog makten i Frankrike, 102 år sedan Kejsar Vilhelm II abdikerade och Tyskland blev republik, 82 år sedan Kristallnatten och 31 år sedan Berlinmuren föll…

Tiden går som tid går.

I morgon är det 149 år sedan journalisten Henry Stanley efter 286 dagars sökande i Afrika spektakulärt träffade på Dr Livingstone vid Tanganyikasjön.

Och det är 537 år sedan reformatorn Martin Luther föddes.
Någon tradition att fira mårtensafton har jag inte hemifrån, men på studenttiden firades det med rödbetssoppa i stället för svartsoppa, chicken à l’orange – som ansågs vara en billighetsvariant av gås – och spettekaka från Luthagens Livs.

Förr firades mårtensafton i hela landet, inte bara i Skåne, och Västerås stifts herdaminne har en del att berätta om min mans anfader kyrkoherde Johan Näsman i Torsåker, Gästrikland:

I ett par sammanhang figurerar ”Wälborne H:r Wilhelm von Knorring” på Nordansjö fänriksboställe som kyrkoherde Näsmans flitige dryckesbroder eller, när så föll sig, jämngode vederpart.
Ett samtida tingsprotokoll bevarar nämligen åt eftervärlden minnet av en festlighet i Torsåkers prästgård vid firandet av Mårten gås den 10 november 1723.
Gillet avslutades den gången med ett opåräknat slagsmål, varvid kyrkoherden först inne vid det festliga bordet ”slungat öhlglaset i synen” på sin gäst fänrik von Knorring, ”slagit honom widh öhra och dragit honom i håret, så att stora hårtamper föllo neder på golfwet”. Drabbningen fullföljdes sedan av de två karolinerna ute på prästgårdens förstubro, varifrån kyrkoherden själv blev nedsparkad, så att han kommit ”trillandes under hästefötterna neder på gården”.
Gästernas hästar stod tydligen bundna vid sidan om bron.
Av det påföljande vintertinget dömdes Näsman, som ansvarig part i detta animerade fordomtima prästgårdssamkväm, att böta 8 silverdaler.