Etiketter

, , , , , , , ,

I helgen visades en konsert med Sven-Bertil Taube från 2016. Vilken artist han är!

Han berättade där om när han som 15-åring kom till Paris 1950 och hängde på samma kafé som Jean-Paul Sartre och Simone de Beauvoir – brasseriet La Coupole – i existentialist-svart skjorta och mockasiner. Alla som minns hur det var att vara femton och möta sina idoler kan föreställa sig starstruck-känslan…

Uttalandet fick mig att hemfalla åt filosofiska tankar.

Svarta kläder har jag alltid trivts bäst i, men om jag är existentialist vet jag inte. Jag tror visserligen på individens ansvar att själv välja hur livet skall formas, men att i alla lägen hårdnackat genomföra det är en annan sak. Det kräver att man inte tar hänsyn till några omständigheter och bara sätter sig själv i fokus.

Den här gamla dikten om en godhjärtad liten människa skulle väl i så fall snarast vara fatalistisk…

När var det du fick brillor, John
och kunde se klart allt som hände?
Du var alltid alla tiders kille
Du var alltid den som ville
andras väl. Du bruka’ säga:
Gud hjälper alltid den som själv vill
och: Livet blir vad man gör det till
När var det du fick brillor, John?
@MHn

Jag började blogga för 1 1/2 år sedan – midsommar 2019 – i hopp om att få en kick så några halvfärdiga skrivprojekt blev klara. Mycket inspiration har bloggandet gett och lite annat har också blivit skrivet, men inget fullföljt. Att skriva ett inlägg till en blogg är ju så härligt överkomligt att det är lätt att det prioriteras! Det här året hade jag annars verkligen haft chansen, när det inte gått att göra så mycket annat, men har bara – väntat…

Så här vid ett årsskifte blir det extra påtagligt hur tiden krymper. Det har blivit mer än hög tid att ta tag i skrivprojekt – och alla övriga projekt – som lagts på hög.

Nyårslöftet får alltså bli att försöka banta ned på bloggandet…

Viktor Barth-Kron, Expressen 2020-12-31:

Existentialister – eller helt enkelt fullblodsegoister…?