Etiketter
117., 1990, blockad, Gefleortens Mejeriförening, LRF, manifestation, svensk åkermark, svenska livsmedel, svenska matproducenter
Riktigt härsken var jag, när jag den 28 april 1990 i ren affekt svarade på påhoppet från ett anonymt lågvattenmärke – signaturen ”Ta en öl och var glad” – som angrep mig för en svart-vit tidningsbild där jag var iförd ”päls” – i verkligheten en chockrosa syntetkappa...
MHoegman 
Ditt svar 28 april 1990 ”Drick ett glas mjölk” till ”ta en öl o var glad” tycker jag var mitt i prick, inte alls härsken (även om jag ju inte läst det du svarar på, men på basen av det du svarar kan man ju dra sina slutsatser…). Jag är själv en urban människa, men har alltid gillat landsorten, även jag anser att det är sorgligt att de lokala (små)bönderna tvingas sluta, livet på landet stryps och så kör man på storskaligt och tränger människor i städer. Landsorten utarmas, alla skall trängas i skyskrapor i stan, ingen tycks fundera på vilka alla problem detta leder till (rotlösa människor med diverse bieffekter det för med sig). Jag tror att både människor och djur mår bättre av det småskaliga och närproducerat, eller inte åtminstone av det megastora. Brukar lite sarkastiskt säga att de ”gröna” (åtminstone i Finland) vill tränga alla människor i (stor)städer och ha resten av landet som naturreservat. Så finns det ju alltid sådana som tror på tramset helt kritiklöst, det är ju sällan antingen eller, det finns också möjlighet till kompromisser. De som trivs i stan må leva där och de som trivs på landet borde också ha en möjlighet att ”överleva” där. Åtminstone saknar jag de betande kossorna på ängarna om sommaren, blev alltid på gott humör när jag såg dem (o andra djuren, fåren, hästarna mm), som numera börjar vara mer sällsynta. Så, jag dricker mycket hellre ett glas mjölk än ett glas öl (vilket dessvärre inte heller blir till utan bönder…) 🙂
GillaGillad av 3 personer
Det var synd att jag inte hittade insändaren, men personens ärende framgick säkert ändå. Det var inte heller någon snabb replik, utan ett noggrant formulerat inlägg om hur ovärdig jag som person var att framhålla vikten av levande lantbruk för en levande landsbygd.
Självklart kan man gilla landsbygden även om man är stadsbo – och även uppskatta småskaligt och närproducerat! Det gör också de allra flesta som jag känner, utan att de har någon fot i modernäringen.
Också här i Sverige har politiker ofta en styvmoderlig inställning till landsbygden, inte bara att de är dåligt insatta i livsvillkoren. Apropå att regeringen 2018 skulle avsätta pengar till landsbygden, yttrade statsminister Stefan Löfvén det numera bevingade: ”När storstadsbor ska åka ut på landsbygden och koppla av måste det fungera även där.” Där fick politiska motståndare något att frottéra sig i…
GillaGillad av 2 personer