Etiketter

,

– Du kan allri tro hu dom behandla mä, sa han tankfullt, och det hördes att han hade sina rötter i Dalarna. Du kan allri tro…

1910 hade han gift sig, fått fyra söner och ”jeck nera” [gick nere], som det lokalt uttrycktes när man hade sin utkomst i ”värkä” [(järn-)verket]. Det var det som satte maten på bordet, att gå nera, men han var en skapande natur som slöjdade på fritiden. Det var det som gav själen näring, men var inget facket kunde tåla.

Jag minns honom från 60-talet, då han var i 75-80-årsåldern. Han dök upp och hälsade på då och då, en fin liten farbror, metodist och nykterist. Pappa hade vid något tillfälle försett honom med virke till hans slöjdande och det var så jag antog att de var bekanta. När jag för ett par månader sedan läste Pappas dagbok från 1935, framgick det att han var med i bilden redan då och hjälpte Pappa, 21 år gammal, att komma igång med biodlingen. Det var en total överraskning.

När han kom upp och hälsade på hade han ofta med sig någon svarvad sak. En gång fick Mamma en liten blomhylla, en annan gång jag ett par ljusstakar…

Om han självmant hade slutat i värkä eller om han faktiskt fick sparken vet jag inte. Kärleken till skapandet var dock starkare än den till en trygg inkomst och snickarmästaren blev sin egen.

Till Sandbloms Porslin levererade han blompidestaler och blomsteramplar. Hans egendesignade blomhyllor att ha i fönstret blev försäljningssuccéer och hade en strykande åtgång.

 – Där köade och trängdes fruarna till mina plågoandar efter mina hyllor, ka du si, sa han saktmodigt och log för sig själv.

Hur ovälkommen han än var bland belackarna som jeck nera, var det var ändå en liten triumf att hans produkter dög när ingen visste att det var hans.

1973 dog han, 85 år gammal.


”Jag tänker som jag vill” sjunger Jakob Hellman på sitt debutalbum …och stora havet (1989). Tydligen har han måst förneka att han varken har någon diagnos eller är narkoman – som om dessa faktorer skulle vara förutsättningar för att inte trampa upp redan är upptrampade stigar…
– Vem har sagt att man måste göra som alla andra?! brukade Pappa säga.

Jakob Hellman – ”Vara vänner” (1989)