Etiketter

, , , , , , , , , , , , , ,


Våtmark tar ut jordbruksmark. Det är sammanfattningen av ett möte med Vattenfall angående kraftledningen till Microsofts hallar i Tuna.

Vi har framfört ett förslag att ledningsgatan efter Nyhem ska ansluta till den redan befintliga ledningsgatan söder om Norrsidan, men den skulle komma för nära en fågeldamm, som anlagts norr om Fiskängstjärn. Den ledningsgata som redan finns där går bra att ha kvar, men inte några flera ledningar.

Högspänningen måste ovillkorligen gå över Norrsidan. Det sägs nu att den kan gå söder om bron till åkern, i stället för vad som först planerades. Med en dragning söder om bron skulle Holmröddret och Öfra Näset räddas, och det skulle också gå att serva i pumphuset och passera över bron – och därmed bruka marken norr om bron – utan att det behöver ske under ett kraftfält. Ska man hurra för det?

Man kan bara hoppas att folk tycker att vi gjort vad vi kunnat. Någon direkt opinion att bevara Norrsida ängar för eftervärlden verkar inte finnas, utan det mesta handlar om obehaget av att ledningen ska gå över Högbo Bruks golfbanor.

Utsädet har levererats och harvar och plog står uppsmorda och förväntansfulla. Traktorn måste vänta på 500-timmarsservice till nästa vecka, men vintern som återkom i torsdags har inte heller gjort att det brådskat att komma igång med vårbruket. Under tiden har det gått att roa sig med deklaration av moms, energi och bränsle…

Kan vara en bild av gräs, träd och natur
Rådjuren går omkring som kalvar på gårdsplanen och vet att Sture inte har en chans, hur fort han än skubbar…

Det vore skönt nu om det vore slut på aprilvädret! Sture har fått en välbehövlig klippning, vilket gör mattes tillvaro lättare. Han har varit så långhårig att det efter rastningen ibland krävt intensivvård – av både hund och farstu. Tack och lov är han en ganska liten hund!

När jag som 16-åring hade anmält mig till Arbetsförmedlingen som hemhjälp under påsken, kom jag till en familj i Örta med en sexårig flicka, en åttamånaders pojke och en jättestor, lurvig hund – av obekant ras – och hela deras gårdsplan var en lervälling…

Flickebarnet cyklade omkring hela dagarna till kompisar i området, som jag inte hade någon aning om var de bodde, och jag sprang runt med lillebror och letade… När jag moppat alla golv och satt upptagen med att mata den lille med nappflaskan, smög storasyster upp bakom och hällde vatten över mig och babyn… Sedan släppte hon in den leriga och ystra hunden som sprang runt, runt och skakade sig…

Jag var där fyra dagar – och fick 10 kronor för besväret – och blev avskräckt för åratal framåt från att skaffa barn och hund. Det som framstod som riktigt åtråvärt var en framtid som arkivarbetande singel… 😉

Den avklarade andra vaccinationen plus stipulerad karens gjorde att vi vågade oss till Dalarna i går. Det har hunnit bli riktigt ovant att vistas bland folk. Var det verkligen så här det var – förut?! Man har ju fått träna på självständighet det senaste året.

Det var uppvaktning av ett barnbarn som har födelsedag i antågande. Senast vi träffades var utomhus i midsomras, när lillasystern fyllde fyra. Hur lång tid är inte tio månader i små barns liv! Nåja, sedan vi överlämnat både julklappar och presenter var vi gamla bekanta igen.

Gusten tog emot i sedvanlig ordning – och det rådde ingen tvekan om vad någon skulle fylla…