Och regn kom och kyla kom, några dagar senare än vad det först var sagt, men det kom – och försvann. Må det vackra vädret bestå!
På söndag är det Mors dag. Dagen initierades i Sverige för 102 år sedan och ett år tidigare i Finland, där det är officiell flaggdag. Det hette att mödrarna skulle få en fridag från hushållsarbetet, något som inte alls var en självklarhet på den tiden, och det gavs också ut anvisningar till hur dagen skulle firas.
Pappa hissade alltid flaggan på Mors dag. Sedan cyklade vi upp till Holmröddret eller rodde upp i Hedängesån och plockade liljekonvaljer åt Mamma – Finlands nationalblomma och Gästriklands landskapsblomma – men maten stod hon fortfarande själv för. Det lät sig helt enkelt inte göras att manövrera bort henne från hennes egna domäner…
Fortfarande när jag flyttat hemifrån plockade Pappa liljekonvaljer åt Mamma på Mors dag.
En Mors dag för många år sedan — och Erkasstenen ligger ännu högt…
Frufridagen tillkom på initiativ av Lennart Hyland i radioprogrammet Karusellen, först 1954 och sedan 1963, och finns numera också upptagen som temadag den 24 januari. Tanken där var ungefär densamma som med Mors dag, att ge husmödrar en fridag från hushållsarbetet, vilket ännu på 50-talet var kontroversiellt. ”Idrottsrörelsen undrade hur det skulle gå med tävlingar och lagsporter om männen var tvungna att laga mat och byta blöjor” — en dag…! (Och någon tanke på att kvinnor ville utöva tävlingar och lagsporter fanns inte.) Dagens fäder, som ofta är pappalediga i månader, kan knappast föreställa sig de separata livsstilar kvinnor och män då hade.
Jag läser att 86 procent av svenskarna på något sätt uppmärksammar Mors dag. Numera ses dagen ibland som ett krasst påfund av köpmännen, men det var åtminstone inte hela andemeningen när dagen skapades. Här brukar två av ätteläggen höra av sig medelst telefon eller textmeddelande, medan den tredje klassificerar dagen som ett handlarnas jippo.
Statstelevisionens vara eller inte vara debatteras — varför ska vi matas med statstelevision när vi inte har statskyrka? — och missnöjet blir allt starkare. Jag har tyckt att det bästa med den statsfinansierade televisionen varit reklamsnuttarna med ICA-Stig: 13 år med Hans Mosesson och 6 år med Loa Falkman. Proffsigt och begåvat!
Nu kan jag bara instämma med många andra: Vad är det som har hänt med ICA-Stig?
”ICA-Stig”: Hans Mosesson, 2002-2015, och Loa Falkman, 2015-2021
Motiverat av att regn och rusk utlovats i pingst och under kommande vecka, såddes det på Norrsidan till klockan 23 i fredags kväll – och vårbruket blev klart! Hänryckning är bara förnamnet! Pingstaftonen kom en liten regnskur och idag, Pingstdagen, har fortfarande inte det fruktade ovädret brutit ut…
Den gamla krikonbusken som Pappa smugglade med sig från Finland 1952 – jag antar att det numera är preskiberat – återkommer än så länge varje vår med sina ljuvliga blommor…
Tre tulpaner har rådjuren inte lyckats hitta…
Och den gula årstiden är här…
European Song Contest nummer 65 har gått av stapeln i Rotterdam och 2021 års vinnare blev Italien med rockbandet Måneskin (danska: månsken) och låten Zitti e buoni (Shut up and be quiet). Italien har inte vunnit sedan 1992 så det var ju kul för dem. Själva arrangemanget har med åren blivit mer och mer ett forum för aktivism och Italiens bidrag utgör inget undantag: a manifesto for those who want to treasure their uniqueness. Ingen hissmusik där inte! – Rock and roll never dies! utropade Daviano David när de vunnit.
När jurygrupperna röstat hade 16 länder fått 12:or och så spridda skurar har det väl knappast varit tidigare. Tyskland och Nederländerna fick inga röster av folket – och United Kingdom fick ingen röst av vare sig juryn eller folket…
Efter att juryerna sagt sitt, ledde Schweiz före Frankrike, Malta, Italien och Island. När folket hade sin talan sopade Italien banan och det blev Italien följt av Frankrike, Schweiz, Island och Ukraina.
– Vi högg så det var fri sikt mellan Dunders och Högforsens fäbodar. Så beskrev Pappa huggningen på tidigt 30-tal, av de 500 meter tät skog som fanns mellan fäbodarna.
De som högg var Pappa, hans bror Sven och Emil Persson, som med sin hustru Hilma i många år bodde i den lilla kvarn-/mjölnarstugan Jonsbo i Västanåsen och hjälpte till med jord- och skogsbruk när det behövdes.
Kvarn-/mjölnarstugan Jonsbo på dåvarande byallmänningen Kvarnplatsen i Västanåsen. Foto: Alvar Högman (1990).
Den omfattande huggningen avsåg grov massaved, som köptes av Sandvikens Jernverks AB till martinugnarna. Massaveden flottades via Jädraån till järnverket. Ansvarig för flottningen var Knut Axel Eriksson, skogvaktare under SJAB och far till bröderna Torsten, Gösta och Bengt, som senare grundade Öjarens Såg och Lådfabrik i Rökebo.
Stockarna drogs först med häst och drög över Gyltberget, där vägen då ännu gick, tätt förbi Fröken Sigrids villa – nuvarande Scoutstugan – och lossades i Gyltbäcken söder om berget, varifrån de flottades i Jädraån via Kvarnströmmen och Västanåsen till Överbyn, medan man gick längs med ån och puttade ut de stockar som fastnat vid sidan.
Transportvägen från Holmröddret för massaveden till SJAB:s martinugnar
Timret hade stämplats innan det flottades, men man ville ändå inte att det skulle blandas med timret från Öjaren, så en slags bom var placerad vid utloppet av Hedängesån, nedre Högboån – under ”e” i Överbyn – och det flottades därifrån vidare i Jädraån via Blecksta, Östanbyn och Svibacka ner till järnverket.
Det var en rejäl översvämning av hela Hedänget den våren och vid Dunders flöt stockarna på åkern bakom lagårn – under ”v” i Överbyn. Pappa sa: – Torsten Eriksson gick i det iskalla vattnet på Täppan, blöt upp till midjan, och puttade ned stockarna i ån.
Flottning på ån Jädran – foto från Elvert Erikssons samling
Timmerflottning passerer Svibacka – foto från Elvert Erikssons samling
Jag hittade filmen Vårflodens härjningar i Dalarne från 1916, där Falun är som Venedig och konstnären Carl Larsson ror hemma i trädgården i Sundborn…
Vårfloden 1916 sägs ha varit 1900-talet värsta vårflod i Dalarna och Gästrikland. Det skulle dröja 50 år, till 1966, innan något liknande inträffande. August Forssmark, Farfars gudfar-morbror-granne på Näset, 73 år 1916, beskriver vårfloden i Högbo samma år. Han kallar det två vårfloder och berättar hur nyligen anlagda cementbroar efter Stråmursvägen rasade och hur grundstenarna till Dunders nybygda lada på Näsnabben spolades undan; 1966 var något dylikt inte ens i närheten.
August Forssmark (1842-1921), Farfars gudfar-morbror-granne på Näset
Påskdagen [23/4] ingått sedan midnatt med regn under sydlig lugn vind som håller i sig kl. 9 på morgonen. Efter den myckna snön som kom dagarne förut som nu upplöses, blir vårfloden troligen hög och svår. Wi måste upp med potatisen från källaren som nog blir half med vatten genom floden. Är idag bjudna till Petterssons [sonen Carls svärmor Fredrika, kvarnägarinna, och svägerska Anna, slöjdlärarinna] på middag men måste stanna hemma till följd av väglaget. Regn på Påskdagen betyder litet med foder.
Högbo Bruk Nr 18: Qvarnegarinnan Madam Petterssons, född Lingroth, änkebostad. Från 1913 var mjölnardrängen Berg, sedermera mjölnare, inackorderad. Foto: Kjell Ollashed
Annandag Påsk [24/4], solsken och vackert väder. Jädran stiger med fart och ehuru helgdag måste jag på e.m. med hjelp af Berg [mjölnardräng Högbo Bruk] och Carl [son, handlare Överbyvägen 24] bära upp potatisen ur källaren som redan då hade 2 fots vatten. Genom att lägga plankor på bockar gjordes möjlighet att gå med hinkar fyllda med potatis och på så sätt bringa dem på det torra. För mig var det värst att stå i potatislåren i två timmar i vatten öfver halfva benet och stöfflarna som voro otäta fulla med vatten, men allt gick och målet nåddes. Tack min Gud derför!
Den 26/4, Fjerdedag Påsk, sydlig vind, lugnt, 11 gr. varmt, regnstänker. Jädran stiger med en gruflig fart, vattnet står idag med 11 trappsteg öfver bryggan. Öfversvämningarne börja och de under förra sommaren gjorda cementbroarne till Sågåkern [Stråmursvägen], har i natt rasat. Dessa broar som byggdes under Handl. J. Jonssons [Överbyvägen 32-34] uppsigt, kostade mellan 7 á 800 kr som uttaxerades på skifteslaget. Huru nya broar skall tillkomma och hvilka skola betala den kostnaden blir en mycket tvistig sak då många inom skifteslaget ej har sina vägar deråt. Huru underligt då man tänkt sig att broarne så byggda skulle stå everdeligen. Snön är nu å slätterna snart borta men i skogarne lär det finnas ofantligt med snö som det berättas. Påskhelgen har gått i allt lugnt. Jorden är fulldränkt och behöfver ej mera väta. Få se nu hvad Gud vidare gör med oss, om det blir väder så att jorden kan torka upp och vårsådd begynna!
Den 28/4, lugnt, solsken, 12 grader varmt på morgonen. Jädran höjer sig fortfarande. Det rinner nu vid Dunders lada på Nabben öfver åbräddarne på två ställen. Mycket af Dunders jord står under vatten. Rågarne [höstrågarna] ha under vintern, ehuru jorden ej varit frusen, stått sig och börja nu grönska.
Den 2/5, tisdag, 4 gr. varmt, stark vestlig storm så att blåsten är mycket bitande. Walborgsmässkvällen i söndags var rätt kall, vid Högbo Bruk afbrändes en stor kase. Åskan dundrade derunder och himlen mörknade, men föll obetydligt med regn. 1 Maj kall. Jädran som allt fortfarande till 1 Maj morgon stigit, har stått i vattenståndet ett dygn men har nu börjat falla. Wattenhöjden står idag vid trappan, der det runnit öfver inpå plogen [åkern] vid ladan, alldeles jämnt kanten och öfver Dunders Nabben forsar vattnet vid deras nya lada så att det hörs ett starkt brus. Ladan står äfven delvis i vattnet. Sedan 1897 har ej varit sådan vårflod. Småängesbron [Västanåsen] har måst stärkas vid landfästena med sten och grus. Det sägs att dammen vid Forsbodarne [Jäderfors] skall vara sprängd för att rädda kvarn.
Lördag den 6/5, nordlig vind, 4 gr. kallt, har regnat under natten, dock sakta, som dock med regnet som föll hela förmiddagen i går, bildat vattensamlingar. Dunders ladan på Näsnabben lutar mot söder, ehuru den byggdes i fjol, en följd af att knutstenarne genom den strida forsen som gått tvärs öfver vreten nedspolats. Man kan deraf tänka hvilken vattenmassa som gått öfver och genom sin styrka kunnat föra undan stenarne. Den mycket kalla väderleken som kommit med Maj bådar väl godt år. Katten klättrade igår upp till skatboet och kröp in deruti samt gjorde skatorna alldeles förtviflade. Boet är byggt i körsbärsträdet samt en gång nedrifvet af gumman [hustrun Maria], men återuppbyggt egentligen mot vår önskan, men kanske skatorna der ej våga lägga ägg nu sedan ”Pirre” tagit sig vana gå dit.
Näsladan –uppförd 1914 och rivs här av Pappa 1988 –var nära att spolas bort i vårfloden 1916
Den 10 Maj stormregnar det under nordlig vind och det med sådan styrka att kammarefönstret, ehuru inre fönstret ej är uttaget, droppar af drefregnet så att skrifbordet måste framflyttas långt inpå golfvet. Jag minns ingen gång ett sådant intensivt drefregn innan inre fönstrens uttagning eller så tidigt på våren. Häraf måste följa en andra flod och detta medan Jädran ännu är hög. Hvad vår käre Gud menar härmed är för oss fördolt, men att någonting måste komma synes klart emedan svenska folket genom sitt lefverne tigger om hårt straff! Det finns de som redan satt potatisen såsom Förars [August Eriksson], Bakoms [Olof Andersson] och Wallströms [Maria Wallström], men i sådan väta då jorden blir alldeles uppblöttad är det nog ett misstag, det synes åtminstone så, men framtiden kommer nog att uppenbara den saken. Att många få känna betydelsen af öfversvämningarne bör på förhand kunna ses!
Den 11/5, regnet upphört. Jädran stiger med en hiskelig fart och öfversvämningen börjar på nytt.
Den 12/5, 1 gr. kallt, floden till följd af regnet stiger med sådan fart att vattnet å åkern börjar närma sig källaren och står öfver Byrängesvägen [Böle] från landsvägen och orsakar svårigheten att färdas gående hem till Näset på annat sätt än pulsa sig fram. Trappan vid ån, som varit uppdragen, hade på morgonen drifvits af stormen till Krigs laddet och bergades af L. O. Högman [Dunders]. Man kan då förstå hvilken vattenhöjd som blifvit. Till A. G. Anderssons [Anders-Pers] potatisland [söder om Näsetvägen] är vattnet mycket nära. Blåsten är mycket kall och snö börjar nu falla. Småängesbron [Västanåsen] går floden öfver och vaktmanskap måste der passa kommande bråte. Denna andra flod betraktar jag som ett Guds straff. Det är väl enastående att få två svåra floder på hvarandra. Har idag på middagen varit till Carl [son, handlare Överbyvägen 24] efter tidningar, men kunde ej för det myckna vattnet öfver Byrängesvägen som forsade fram, gå till Storbron [1902-bron] utan att pulsa till knäna, hvarför jag stod funderande der, betänkt på att vända, men så kom hemmansägaren J. O. Jonsson [Huldas] körande efter grus och hade den ovanligt stora omtanken att köra mig till möte hvarigenom jag kom öfver vattnet i hans gruskärra. Den stora tjensten kommer jag att minnas! Hem rodde mig L. O. Högman från Dunders, men den starka strömmen gjorde det svårt att landa vid vår sida. Aldrig har jag sett en sådan vårflod hvarken här eller på annan plats!
Senaste stora översvämningen här var 2018, då Norrsidans 47 hektar bildade en sjö med omgivande ån:
2018: Utsikt från bron över åkerskiftet Norrsidan…
2018: Åkerskiftet Norrsidan till vänster och Jädraån till höger sett från bron
Hösten 2002 bjöd Bibliotekets vänner in folk i kommunen att lämna in berättelser i ord och bild, vilka sedan skulle sammanställas till en utställning. Så skedde också, och den 26 november öppnade utställningen Sandvikenbor berättar i Galleriet och pågick till den 14 februari 2003, sedan den förlängts med två veckor.
Bredden blev av förklarliga skäl stor med alster från människor i åldersspannet 20 till 90, med helt olika bakgrund och erfarenheter, från bruket och stadskärnan eller kringliggande byar och samhällen.
Pappa och jag deltog med varsina bidrag, Pappa med foton som hans morbror Efraim Sandin tagit och jag med foton som Pappa tagit. Vi berättade hur vi mindes våra första år på samma gård och i samma by.
En dålig bild från utställningen – men en uppfattning om upplägget…
Våra texter var förkortade – det blev snarast utdrag ur dem – och kontentan av Pappas berättelse blev kanske väl sorglig, trots att Pappa annars hade en underbart drastisk humor. Med en storebror som dog i spanska sjukan, en mor som var svårt sjuk i samma pandemi och han själv följande år fick lunginflammation och vatten i lungsäcken när han skulle börja skolan, hade det krävts en längre text för att hans humor skulle slå igenom – men för all del: Det är inte fel med en allvarlig text heller.
Min berättelse var mina reflektioner när jag fick gå över landsvägen och kunde börja leka med jämnåriga, som samtliga hade en helt annan livsstil än vårt självhushåll, där vi bara köpte det allra nödvändigaste och tillverkade resten. De var löntagare och konsumenter, konstaterade jag i min text, en livsstil jag ännu inte var bekant med. Jag minns än idag min förvåning när allt kretsade kring vad de skulle köpa.
Hur många som medverkade på utställningen kan jag inte säga, men kanske var det ett trettiotal. Vi besökte den flera gånger och fick hela tiden nya och intressanta infallsvinklar.
Den äldsta medverkande var +90. Han var från grannbyn Östanbyn och hans berättelse handlade om den mjölkkärra han kört mjölk med som ung och sedan länge trott var kasserad, men hittat bevarad och fått köpa tillbaka.
Lasse Westerman, konstnär och konstintendent, hade illustrerat sitt bidrag med en älg som smög fram vid en skridskobana i skogen och bidraget hängde bredvid mitt, i sammanhanget banala. – Det här lär ska vara enda gången jag får hänga bredvid Lasse Westerman, sa jag…
Det var i veckan 100 år sedan – den 7 maj 1921 – som riksdagsbeslutet fattades att dödsstraffet i fredstid skulle avskaffas i Sverige. På 1900-talet verkställdes det fyra gånger, sista gången 1910. Sista kvinnan att avrättas var Anna Månsdotter, för det så kallade Yngsjömordet 1889. Hon hade i svartsjuka mördat sin svärdotter, då hon levde i incest med sin son. – Vilka kvinnor det finns! kommenterar mannen.
Och det är 50 år sedan – den 7 maj 1971 – den så kallade Almstriden utbröt i Kungsträdgården. Almarna skulle genom ett myndighetsbeslut fällas för att bereda plats för en tunnelbanenedgång. Det blev sammandrabbningar mellan polis och demonstranter den 11-12 maj och almarna räddades kvar. Jag minns det otroliga engagemanget då hos alla och envar – och för allting i samhället. Vart tog det vägen?
Veckan innan Valborg är över för den här gången. Den har alltid varit min bästa vecka på året, med en pirrande förväntan vad som komma skall – vår, och sommar… Tyvärr brukar maj försvinna utan att man hinner njuta som man borde. Som skolelev eller student var det pluggande till viktiga prov eller tentor, som bonde ska man se till att allt blir plöjt, harvat och sått – och i trädgården växer både gräs och ogräs hejdlöst…
I veckan blev det i alla fall städning av gravarna, mannens i stan och mina i byn. Lyktor togs hem för sommarförvaring, gammal ljung och gammalt granris kastades och en låda penséer planterades ut. De kanske inte skonas av rådjuren så värst länge, men åtminstone tillfälligt såg det bra ut.
På den tiden urvalet var större i närområdet, satte jag alltid mörkblå penséer mot granitröd sten, mörkröda mot svart och ljusblå mot ljusgrå sten. Numera finns inte längre den ljuvligt blekblå på närmsta stället så vilka som helst får duga – bara de inte är gula! Den färgen får vi nog av om inom kort, hela åkrarna fulla – och då menar jag varken av raps eller rybs…
En ny postlåda har kommit på plats och det var på tiden. Den gamla hade sedan länge vittrat sönder i ena gångjärnet, men vi valde att avstå onödigt shoppande innan vi blivit vaccinerade och har fått acceptera delvis blöt post när det regnat och snöat.
Det behövdes också en ny skylt på lådan, att vi undanbad oss reklam, och den här fanns att beställa gratis och levererades efter ett par dagar: https://NadaReklamo.SE?i=3388
Appen eReklamblad sponsrar klistermärket
Reklamtröttheten i Sverige når nya höga nivåer meddelar Sveriges Annonsörer. Sex av tio är negativa till reklam, medan endast en av tio är positiv. Sju av tio är beredda att betala extra för att slippa reklam! Kunde inte de som vill ha reklam få be om det i stället…?
När jag googlade på Kvicksilverbröllop stod det: ”När man kvicknar till av insikten att man faktiskt varit gifta i 47 år.” Undrar vilken kvicktänkt filur som varit framme där…
Vårt så kallade bröllop var egentligen bara en vigsel följd av en måltid. Klänningen hade Mamma sytt, fracken var lånad och ringen ett reafynd. Efter vigseln samlades de tio närmaste hos mina föräldrar och det skålades i renblod – vodka med lingondricka – och spisades lax och böckling. Följande dag gick bröllopsresan till Östveda med rodd på Nedre Dalälven och korvgrillning på stranden. Därefter återvände vi till Uppsala för valborgsfirande: sillfrukost med kompisarna på studentkorridoren, mösspåtagning vid Carolina Rediviva och på kvällen G-H, Gästrike-Hälsinge nation. ABBA hade vunnit ESC i Brighton tre veckor tidigare och det kändes som var fjärde låt som dunkades igång på discot var just Waterloo…
For vi illa av att ha ett budgetbröllop? Inte alls!
I Uppsala hann vi fira Sista april, som det heter där, tolv gånger, och det finns inget som kan mäta sig med det.
Som barn följde jag med föräldrarna när de med kören sjöng in våren från en estrad vid Ladan på Caffeholmen, eller Hönshuset, som det vanvördigt kallades efter ett tidigare användningsområde. Körsången var vacker, men jag tyckte alltid det var mera spännande med de få sångarstudenter som förirrade sig till den här avkroken och i vita mössor stämde upp egna sånger vid kasen.
När våra barn var små var det flera kalla valborgsmässoaftnar då vi hade en egen kase på Täppan, bakom lagårn, som vi tittade på genom lagårdsfönstret. Där inne med korna var det så varmt och gott att de minsta somnade…
I år innebar Valborg sill, lax och räkor – och Masked Singer. Att Roboten var Nassim Al Fakir knäckte jag nästan genast. Jag undrar om inte panelen sitter och filmar där… Att Pingvinen var Sven Melander, Fåret Christina Schollin och Monstret Kikki Danielsson tyckte jag också hördes tydligt. Lotta Schelin vet jag däremot knappt vem hon är.
Kungen blev 75 år på valborgsmässoafton och önskade inför födelsedagen att de som ville skänka en födelsedagsgåva gav ett bidrag till Sveriges Stadsmissioner: Riksföreningen Sveriges Stadsmissioner :: Kungen75
Ett behjärtansvärt syfte! Ingen kunde väl föreställa sig på det ännu civiliserade 70-talet, att Sverige 50 år senare skulle lämna utslitna gammelsvenskar svältande och hemlösa, helt beroende av nådegåvor.
MHoegman 
Du måste vara inloggad för att kunna skicka en kommentar.