Monroe

Etiketter

Birger Jarl, kvinnofrid, lagläsare, lagstiftare, Michael Monroe, regimmedia, släktforskning

Michael Monroe, före detta frontfigur i Hanoi Rocks, rockar fortfarande, 60 år i juni. I veckan som var, närmare bestämt den 27 april, kom rockräven med en ny singel, Can’t stop falling apart, en låt som passar mina gamla rocköron och hunnit spelas åtskilliga gånger…

Michael Monroe – ”Can’t help falling apart” (2022)

Släktforskning är roligt och ibland är det extra roligt, som när man upptäcker att man är avlägsen kusin med Michael Monroe. Härvidlag gäller devisen att allt räknas, eller hur? 😉

Morten Simonsson Klocke til Brendö (ca 1560-ca 1630)
– Min och Michael Monroes ”10th great grandfather”… 😊

Morten Simonsson var anfader till nyländska släkten Brenner och enligt Brennerboken (1912) var han skrivare hos fogden i Borgå län på 1590-talet, kapten där 1604 och lagläsare i Raseborgs län 1609-1627. Han ägde också fartyg och tjänstgjorde tidvis som skeppare. 1588 övertog han Brendö gård efter sin svärfarfar, köpte ett skattehemman i Malm 1596 och innehade arvegodsen i Boxbacka och Malm från 1600. Han nämns 1609 som ägare av jord i Botby och från 1626 av ett ryttarhemman där. Enligt ett intyg av ståthållaren Jesper Matsson Kruus 1606 hade han alltid giort fullkomlig rusttjänst…
En mångsidig man som arbetade i lagens namn.

---

Det fanns en gång en grabb som hette Birger. Han levde 1210-1266 och hans lag om kvinnofrid stadfästes i Alsnö stadga anno Domini 1280. Dithän hade vi kommit för 742 år sedan.
I förra veckan blev en kvinna som inte ville gifta sig våldtagen, kastad ned i ett gruvhål och stenad. Regimmedia gav en hitte-på-identitet av gärningsmannen, rapporterade att gruvhål är farliga och att staketet var undermåligt. Där ligger fokus 2022.
Sacristi, Birger, kom tillbaks!

---

Sista april firas idag i Uppsala första gången på två år och 20 % flera besökare än de normalt 150.000 tillströmmande förväntas komma. Lite ändringar av programpunkterna har det naturligtvis blivit sedan jag var student. När forsränningen började 1975 var det med en handfull ytterst primitiva flottar. I år deltar 520 personer fördelade på 130 väl arbetade ekipage – men om de klarar fallen är en annan sak…

Hoppas ni får en skön valborgshelg! 🔥🎵🌞

Gympa

Etiketter

Hemmagympa Sofia Åhman, Joint Academy, Lill-Babs

Morgonstund har guld i mund 🌞

Vilka fantastiska morgnar det är! 12-15 minuters morgonrasting av Sture dessa morgnar är så mentalt upplyftande att hemmagympan med Sofia Åhman går dubbelt så lätt som under vinterhalvåret. Därmed inte sagt att det alltid känns lätt efteråt… Gympan vill jag dock inte missa, även om jag suckar många gånger, men den är en bra lösning om man inte platsar att cykla i ett skyltfönster.

Jag följer också nu ett 30 dagars artrosprogram med Joint Academy, där jag hittills avverkat en tredjedel. Varje dag får jag mig tillsänt dagens aktiviteter, teorilektion och övningar, som kan utföras när som helst under dagen. Det blir på kvällen, i absolut sista minuten – utom på helgerna när inte gympan med Sofia gett träningsvärk. Kanske borde jag ha skaffat mig plåtknän, men jag är feg…

Ljuvliga Hedängesån i förrgår morse: På köpet lyckades jag föreviga golfarnas bajamaja… iiihhh

---

Lill-Babs döttrar – Monica, Malin och Kristin – var på teve i morse med anledning av deras bok Vår mamma Lill-Babs. Lill-Babs långa karriär började 1953 och oavsett vilket förhållande man hade till henne kom man inte undan henne – trodde jag…

Lill-Babs – ”Är du kär i mig ännu, Klas-Göran?” (1959) – var en veritabel landsplåga…

På TV-programmet Drop-In den 30 oktober 1963
var The Beatles förband åt Lill-Babs.

🌟 Lasse Berghagen berättade i Nyhetsmorgon i samband med Lill-Babs död 2018, att när de träffades på Hamburger Börs 1964 visste han inte vem hon var…

🌟 I samband med att biografin Hej livet! kom förra året berättade Lasse i Malou efter tio, att när han skulle gifta sig 1965 hade inte heller hans föräldrar någon aning om vem Lill-Babs var…

Jag trodde inte någon kunde undkomma Lill-Babs’ existens.

Besök i Caffären, Lill-Babs’ Museum i Järvsö, 2018-06-07, 10 dagar efter hennes begravning.

Insikt

Etiketter

planering, upplopp

– Det hade varit roligt att få möta kärleken, säger bonden på ”Bonde söker fru”.
Ehh… Det är kört alltså? Tåget har gått? Vofför talar dom på dette viset? Vad de menar är ju: Det vore roligt att få möta kärleken eller Det skulle vara roligt att få möta kärleken.
Sportkillen som ännu inte har tävlat säger på samma sätt:
– Det hade varit roligt att få hamna på pallen.
Mmm… Synd, grabben, att du inte gjorde det…

---

Myndigheterna har än idag inte förstått vad man har att göra med… När man backar för den inre fienden, vad säger att man inte kommer att göra detsamma för den yttre?

Folk i västerlandet är inte uppfostrade att hantera stenkastare. För en tjugo år sedan blev jag vittne till på Försäkringskassan hur somliga gick rakt upp i ansiktet på tjänstemannen och vrålade. Naturligtvis lutade sig inte tjänstemannen framåt och vrålade tillbaka, han var ju svensk.

I helgen deltog kvinnor i 40-60-årsåldern i stenkastandet och bilar fullastade med stenar kördes fram. Stenkastande mödrar och mormödrar fostrar nästa generation i svenskhat och sköter rekryteringen av nästa generations stenkastare och bilbrännare…

Att Polisen uppmanas retirera i en akut våldssituation är fullständigt absurt. Självklart måste det bli konsekvenser för dessa våldsverkare – och i det här fallet för mordförsök. För inte så länge sedan fördes etniskt svenska pensionärer bort i piketen för en fredlig demonstration. Detta med dubbla måttstockar är aldrig bra, i synnerhet inte när det är till oförtjäntas fördel…

Världssamfundet togs på sängen när Ryssland 2014 annekterade Krim, för – så gjorde man bara inte, inte nu, i modern tid… På samma sätt verkar våra myndigheter överrumplade av alla groteska förnedringsrån, gruppvåldtäkter och mord som importerats: Man verkar inte tro att det är sant det som händer – men det är det.

Vad hade de för all sin möda, alla tidigare generationer?

---

Ett tidigare planerat släktbesök på dymmelonsdagen hade i sista stund avblåsts, då tyvärr artrosen, osteoporosen och skoliosen dikterar besöksfrekvensen…

…och en närmre släkting skulle komma på skärtorsdagen, men kom sedan inte, och vi blev sittande med en stor bogbladsstek, till vilken den hemgjorda såsen lyckats över all förväntan, och 2 kg havskräftor fångade på 70 meters djup, som alltihopa måste paketeras och frysas in…

…och när vi på långfredagen satt som punkterade ballonger dök en annan mathungrig nära släkting upp helt oförhappandes och då allt var nedfruset i stora partier måste mannen kasta sig i bilen till butiken och komplettera… Puh!

Planering har sina fördelar, även om inte alla inser det…

Sopor

Etiketter

påsk, sophämtning, Trekolonsjuttioåtta

Jag fick upp detta i flödet, som det så vackert heter, och nej, det är inget aprilskämt…

Utan egen förskyllan, första gången för att jag skulle hjälpa en gammal släkting och andra gången för att jag inte ville betala för någon annans sophämtning, tvingades jag blanda mig i vilt främmande människors sophantering, folk jag inte ens hade namnet på…

Åt mig själv skulle jag ha begärt en ny behållare för evigheter sedan, men drar mig för att ta kontakt. Vem vet vad man blir inblandad i…

För inte så länge sedan lämnade jag in ett förtydlingsförslag till kartan, men en välkänd ”halvö” på 50 hektar kan inte namnsättas med det namn den haft åtminstone ett par hundra år för att den ligger på enskild mark. Enligt Lantmäteriet heter den helt enkelt 3:78, ”Trekolonsjuttioåtta”, och det kan ej ändras.
Anser de att det är en förbättring så får det väl vara så. Hoppas bara att räddningstjänsten har sifferkoden inskriven i sin manual – och att den som behöver hjälp där känner till sifferkoden, eller kommer ihåg den.
Nej, det är inget aprilskämt det heller…

Man får skaka av sig och som Sven Wollter i hans sista roll som Malte i Dag för dag göra en fuck-it-list i stället för en bucket-list.

---

Känslan från barndomens påskar sitter på ett märkligt sätt outplånligt kvar. För mig var påsken kyrkgång och trädgårdspyssel och för mannen skidåkning i fjällen eller Alperna. Numera är kyrkan så kallad eventlokal – och i år är också trädgården full med snö – och skidåkningen har mannen överlåtit åt yngre generationer.
Så länge föräldrar levde och barn bodde hemma eller i närheten var det släktsammankomster, både hos respektive föräldrar och hos oss, varvat med konstrundor runt hela Gästrikland.

I år blir det sportsändningar i teve för mannen och släktforskning för mig. GLAD PÅSK! 🥚🐣🥚

Våra påskkärringar 11, 9 och 7 år gamla när det begav sig…

Snöglopp

Etiketter

Erik Johan Stagnelius, Noonans syndrom, snöglopp

Erik Johan Stagnelius begravdes den 8 april, en försenad vinterdag med snöglopp. Det låter nästan poetiskt, om inte hans livsöde varit så sorgligt. Idag är det snudd på snöglopp och 20-30 cm snö har fallit sedan i går så också det en försenad vinterdag.

Jag läste ett inlägg i Läkartidningen av med dr Carl Lindgren (2007): Erik Johan Stagnelius – ett fall för medicinsk utredning? Kära nån! Att bli föremål för medicinsk utredning 184 år efter sin död… Det är dock inte utan att många med mig undrat hur det stod till där.

Erik Johans far var biskop och modern prästdotter och sällskapsdam åt familjen Oxenstierna, men, menar Carl Lindgren, det finns tecken på att hon var svagbegåvad; osmart som yngre generationen säger. De hade sex barn, två döttrar och fyra söner. Döttrarna framstår ha varit normala, medan tre av sönerna var avvikande, såväl till beteende som till utseende. Endast en av bröderna liknade mest till sitt sätt andra människor. Mest… Tre barn av sex verkar alltså ha haft någon allvarlig genetisk defekt.

Litteraturhistorikern Fredrik Böök har hittat abnorma individer och bisarra drag hos de olika generationerna av släkten Stagnelius, varför de genetiska defekterna då inte skulle komma från modern om det gäller de tidigare generationerna.

Tyvärr skingrades Erik Johans grav på Maria Magdalena kyrkogård i Stockholm i samband med ett vägbygge, så någon undersökning av kvarlevorna är idag inte möjlig, men utifrån de beskrivningar som finns från Stagnelius’ livstid kommer Carl Lindgren fram till hypotesen att släkten möjligen kan ha lidit av Noonans syndrom.

Att Erik Johan nyttjade stora mängder alkohol och morfin gjorde kanske att han gav ett värre intryck än han behövt, för beskrivningarna av hans uppenbarelse är inte nådiga! Kan han verkligen ha sett så anskrämlig ut, att man efteråt av obehag ångrar att man har sett honom…?!

Erik Johan Stagnelius (1793-1823)

Som ung litteraturstudent, yngst i klassen, hade jag lyrikanalys för Christer Åsberg, litteraturvetare och sedermera bibelöversättare. Jag gillade att grotta ned mig i existentialistiskt svårmod och valde – naturligtvis – att analysera Till förruttnelsen. Vad annars…

Grottade ned mig gjorde jag verkligen! När jag läser denna omfattande analys idag undrar jag hur jag hann. Att versmåttet var distikon, vilket ökar dess pampigt vemodsfyllda klagan hade jag alldeles glömt… Magister Åsberg var nöjd med analysen och jag tycker märkligt nog att jag kan stå för den än idag, trots att jag bara var 19 år.

Vemod

Etiketter

1958, barndomsminne, nostalgi, saknad, skolstart, sommarminne, Sugartime

Östersjön låg emellan oss så fast våra mammor var systrar hade vi bara träffats någon enstaka gång – innan sommaren 1958.

Då hade du fått sommarjobb på ett sjukhem i Hagaström och på Mammas gamla damcykel, en grå Frej, trampade du i alla väder tur och retur Högbo, 2 1/2 mil enkel väg.
En dag när det var motvind grät du av trötthet när du kom fram.

Du var 22 och läste vid Åbo akademi och jag 7 och skulle börja skolan till hösten.

Jag sjöng Sugartime på svenska för dig och du skrattade åt den svenska texten:

Sugar in the morning, sugar in the evening, sugar varenda da’
Tänk så mycket sugar det finns i USA…

och du sjöng låten på engelska för mig:

Sugar in the morning, sugar in the evening, sugar at suppertime
Be my little sugar and love me all the time…

– Har du lagårdsbyxor på dig?! utbrast jag förvånad en dag.
– Vad menar du?! sa du lika förvånad – och antagligen förnärmad.
Mina lagårdsbyxor var ett par byxor i brun manchester…

Sommaren 1958: Mamma, jag, Farbror Sven och Kusin

Den 25 augusti tog sommaren slut – och vi tog morgonbussen:
* jag till Västanbyn för min första skoldag,
* Mamma till Uppsala för operation
* och du till Åbo för fortsatta studier.
Det ösregnade och du fick Mammas bruna gummistövlar.

Sedan dess har många solvarv gått då vi har följt varandras liv.

Tack för allt du var!
Vila i frid!

The McGuire Sisters – ”Sugartime” (1958)

Nävar

Etiketter

1 april, aprilskämt, Canterbury Tales, inspektorer, Urfors Ovansjö

Det är 1 april igen och jag noterar att jag kan ta elproduktionen i egna händer och fynda en ”produktnyhet: ett litet kärnkraftverk för hemmabruk – komplett med uranstavar och kylanläggning!”

Traditionen att narras 1 april har funnits över hela Västvärlden sedan 1500-talet, kanske ännu längre. Di lärde tvistar om Geoffrey Chaucer i The Canterbury Tales (1392) skriver ”32 mars”, och alltså menar 1 april, eller om han avser ”32 dagar efter mars”…

Jag såg musikalen The Canterbury Tales när den sattes upp på Phoenix Theatre i London. För mig, som dittills bara sett modesta uppsättningar på Valhalla i Sandviken och på Uppsala stadsteater, var det spektakulärt med balkonger på salongens långsidor inredda som höloft där det vänslades och prasslades…

---

Farmors farföräldrar Eric Carlson & Anna Lovisa Skog – som också var Farmors gudföräldrar – gifte sig den 1 april 1839. Jag har i min släktforskning inte stött på något annat par som gift sig 1 april. Det kanske krävs en särskild sorts humor för det? De flesta anorna har passat på att gifta sig under slankveckan, eller vid skördefesten Mickelsmäss eller i julhelgen, då man ändå hade mat förberedd och släkten samlad.

Farmors farfar Eric Carlson (1808-1876) var bruksinspektor vid Urfors Bruk i Ovansjö. Gubben t.h. är hans tremänning Gustaf Eriksson (1789-1865), som var stadsläkare och publicist i Norrköping. Visst är de lika? Och de grabbiga Dala-nävarna går tydligen i släkten!

Eric föddes i Torsåker, där fadern Georg Carlson var gruvinspektor, och familjen bodde hos morfar länsman, Abraham Lidforss, i Solberga. Jag har kopior på vackra dikter, som Eric med utsökt handstil skrev till sin ungdomskärlek Birgitta Pierrou. De fick inte gifta sig för hennes far, som ansåg att Eric var för gammal!

I Urfors herrgård bodde Eric & Anna Lovisa med sina fyra barn.

30 år gammal gifte han sig småningom med Anna Lovisa Skog, 34, knappast det heller en uppseendeväckande hög giftasålder idag, men då måste hon väl ha betraktats som gammeljänta. Av vallonsläkt var hon troligtvis inte, vilket man tidigare trodde, utan den förmodade släkten Spiette är antagligen en tysk Spedder, att addera till hennes tyska Merkel och Rau.
Tre söner hann de få och en dotter, Lovan, gift med skogsinspektor Jackson.

På Ovansjö kyrkogård vilar den gode Eric med hustrun – som båda dog våren 1876 – samt deras dotter Lovisa med man och dotterdotter Beda med man.

Sönerna, bröderna Carlson från Urfors Bruk, Ovansjö:
I mitten lillebror Oscar, född 1845, bruksinspektor vid Robertsfors Bruk – vars sonsöner bytte bort Carlson mot Cannerheim,
t. v. mellanbror Thure, född 1842, bergsingenjör vid Boxholms Bruk – som gifte sig med Anna Gyllenhammar och försvann åt Amerikat…
och sittande t. h. storebror Georg Henrik, född 1840 – min farmors far – lantbruksinspektor vid Högbo Bruk och arrendator av Fogelsta gård i Årsunda.

– Södermalmshipsters, var det någon som sa…