Etiketter
Bosch kylskåp, dvärghöns, Elgiganten, Foderladan, Hönsbytardag, Jetpak
Vårt beställda kylskåp levererades efter en månad av Jetpak. Vi hade betalat 300 extra för att de skulle ta med sig det gamla skåpet tillbaka och killen som levererade körde fram en bagagekärra till bron där han lyfte på detsamma. Eftersom han ändå hade kärran till hands dristade sig mannen att fråga om han kunde lyfta upp det nya skåpet på bron.
– Nä, sa han och vände på klacken, det är tomtgräns som gäller annars blir det inga pengar för oss, sörrö.
Skåpet var ett fyrkantigt paket utan handtag, men vägde väl inte mer än 50 kg så visst gick det att med lite lämpor och knep få det uppför bron och in i köket. Mannen tröstade sig med att killen – av mannen nu benämnd Slyngeln – kanske skulle komma att vara i sämre kondition än han när han uppnår samma ålder…
Vi skalade av omslaget och hade väntat oss ett färdigmonterat kylskåp, bara att plugga i kontakten, och förstod först inte vad vi fått. Det såg ut som ett halvbyggt industrikylskåp, med ett dammsamlande rutmönster ovanpå och ingen skiva att lägga dit. Tvärs över dörrens framsida satt en kraftig galvaniserad regel med stora bultar – men inget handtag. Och hela bordet blev fullt av reservdelar…!
Med byggsatsen följde ingen beskrivning i text, bara bilder. När mannen, som ändå är ingenjör, läst pekboken några timmar och vänt och vridit på alla lösa delar, försökte vi nå Elgiganten, vilket var omöjligt. Vi kom fram till att detta måste vara ett kylskåp för de som inte vill visa att de har ett kylskåp, men eftersom det var det enda i den storlek vi skulle ha var det bara att behålla det. Någon extra dörr tänkte vi dock inte skaffa, utan mannen åkte ned till Ro-Pa och fick med sig ett handtag som de tänkt kassera och borrade några nya hål… Det får duga så.
Jag var med dottern på hönsmarknad, eller Hönsbytardag, som det heter. Hon har dvärghöns och besättningen hade krympt eftersom det på senaste tiden kläckts en massa tuppar. Resultatet av marknaden blev fyra ulliga och gulliga dvärgsilkeshöns, två vita och två grå. Redan en timme senare hade ett ägg levererats!
Vi hade också dvärghöns när våra barn var små, ett tiotal i olika raser: en engelsk stridstupp som hette Winston, en silverfläckig hamburgare som hette Silvia, en nakenhals som hette Agda… De spatserade löst i trädgården och låstes bara in till natten.
En gång blev de skrämda av något och flög över vägen samtidigt som de kom några cyklister.
– Vad f-n är det där för fåglar?! undrade de med eftertryck och vi duckade inne i trädgården.
Ett av hönsen togs av en halvtam berguv, som fötts upp av Berguv Nord, några togs av räven och de flesta självdog undan för undan.
Konrad, som var en dvärgkochin – en s k urdvärg – överlevde dem alla och blev 14 år. Han var svart med blåsvarta vingar och långa, svarta fjädrar på fötterna, mycket ståtlig – och mänsklig!
Han spatserade i ensamt majestät på gården och varnade högljutt när katterna smög i buskarna. En gång varnade han väldigt högljutt och när mannen tittade efter skulle en räv just ta honom, så mannen kastade sig och tog räven om midjan. Den som då haft en kamera till hands hade fått Årets bild! Räven på tuppen och bonden på räven…
Konrad blev aldrig densamma efter den upplevelsen och tillbringade sina sista år i lidret, där han gick fram och tillbaka eller satt på en bräda och pratade med den som var i närheten, oftast då med Pappa vid hyvelbänken.
När hans tid var ute gick han första gången på åratal ut ur lidret och fram till mannen som var i vedbon, tittade på honom med huvudet på sned, kacklade till och dog.
Ett höns. Ett höns!
Lite historisk dokumentation igen:
Det är idag 150 år sedan Farfars morfar Lars Larsson Högberg (1809-1872) dog. Han påstås ha dött vid hyvelbänken, där förvisso timmermannen tillbringade sin mesta tid, men det ska ha varit i fäjslidret på väg dit.
Hans bror Anders blev bonde vid hemgården Pers och anfader till Peter Stormare, som fyller 69 i morgon. Grattis!
MHoegman 
Du måste vara inloggad för att kunna skicka en kommentar.