– Märker ni om det blivit något mindre åkande då? undrande en bekant och syftade på bränslepriserna. Tvärtom har det i sommar nötts värre än någonsin och detta en så fin sommar, då det hade gått alldeles utmärkt att ta cykeln till Högbo Bruk eller till Öjaren… – Va i Jösse namn åker dôm ätter?! brukade Pappa häpen fråga sig och kom fram till att de måste ha för mycket ledighet – och åkte i rent okynne.
Pappa trivdes bäst med tystnaden i skogen och högg i många år uppe vid Lomossen, drygt 6 km nordväst om byn. Där var han så många vintrar att han byggde sig en egen huggarkoja, ”Nisses Kojan”, med en liten gjutjärnskamin. Kojan fyllde främst sin funktion så länge det var hyttlös traktor, men även senare tog han hellre sin fikapaus i kojan än i traktorn. Gjutjärnskaminen var det småningom någon annan som ansåg sig ha större rätt till och därmed fick kojan förfalla.
Nisses Kojan är numera bara en lokalitet och vad som återstår av själva kojan är en bit takplåt, en bit rökkanal, lite masonit och skelettet av en fällstol…
Vi har slutavverkat gammelskog i sommar, mellan Lomossen och Stråmursvägen, och hyggen brukar väl inte vara vackra, men här tycker jag man kan acceptera även det…Turligt nog fanns det några frötallar att spara!
Efter avverkningen skymtar nu taket på ett älgpass i bakgrunden vid magiskt vackra Lomossen…
På många ställen på Överbyskogen tränger trafikljud igenom, men inte här. Här uppe är stillheten total!
Förra året gick hela skörden om intet till följd av skyfallet i augusti, men i år har det gått bra. Vädrets makter var gynnsamma så det gick fint att tröska den ekologiska grynhavren och med välvillig service av Martinsson Transport i Valbo blev den också levererad till Dalviks Kvarn i Falun. Vi är ödmjukt tacksamma inför såväl makterna som servicen! 🙏
Ekologisk grynhavre väntar på att levereras till Dalviks Kvarn.
Vi hade hoppats att kylan skulle dröja, med tanke på elpriset, men när vi gått och huttrat inomhus med Helly Hansen-jackor och laddor och sett på teve insvepta i filtar några kvällar så måste ändå lite värme knäppas på.
Nästa drag blir att tömma en stor gammal frysbox, som säkert drar mera el än den är till nytta. För övrigt vet jag inte vad vi kan spara in på…
”Den släktgårdsinventering som utförts av Gefleborgs läns släktgårdskommitté, upptar inom Högbo socken ett 20-tal gårdar, som tillhört samma släkt i minst 100 år. Bland dessa torde de äldsta ha varit samma släkts egendom under minst 300 år. Men för dessa äldsta generationer saknar man tyvärr närmare underrättelser. Det får väl anses som helt naturligt att bygdens förhållanden under denna tidsrymd väsentligen förändrats, och detta inte minst evad det gäller arkitekturen. Och dessa förändringar har säkert i de flesta fall tillkommit under de senaste hundra åren. Branden i Överbyn år 1859 lade en hel del av de gamla byggnaderna i aska, och andra gårdar har sedermera rivits och byggts om. De enda släkthemmanen, som nu äger byggnader av gammalt datum är Skräddars i Östanbyn samt Lars Hans i Överbyn.
Lars Hans-gården, belägen på andra sidan åsen vid Högbo kyrka, har sin arkitektur från början av 1800-talet [1751], och bebos av nuvarande ägaren Lars Olof Svensson. Vi träffar på denne när han efter något arbete ute i markerna finner det för gott att ta en vilostund vid den massiva spismuren med den murade kåpan, som uppbärs av den för gamla stugor så karaktäristiska ”korsstolpen”. Lars Hans-gården var ursprungligen ett torp under hemmanet nummer ett Elias-gården [Liases], vars förste ägare, Olof Eliasson, levat under 1600-talet. Torpen på stamhemmanet torde ha tillkommit genom barn, som byggt sig till på hemmanet. Hemmanet nummer ett försåldes och utgör det nuvarande Nygårds. Lars Olof Svenssons morfader köpte emellertid genom bördsrätt torpet Lars Hans, vilket varit hemmansdel sedan 1842. Från hemmanet nummer ett har också andra lotter utbrutits, bland Abrahamsgården [Abrams]. Hemmansdelarna var ursprungligen stora jämfört med nu.
Det möter en del invändningar, då man vill avbilda den gamla gården, som trotsat tiden, och som ännu under många år kan utgöra en verklighetstrogen representant för en svunnen tids bondekultur. Man tycker kanske, att det inte är nog fint för våra dagar. Hur man än må tycka, så verkar det dock stabilt och rotfast, och det tycks besitta krafter, som förmår trotsa tidens alla stormar.
Nästa gård vi besöker i Överbyn blir Dunders. Även detta en gård, som ägts av samma släkt sedan 1700-talet. Gården ligger strax till höger sedan man farit över bron vid Jädraån och invid Högboån [Hedängesån] strax innan denna lämnar sitt vatten till Jädraån. Den första av släkten Dunders, som slog sig ned här, var en bergsman, betitlad bergsgevaldiger, Eric Dunder. Av en gammal handling av 9 november 1747 torde denne bergsgevaldiger, Eric Dunder, ha köpt hemmanet nummer två i Överbyn, Ovansjö socken, av en Olof Ericsson i Högbo för en köpeskilling av 1.450 daler kopparmynt. Hemmanet nummer två torde vid denna tid ha omfattat fyra öresland jord.
År 1759 övertogs gården av Eric Dunders son Petter Dunderberg. Enligt ett fördelningsinstrument av den 2 oktober detta år upprättat av länsmannen Sven Sundberg, värderades då hemmanet till 3.761, 24 (daler kopparmynt?). Denne Petter Dunderberg upprättade år 1791 den 30 september ett boupptecknings- och fördelningsinstrument. Och det kan säkerligen vara av visst intresse att göra några utdrag ur detta.
Handlingen omfattar nio tätt handskrivna foliosidor, och det man i första hand fäster sig vid, är den noggrannhet, med vilken varje liten sak antecknats. Men detta förklaras väl av penningens då för tiden höga värde. Vi går igenom silvret, tennet, kopparn, och så vidare och kommer så till kör- och åkerredskap. Där finner vi att man kunde få 3 stycken långslädar för en riksdaler och 24 skilling, men en ”schasie”, ett finare skjutsdon, betingade ett pris av 4 riksdaler. Man går vidare och finner under rubriken hästar och boskap att ett svart-brunt sto om 20 år värderades till 3 riksdaler och 16 skilling. Ett rödbrunt dito men endast 12 år gammalt betingade dock ett pris av 6 riksdaler. Av böcker torde det inte ha funnits något större antal i dessa gamla bondehem. Det enda som finns upptaget i denna bouppteckningshandling är ett par religiösa skrifter värderade till en riksdaler. Bland skulderna i detta instrument finns också en annan intressant rubrik: ”Bröllops kost åt Brita” med åtföljande förteckning. Dottern Brita var vid handlingens upprättande ännu oförmäld, som det heter, och hon tillförsäkras nu rätt till spannmål, kött, klädespengar, smör och ost, till sitt kanske förestående bröllop av omkring 27 riksdaler.
Efter Petter Dunderberg övertogs gården av dottern Maria Dunderberg, gift med Zachris Larsson. Deras son, häradsdomaren och kyrkvärden Per Zachrisson, blev så bonde på Dunders. Per Zachrissons dotter, Maria Persdotter, gift med Lars Larsson, övertog sedermera gården. Deras dotter Margareta förmäldes med Olof Högman, kyrkvärd och nämndeman. Och nu är det deras son, kyrkvärden Lars Olof Högman, som styr den gamla gården. Här vid Dunders finns ett helt litet arkiv av handlingar, som rör gården. Det finns papper som daterar sig från mitten av 1600-talet. En intressant och värdefull samling, vars bevarande vittnar om gårdsfolkets nitälskan för sin gårds historia.
Av de äldre släktgårdarna i Östanbyn må nämnas Ol Ers, som sedan 1600-talet ägts och brukats av samma släkt. Från denna hemmansdel, nummer 14, utbröts sedermera Ollas- och Nygårds-gården.
En annan gård i Östanbyn, där samma släkt bott sedan 1735 är Skräddars. Någon gång under början av 1700-talet kom en skräddare Isak Forsman från Backberg och slog sig ned här, antagligen som torpare, och bedrev därjämte sitt skrädderi. Sonen Erik Forsman var också skräddare och jordbrukare, men därjämte hade han fått rang och värdighet såsom nämndeman. Denne Isak och Erik Forsman torde ha varit skickliga och väl betrodda yrkesutövare, och det berättas, att de ofta var kallade till Högbo herrgård, där de förfärdigade klädespersedlar till överste Hans Hiertas hustru Chatarina Cederström.
Av den gamla Skräddars-gården från början av 1700-talet finns ännu huvudbyggnaden kvar, samt en del av uthusen. Det är stabila timmerbyggnader, med mangårdsbyggnad i två våningar. Gården blev eget hemman vid början av 1800-talet. Man har nu uppfört tidsenligare byggnader, och den äldsta Skräddars-gården, ehuru väl bibehållen, tjänar endast såsom sommarstuga.
Av de äldre släktgårdarna i Västanbyn må nämnas Knuts och Jansas, vilka gårdar varit samma släkts egendom alltsedan 1700-talet. Knuts, hemmanet nummer 15, är den nuvarande fjärsmansgården och ägs av Gustaf Adolf Höglind.
Bilden: Överst syns Per Erik Forsmans ”Skräddars” i Östanbyn, uppförd 1735, nu använd endast som sommarstuga. Underst visas Lars Olof Svenssons ”Lars-Hans” i Överbyn, uppförd i början på 1800-talet [1751]”.
Källa: Martin Östberg i Sandvikens Tidning fredag 28 april 1933.
MHoegman 
Du måste vara inloggad för att kunna skicka en kommentar.