• Om

MHoegman

~ TJYVTJOCKT

MHoegman

Kategoriarkiv: UPPDIKTAT

Hjärtat

11 måndag Jan 2021

Posted by MHoegman in UPPDIKTAT, UPPTECKNAT

≈ Kommentarer inaktiverade för Hjärtat

Etiketter

109., 20., hjärtat, hjärtklaff, hjärtoperation, mekanisk klaff

Idag är det 107 år sedan min far kom till världen.

När han var 70 år upptäcktes det att han behövde en ny hjärtklaff. Det hade då nyligen varit stora skriverier om den modifierade Björk-Shileyklaffen, där svetsfogarna brast och många dog.
Pappa frågade ansvarig läkare om utsikterna att klara en operation och han tittade lugnt tillbaka och sa konstaterande:
– En del dör.
Så var det bara men något alternativ fanns inte, så det blev operation på Akademiska sjukhuset i Uppsala, där en mekanisk klaff opererades in av tre isländska läkare. Pappa, som frossade i runor och isländska sagor, gillade skarpt att det var islänningar som opererade honom.
När han vaknade upptäcktes det att såret blödde, han fördes i ilfart ned till operation och sövdes på nytt och när han vaknade igen var han mycket dålig.

Hjärtat galopperar
vita rockar stabiliserar
tulpaner bugar vördsamt
över vaskanten

Han tillfrisknade och måste leva med Waran, blodförtunnande, resten av livet, och med ett hjärta som pickade lite som det ville, men han jobbade tjugo år till, tills han var drygt 90, och levde till 93.
– De var förvånade att jag hade ett så litet hjärta, sa han.
Litet men så gott! Och vad jag är tacksam att vi fick dessa 23 extra år tillsammans!


Henrik Lundqvist har också varit tvungen att genomgå en hjärtoperation för en ny hjärtklaff. Det var när jag såg Juli Lundqvists uppmuntrande teckning till pappa Henke på Twitter som jag kom att tänka på hur barnen gjorde högvis med teckningar till Morfar, som vi skickade till honom i ett stort, brunt kuvert. Underbart!

Henrik Lundqvist
@hlundqvist35
Day 3. Surgery went really well. About 5 hours to get it all taken care of. Really appreciate the great staff here at the Clevland Clinic. Last few days has been pretty crazy but feel like I’m in really good hands. Every day is a step in the right direction!

Bild

2021

03 söndag Jan 2021

Posted by MHoegman in UPPDIKTAT, UPPTECKNAT

≈ 4 kommentarer

Etiketter

107., 19., egoism, existentialism, Jean-Paul Sartre, nyårstankar, prioritering, Simone de Beauvoir, skrivprojekt

I helgen visades en konsert med Sven-Bertil Taube från 2016. Vilken artist han är!

Han berättade där om när han som 15-åring kom till Paris 1950 och hängde på samma kafé som Jean-Paul Sartre och Simone de Beauvoir – brasseriet La Coupole – i existentialist-svart skjorta och mockasiner. Alla som minns hur det var att vara femton och möta sina idoler kan föreställa sig starstruck-känslan…

Uttalandet fick mig att hemfalla åt filosofiska tankar.

Svarta kläder har jag alltid trivts bäst i, men om jag är existentialist vet jag inte. Jag tror visserligen på individens ansvar att själv välja hur livet skall formas, men att i alla lägen hårdnackat genomföra det är en annan sak. Det kräver att man inte tar hänsyn till några omständigheter och bara sätter sig själv i fokus.


Den här gamla dikten om en godhjärtad liten människa skulle väl i så fall snarast vara fatalistisk…

När var det du fick brillor, John
och kunde se klart allt som hände?
Du var alltid alla tiders kille
Du var alltid den som ville
andras väl. Du bruka’ säga:
Gud hjälper alltid den som själv vill
och: Livet blir vad man gör det till
När var det du fick brillor, John?
@MHn


Jag började blogga för 1 1/2 år sedan – midsommar 2019 – i hopp om att få en kick så några halvfärdiga skrivprojekt blev klara. Mycket inspiration har bloggandet gett och lite annat har också blivit skrivet, men inget fullföljt. Att skriva ett inlägg till en blogg är ju så härligt överkomligt att det är lätt att det prioriteras! Det här året hade jag annars verkligen haft chansen, när det inte gått att göra så mycket annat, men har bara – väntat…

Så här vid ett årsskifte blir det extra påtagligt hur tiden krymper. Det har blivit mer än hög tid att ta tag i skrivprojekt – och alla övriga projekt – som lagts på hög.

Nyårslöftet får alltså bli att försöka banta ned på bloggandet…


Viktor Barth-Kron, Expressen 2020-12-31:

Existentialister – eller helt enkelt fullblodsegoister…?

Ulla

15 onsdag Apr 2020

Posted by MHoegman in UPPDIKTAT

≈ Kommentarer inaktiverade för Ulla

Etiketter

18., hästkärlek, nordsvenskt sto

Det var på våren,
vid pingsttid,
som hon fick veta
att hon var dödsdömd
I förbifarten
hade det bestämts,
nämnts,
för det var ingen brådska!
var det sagt,
bara att det skulle ske

Långa, ljusa sommarnätter
gick hon omkring på gården
där hon aldrig brukat gå,
i blickfånget
Långa, ljusa sommarnätter
satt hon på knä
på den hårdstoppade soffan
framför fönstret
och sörjde i förtid

Varför hon skulle gå där
och varför hon fått veta
visste hon inte
Kanske var tanken
att vänja sig vid tanken,
det som var ett outhärdligt  
väntande på det oundvikliga

Det blev september
och potatistagningen
och som tidigare höstar  
drog hon plikttroget
de fyllda potatiskärrorna
mellan potatisåkern
och vedboden
och varje gång
luckan öppnades baktill
och potatisen tömdes
på vedbodgolvet
frustade hon nöjd

Dagen efter rämnade världen

Nordsvenska stoet Ulla hennes sista sommar

11 januari

11 lördag Jan 2020

Posted by MHoegman in UPPDIKTAT

≈ Kommentarer inaktiverade för 11 januari

Etiketter

17., födelse-/begravningsdag, Lasse Luta: "Frida i vårstädningen"

Allis-Chalmers

Pappas flicka är med på traktorn
blir trött och somnar
Pappa lyfter av filtsitsen
lägger under flickan i åkerkanten
och plöjer resten av dagen
sittande på hårda plåten


Mjölkpass

Drilla på flöjten, sjunger han, och värmer hinkarna 
med kalvdricka i pannmuren i brystun
och springer några varv med gräsklipparen
medan han väntar på att de blir varma
och basa på bastuban
snurrar runt hinkarna 
och springer några varv till
halvkrypande under krikonbuskarna
och springer till lagårn med drickat 
pompom pompom, pompom pampim
och upp och kyler mjölkkrukorna
och klipper gräsmattan klar 
och diskar mjölkdisken
med rediga tag långt ned i krukan
i djuu-PA käl-LAR-va-a-lven
Spolar av golvet och blinkar:
– Och han fann att det var gott!


Bråttom

Han ilar över gårdsplanen
visslar och ordnar
med timmerpenna bakom örat
och muttrar och skruvar
i fickor och händer
Något ska repareras
Något måste justeras
Det är bråttom nu
Han är redan åttiåtta

Lasse Luta – ”Frida i vårstädningen” (1978)

”…’Karl den tolftes likfärds’ alla kanter
putsar hon vid bostons glada sång.
Ljuvt nog vore för de blå drabanter,
om de kände handens mjuka gång…”


60 år (1974)

Det är i dag 106 år sedan Pappa föddes
och 12 år sedan han begravdes…

Sylvester

31 tisdag Dec 2019

Posted by MHoegman in UPPDIKTAT

≈ Kommentarer inaktiverade för Sylvester

Etiketter

16., nyårsafton

Vi två ska aldrig dansa
över stora, blanka golv
sväva runt i yster sinnlighet
kyssas och dricka varandra till
när klockan slår tolv
Jag undrar ofta om du vet

Att du bor bakom mina ögonlock
alltid bakom mina ögonlock
Solvarv följer solvarv
och tid förgår
men din närvaro för mig består

Jag minns en tid förfluten
en tanke flyktigt utgjuten
ett kanhända
en gång
en enda

MHn -71

Spectacular Fireworks surround Big Ben at midnight on New Years Eve

Huck

29 söndag Dec 2019

Posted by MHoegman in UPPDIKTAT, UPPTECKNAT

≈ Kommentarer inaktiverade för Huck

Etiketter

15., 36., äventyr, frihet, Mark Twain: "Tom Sawyers och Huckleberry Finns Äfventyr", Ulf Lundell: "Kär och galen"

Som barn satt jag ofta och beundrade de vackert inbundna böckerna i Farfars bokskåp. Dorés illustrerade bibel, med syndafloden och David i lejongropen, och Faraonernas land av Manning & Lovett var ett par av mina ”bilderböcker”. Några andra böcker som kittlade var illustrerade versioner av Dumas’ Diana och Coopers Den siste mohikanen. 

En bok som särskilt väckte mitt intresse var en ärggrön bok med text och bild på framsidan i rött, svart och guld. Motivet på bilden var två pojkar som lyfte på ett lock till en kista fylld med guldmynt. Boken var Tom Sawyers och Huckleberry Finns Äfventyr av Mark Twain. Det var en illustrerad utgåva från 1898 och som egentligen bestod av fyra böcker – Tom Sawyers äfventyr, Huckleberry Finns äfventyr, Tom Sawyer som detektiv och Tom Sawyer på resa – och därför omfattade hela 982 sidor.

På jullovet när jag gick i andra klass fick jag äntligen min nyfikenhet stillad. Jag kunde visserligen läsa själv, men att läsa en så pass tjock bok och till råga på allt med gammalstavning var ännu alltför mödosamt. Det var då Pappa tog itu med att inlevelsefullt läsa högt för mig, dag efter dag, hela boken från pärm till pärm, medan jag satt uppkrupen bredvid honom och följde med i texten och absorberade varje ord. Han tyckte väl helt enkelt att det var något jag skulle ha mig till livs.

Jag minns hur oerhört spännande det var att följa dessa pojkars upptåg och vedermödor, att höra om urinvånaren Joe, svarta slaven Jim, pråmskeppare och hjulångare på Mississippi, en helt främmande miljö som jag fantiserade kring långa tider efteråt. För mig var det verkligen rätt bok vid rätt tidpunkt och om man ska tala om vilken läsupplevelse som varit ens bästa, så är det här åtminstone den som givit starkast bestående intryck. 


Solstickan

Barfota i daggvått gräs med plåtburk i sin hand
precis som Huckleberry Finn han glatt sitt metspö svingar
Han studsar genom kohagar på väg mot nya land
och kisar emot solen och hennes gyllne vingar
För bara några år sen var han solpojken på stickorna
och katterna fick åka på hans kärror;
nu en frihetens apostel med kobajs mellan tårna
som revolterar mot föräldraterror
Med rufsigt hår och ystert yr som kalven nyss på bete
drar han ut på egna äventyr, till sommarns första mete

MHn


Ulf Lundell – ”Kär och galen” (1982)

”Nu trånar sorg och vemod efter rum
och lyckan drar sin sista suck,
allting tycks över och förbi.
Jag står i blåsten, vattenögd och stum
och längtar efter Tom och Huck
och floden, flotten, dagdriveri…”

Parafras

28 lördag Dec 2019

Posted by MHoegman in UPPDIKTAT

≈ Kommentarer inaktiverade för Parafras

Etiketter

14.

Vara God Kvinnas Slav

Ond Kvinna
vill inte göra Jobbet
för God Kvinna

God Kvinna
skaffar God Man
och talar genom Advokat



Franz

Du är lampan; jag är malen
Ljuset ifrån dig gör mig galen!
Dränk mig, i ditt ymniga svall
tills vingarna mättade domna

Ensamhet

21 lördag Dec 2019

Posted by MHoegman in UPPDIKTAT, UPPTECKNAT

≈ Kommentarer inaktiverade för Ensamhet

Etiketter

13., 33., julångest, likriktning, mobbning, Sadhguru/Jaggi Vasudev, samhällskod, Simon & Garfunkel: "I am a rock", sociala medier

Jaggi Vasudev, alias Sadhguru

– Om man blir uttråkad av att vara ensam har man uppenbarligen fel sällskap.

Uttalandet gjordes av den indiske yogin, mystikern och författaren Sadhguru, eller Jaggi Vasudev som han heter, när han gästade Skavlan tidigare i höst.

Det kan naturligtvis tolkas på olika sätt: Att man ska förändra sig själv så man står ut med att vara ensam eller att man ska skaffa sig sällskap så man slipper vara ensam. Jag utgår från att det var det förstnämnda han avsåg .

Som ensambarn hade jag inga problem med att sysselsätta mig själv och tyckte ofta synd om kamrater med syskon, som förstörde deras saker och läste deras dagböcker. Det sägs att de som har syskon lär sig visa hänsyn och det kan nog vara, men ofta har jag också förvånats över hur beroende en del syskon är av varandra, rent av osjälvständiga, på ett sätt som ensambarn vanligtvis inte är.

För min mor var den sociala samvaron oerhört viktig. Själv förstår jag inte hur man kan få något uträttat om man ständigt har folk i fötterna. Jag blir stressad och dränerad på kraft när jag måste umgås bara-för-att och väntar otåligt på att kunna återgå till mina projekt. Det hindrar inte att jag stormtrivdes med att bo på studentkorridor när det begav sig och i åratal delade kök och dusch med nio andra och tvättstuga med nittionio andra – även om det var en prövning att samtidigt koncentrera sig på studier.

Sverige har flest andel ensamhushåll i Europa – och kravet är stort på att man ska vara social. På sociala media är det hela tiden fråga om en show off och ofta utan krav på substans. Kanske är ensamhushåll för många en förutsättning för att orka vara tillräckligt sociala. Många i parförhållanden vill ha ett stort umgänge samtidigt som man vill ha ensamtid, vilket blir en tuff ekvation med barn i bilden. Alltfler barn får bokstavsdiagnoser och i stället för den ensamtid de behöver väntar efter långa skoldagar ofta allehanda aktiviteter.


Ensamhet är något som diskuteras särskilt mycket i samband med jul. Välgörenhetsorganisationer ställer upp med julbord och de som känner sig ensamma erbjuds fira jul med andra som också känner sig ensamma. Det måste naturligtvis bli med, så att säga, random blokes, som de ofta inte har något annat gemensamt med än just ensamheten – och kanske det också räcker ibland, att bara ha någon i närheten.

För mig blev julafton årets mest ångestfyllda dag sedan jag fick barn. Jag och min man hade ändå turen att ha våra föräldrar på drygt en mils avstånd från varandra, så det blev jullunch hos Farfar och Farmor och julkväll hos Morfar och Mormor.

Numera är jag och min man på tu man hand många julaftnar, eftersom de geografiska avstånden från oss till barnen och från barnen till deras svärföräldrar är för stora för att det ska gå att samordna. I år har vi varken ljusstakar eller julgran, utan det får bli att ladda hem några bra julfilmer och läsa några bra julböcker.

Kanske bär man med sig sina föräldrars julångest. När Pappa var nära sex år förlorade han sin äldsta bror. Han insjuknade strax före jul och dog på nyårsafton och varje jul blev en påminnelse. Mamma förlorade sin far när hon var nio år och efter det blev jularna aldrig desamma.


För mig innebär julen numera också en vemodig saknad, sedan Pappa dog den 21 december för tolv år sedan. Julen var för honom familjegemenskap och han ville få komma hem och dö men motarbetades och jag stod inte på mig tillräckligt. Bland det sista han skrivit ned var:

Tänd mig ett ljus en julenatt
och minns att jag varit här

Och det gör jag.

Astrid Lindgren sa att hon och hennes systrar alltid började sina telefonsamtal med “Döden, döden, döden” för att ha ämnet avklarat. Jag tänker på Pappa och säger för mig själv “Sorgen, sorgen, sorgen”. Pappa fick ett långt liv, så det är inte det jag sörjer, men de stölder som sedan följde av det han vårdade och värnade om, allt gammalt och kärt som gjorde i synnerhet jularna till jular.

I en julpanel nyligen gav en julexpert rådet att när julen inte längre är vad den var – när föräldrar är döda och barnen utspridda – är det läge att byta strategi. Någon tyckte att fira med andra människor blir en påminnelse om vad man saknar och att det då är bättre att träna upp sin ensamhet och välja den. För mig var de första jularna som bröt mönstret fasansfulla – när barnen var i England, Nya Zeeland eller Chile – men sedan dess har det varit så många icke-jular att jul blivit något som en gång var.


Omöjlig att bemästra är den ensamhet som följer av att man inte motsvarar samhällskoden. Det kan räcka med att ha ett yrke som är avvikande från genomsnittet och som medför en annan livsstil och andra värderingar. På vissa arbetsplatser kan mobbningen av de som tänker själva ta sig uttryck i att man omplaceras till helt meningslösa sysslor eller omotiverat avskedas. Ibland har man helt enkelt ingen aning om varför man blir utfryst och utan förklaring är det inte heller något man kan påverka. Den sortens ensamhet är väl egentligen den oövervinnerliga, som jag för många år sedan – och enligt somliga neurotiskt – sammanfattade:

Ensamheten är en sot
där inget finns att sätta mot
fast man inte törs vara hos sig

Simon & Garfunkel – ”I am a rock” (1966)
Written by Paul Simon, laureate of the Polar Music Prize 2012

Distansband

24 söndag Nov 2019

Posted by MHoegman in UPPDIKTAT

≈ Kommentarer inaktiverade för Distansband

Etiketter

12., avstånd, Johan Ludvig Runeberg: "Fänrik Ståls sägner", släktskap

Hand i hand vid hallonhäcken ledsagar du varsamt
och vi plockar dagens skörd i en vit-blå porslinsskål
och om igen får du berätta om när jag var pikkuliten
och snubblade i dina trasmattor på Malmen

Vi knatar uppför åsen till bönhuset till en grön bänk
och jag dinglar med bara ben till en mässingsorkester
och våra vita hår fladdrar i den ljumma sommarbrisen
medan vi skrattar hejdlöst åt bastubans BOM-PAAA

Farfar och du citerar turvis verser ur Fänrik Stål
och övertrumfar varandra med Den döende krigaren
och båda skrattar och gråter av inlevelse och rörelse
och fastän liten förstår jag att ni är Godheten

När du åker lämnar du efter dig en ledsen unge
med stoppor på knäna och två högar ullstrumpor
sommarens gråa hantverk till Pappa och Farbror
med skaften märkta i rött pärlgarn med N och S

Och i väntan på ännu en sommar kommer breven
efterlängtade och som alltid börjar: Kära Egna

* * *

En höst långt senare är det sköra bandet sargat
och när jag kommer till din sjukbädd
är allting med mig fel och jag är inte alls nätt
Vi då? vill jag säga, Mommo, du och jag då?
men gungar dovt hemåt i novembernatten
besegrad av att vår sista gång inte fått vara nätt

Foto: Akvarell: Håkan Sjöström

Boktips då – nu

20 onsdag Nov 2019

Posted by MHoegman in UPPDIKTAT

≈ Kommentarer inaktiverade för Boktips då – nu

Etiketter

11., Litteraturvetenskapliga institutionen, Stefan Mählqvist: "Boktipset", Steget Efter: politisk satir

Ninna-ninna-ni-na-na
mot Villavägen sju
till en kurs i Barnens läsning
där man blir som Nalle Puh

Stefan Mählqvist – ”Boktipset”



”Vi säger inget till Stefan!” (Löfvén)
”Anders letar mötesrum” (Ygeman)
← Äldre inlägg

Prenumerera

  • Inlägg (RSS)
  • Kommentarer (RSS)

Arkiv

  • september 2022
  • augusti 2022
  • juli 2022
  • juni 2022
  • maj 2022
  • april 2022
  • mars 2022
  • februari 2022
  • januari 2022
  • december 2021
  • juni 2021
  • maj 2021
  • april 2021
  • mars 2021
  • februari 2021
  • januari 2021
  • december 2020
  • november 2020
  • oktober 2020
  • september 2020
  • augusti 2020
  • juli 2020
  • juni 2020
  • maj 2020
  • april 2020
  • mars 2020
  • februari 2020
  • januari 2020
  • december 2019
  • november 2019
  • oktober 2019
  • september 2019
  • augusti 2019
  • juli 2019
  • juni 2019
  • november 2017
  • oktober 2017
  • november 2016
  • oktober 2016

Kategorier

  • BLOGGSKRIFT 5
  • BLOGGSKRIFT 6
  • EFTERLYSES!
  • NOG MINNS JAG!
  • SPORADISKT
  • UPPDIKTAT
  • UPPTECKNAT

Meta

  • Registrera
  • Logga in
Skapa en webbplats eller blogg med WordPress.

Blogg på WordPress.com.

  • Följ Följer
    • MHoegman
    • Gör sällskap med 48 andra följare
    • Har du redan ett WordPress.com-konto? Logga in nu.
    • MHoegman
    • Anpassa
    • Följ Följer
    • Registrera
    • Logga in
    • Rapportera detta innehåll
    • Visa webbplats i Inläggsvyn
    • Hantera prenumerationer
    • Minimera detta fält
 

Laddar in kommentarer …
 

Du måste vara inloggad för att kunna skicka en kommentar.