Etikettarkiv: 70.

Drake

30 torsdag Jul 2020

Posted by in UPPTECKNAT

≈ 1 kommentar

Etiketter

, , , , , , , ,

Det här är en fiktiv fortsättning av den sanna men osannolika berättelsen om Skruf-Jöns, som 1735 räddades till livet av Erich Dunder. Platsen är Valbo kyrkogård 1756, där Zachris Drake på avstånd inväntar begravningen av Skruf-Jöns.

Fan, vad kallt det är! En färsk tuggbuss bara, så kanske det går att hålla värmen ett tag. Här, bakom asken, lär ingen kunna se mig i alla fall, och lä är det också.

Ja, nog har det varit tid för eftertanke! Alltsedan den olycksaliga aprildagen -35, då jag var så helvetes dum och tjyvlånade bössan av Jöns. Sedan dess har väl livet inte varit annat än en lång jävla eftertanke. För att det inte skulle synas att jag använt bössan laddade jag, min olycka, den igen, men packade fanskapet fullt med tackjärnshagel och åt helvete för mycket krut.

Mardrömmarna finns där än, varenda jävla natt: Jöns som ser åkerhönsen och i ilskan rusar in efter bössan och skjuter… Hur alla rusar till och hur han ligger där på dikesrenen med hål i pannan och blodet forsande över ansiktet. Bergsgevaldiger Dunder som kallas dit, för att han är både fältskärskunnig och örtkunnig, och efter flera veckor lyckas göra mänska av karln.

Ja, hålet i pannan hade han ju kvar förstås. Dunder påstod att både bakskruven och svansskruven satt kvar i huve’ på’n, men det vete väl fan. Jöns’ hustru hade i alla fall förbjudit Dunder att försöka ta ut dem.

Sedan ställdes jag inför tinget. Vad skulle jag, en artillerihantlangare, ha att betala med?! Halva omkostnaden för fältskärens lön och tidsspillan, beräknad till 30 daler kopparmynt hade det blivit. För de åtta veckor Jöns låg hemma hos Dunder och eftersatte arbete fick jag arbeta hårt på gården i Jöns ställe. I åratal fick mor min, hemma i Överhärde, slita ont för att jag skulle kunna betala min skuld. Hade jag inte sonat mitt brott?! Vad mera kunde jag göra? Ändå var jag ökänd efter det, i flera socknar. Vart jag än kom så tisslade och tasslade alla jävlar om Zachris Drake hit och Zachris Drake dit.


Dunder flyttade från socknen på -48. Inte har väl han fått nå’t bud om att Jöns gått och dött förstås? Och om han fått det, så vete väl fan om han skulle ha kommit hela vägen från Högbo, för Jöns skull.

Han levde länge, Jöns, och gott också, trots allt. Tjugoett år har ju gått, för bövelen! Han kanske inte hade levt längre utan hålet i pannan. Ändå. Hur jävla gärna hade det inte kunnat vara ogjort!

På julottan i förrgår besvarade inte änkan hälsningen. Kanske känner hon inte igen mig längre? Jag har ju inte varit en alltför trägen gäst i bygden. Där! Där kommer äntligen begravningsföljet, med prästen i täten. Det ser ut som hela Tavlan är på fötter. Han fick inte leva och se anno 1757, Jöns. Ja, kanske lika bra det. Det lär väl inte ska bli nå’n större skillnad.

Ähhh! Satans gamla tuggbuss! Tvi vale!