Självbild

Etiketter

112., avantgarde, käftsmäll, självbild, självförtroende, självkänsla

Din självbild är en sammanfattning av hur du ser på dig själv. Den beskriver alla delar av din personlighet och ditt sätt att förhålla dig till omvärlden.

Texten är introduktionen till ett självbildstest jag gjorde, främst om kombinationen mellan självkänsla och självförtroende. Själv har jag alltid skämts som en hund å andra personers vägnar när de armbågat sig fram, men man ska tydligen ta för sig, som det heter.

Uppdrag granskning har haft reportage från KRAV-gårdar och KRAV-slakterier med avvikelser. Där visades slarv och misskötsel, men vad som speciellt fastnat på min näthinna var en slaktare som upprepade gånger omotiverat använde elektrisk påfösare mot grisar som redan låg hjälplösa i slaktrännan och inte kunde komma undan. Ren tortyr givetvis och den slaktarens självbild vill jag inte tänka på… Tog för sig gjorde han åtminstone.

De gårdar som fått avvikelse noterad följs inte upp och det är ingen större reprimand mot de ansvariga. Vi hade på de 33 år vi hade djur aldrig KRAV åt djuren, men det var ändå kontroller från länsstyrelse, kommun, försäkringsbolag, veterinär, mejeri… Mest var det fråga om att kunna redovisa giltiga intyg, åtgärdsplaner och andra dokument. Åt växtodlingen har vi alltid haft KRAV och den kontrollen är överkomlig.

Ibland brukar jag slötitta på Kronofogden knackar på (Can’t pay? We’ll take it away!) på 12:an. I många fall har man inte betalat sin hyra på åratal och har på allvar självbilden att man inte har några skyldigheter, utan att det är uthyrarens sak att hålla med gratis bostad. Hur man kommit fram till den insikten är obegripligt.

I åratal har jag också funderat över självbilden hos ett par som ville bo trädfritt, men i stället bosatte sig bland flerhundraåriga furor, som de sedan i decennier kämpade mot myndigheter att få hugga ned.

Ty de äro större än soln och månan och stiernorne tilhopa…

---

I förra veckan slog jag i mitt vänstra knä i en bänk och har knappt kunnat ta mig över golvet. Jag har således fått hålla mig stillasittande och har passat på att slipa på en kortnovell – eller snarare skrivit om… Den har hittills skrivits i minst tio versioner så det här är säkert inte den slutgiltiga….

Jag har tidigare även vävt in den i en helt annan sorts novell och det blev så olikt mig och så – avantgarde! Det skicket kräver att den passas in i ett större verk för att komma till sin rätt, vilket får mig att undra lite över min självbild…

Flera försök att göra novellen längre har bara gjort den – lång. Det passar mig tydligen bättre att skriva kort och kärnfullt. Någon tyckte att den var som en käftsmäll. Det kanske är en självbild god som någon?