Dr Mouna har medverkat som tevedoktor och nu senast också i Let’s dance och är en stark förespråkare av friskvård och åtgärder kring förebyggandet av sjukdomar. Hon framhåller musikens betydelse för välbefinnandet och hur musik boostar hjärnan både kemiskt och anatomiskt. Musik har både psykiska och fysiska fördelar för hälsan, säger hon, då det sänker stresshormonet kortisol och sänker blodtrycket. Musik frigör dopamin och aktiverar områden i hjärnan som är involverade i tänkande, rörelse, uppmärksamhet, inlärning och minne. Hon påpekar också hur välgörande det inte bara är att lyssna på musik, utan också att själv sjunga eller spela och framför allt tillsammans med andra, då bondinghormonet oxytocin frigörs. Själv har hon gått musikgymnasium, sjunger i kör och har sjungit med självaste Pavarotti.
Om det ska vara välgörande att lyssna på musik hänger naturligtvis samman med att det är musik man gillar. Jag bjöds en gång på bilskjuts sådär en fyrtio mil, men chaufförens uppfattning om vad som var underhållande musik var en helt annan än min. Det blev en fem timmar till något som lät som en och samma låt med ljudlig karavanmusik och gälla kvinnoröster.
I tandläkarens väntrum senast var det däremot svagt plingande toner långt borta, väldigt behagligt och nästan suggestivt; kanske var det tai chi-musik.
Jag var väldigt privilegierad med att i yngre tonåren bo 1 km från Högbo Bruk, som somrarna 1964-1967 var en popmetropol om vilken man brukar säga att alla var där utom Beatles och Stones. Det var naturligtvis en överdrift, men Cliff Richard, The Who, Spencer Davis, Manfred Mann och Jimi Hendrix var bara några av artisterna… Om dessa somrar och artister har jag skrivit här.
Dagens skolbarn har många instrument att välja mellan om de vill musicera, men när jag växte upp var det enklare: piano eller blockflöjt. Jag spelade piano i klass 1-6 – fem år för vår pensionerade kantor och ett för den ordinarie – och det var roligt att få lära sig kända melodier och har faktiskt varit en glädje för livet. När jag spelade höll också Pappa mig sällskap på fiol och det är fina minnen. Piano var dock inget instrument jag skulle ha valt om jag haft alternativ: Jag var mera elorgel… som Alan Price… eller tenorsax… som Clarence Clemons… Det skulle vara feeling och höras! En produkt av min tid…
Sjöng gjorde jag i kyrkokören när mina föräldrar i brist på barnvakt tog med mig dit och det var jättekul. Ett kortare tag var jag också med i ungdomskören men var nog inte tillräckligt… ungdomlig – eller saknade ungdomligt oförstånd. 😏 I Uppsala var jag 1971 med i GH-kören, Gästrike-Hälsinge nationskör, men det var ett tungt år och särskilt mycket bondinghormon frigjordes inte…
Dr Alban valde bort medicinen för musiken men om orsaken var vetenskaplig tror jag inte. Hur som helst har han kanske haft roligare än att titta i folks munnar. Efter att ha varit verksam ett par år som tandläkare i Uppsala fick hans sidosyssla som DJ ta över och genom Denniz Pop utgav han 1990 Hello Africa…
MHoegman 
Du måste vara inloggad för att kunna skicka en kommentar.