Jag gör ett sommaruppehåll med bloggandet – igen. Projekten hopas – stora som små, inplanerade och redan påbörjade – och jag är väl inte längre precis högpresterande… Förra året räckte sommarlovet fram till jul; vi får se hur det blir i år…
Ha en riktigt skön sommar! 🌿🌼🍓
Näsnabben – Dunders’ hjärta💚 – Vi har då nånting som är fint i alla fall! hade Farmor en gång sagt och beundrat björken på Näsnabben. Än mera sant idag, inklämda som vi är mellan en så kallad 80-väg (jodå…) och en golfbana. Mamma ville ha ett lusthus där – och det är väl kanske inte för sent än...
”Dundersån” –Kärt motiv ur annan vinkel…💚 Jag kan tänka mig att det var för Näsnabben som Erich Dunder slog sig ned här 1747...
Åmöte –Hedängesåns utlopp i Jädraån… Kanadagässen ville inte vara med på bild och lade sig platt! Fotat från vår åker Täppan –som Erich Dunder (1695-1767) kallade Lustigbacka…
Gamla äppelträdet levererar –åtminstone blom…
Krikonen– hämtade från Vassböle i Österland 1952 –bär stadigt frukt så grenarna kroknar...
De gamla syrenerna imponerar, trots att de kapats fem meter på höjden…
Björken från 1935 har en massa tickor –inte alls bra… – men jag tycker det är… vackert… 😏 Klockars och Förars skymtar i bakgrunden.
Under studiecirkeln i byforskning 1987-1988 gjorde vi deltagare en utflykt till Stråmurs fäbodar, Överbyns gemensamma fäbodvall före laga skiftet på 1870-talet. Vi pratade då om att det borde skyltas var de gamla fäbodarna en gång varit, men planerna har dessvärre runnit ut i sanden. 1998 upprättade i alla fall stadsingenjören Bengt Hellman för en annan studiecirkels räkning en karta, där fäbodarnas placering finns utmärkta.
Överbyns fäbodvall låg på Jugas’ och Svens’ (Solbackas) skiften och inte på en allmänning som det var brukligt. På ett område av ca 950 x 800 lm låg tjugofem byggnader. Utspridda på ett par-tre kilometer, ner mot Lomsen och till Pers’ fäbod i Nedre Tjäkel låg sedan enstaka byggnader, mest lador.
Allra nordligast, sydost om Lilla Drottmur’n låg ”Dunders’ Gammelvall’n”, och den nordligaste fäboden var Dunders, i Övre Tjäkel. När Pappa och jag besökte platsen i början på 90-talet, fanns där ännu kvar några spis- eller grundstenar där stugan stått och norr därom en liten stenlagd brunn med en metallskiva över. Sedan dess har där avverkats och markberetts och jag frågade arkeologen Kerstin Westrin för en tio år sedan om det ändå skulle gå att hitta platsen. Svar: ”Ja, med lite tur.”
Bengt Hellman kallar på sin karta Dunders fäbod även för Krigs. Det är inget jag känner till, men Anna Larsdotter från Dunders, Farfars en moster, gifte sig 1865 med Corporalen Hans Krig i Nackmur, och paret kan ha hunnit nyttja fäboden några år innan laga skiftet.
Vår gamle hembygdsforskare Elof Larsson (1907-1981) berättar här om ”Fäbodliv i Högbo”…
Överbyns gemensamma fäbodvall Stråmur hette tidigare Tjäkel och Stråmursvägen Tjäkelstigen
Vid laga skiftet på 1870-talet lämnade de flesta Stråmur och tog med sig sina stugor till de nya marker de tilldelats. Dunders’ fäbodstuga flyttades till den nya ägan i Holmröddret, där den stod till år 1900, då den flyttades 500 meter längre bort till Forssmarks äga – Farfars moster Marias – som senare övertogs av ”Krigs”/Högforsens – Farfars moster Anna. Dunders uppförde en ny stuga – med fönster från gamla prästgården som revs i den vevan – och nya uthusbyggnader.
Fäbodlivet existerade nu inte längre på det gamla sättet, utan marken brukades och stugorna användes som raststugor vid arbete där, och dessutom ofta av sommargäster. Ännu på 1930-talet gick dock Dunders dagligen med sina kor till Holmröddret, där de fick beta i Hagen. Det var en tålamodsprövande syssla, då korna ibland skulle ”in i vartenda grinnhôôl i Västanås’n”. Längs vägen till Holmröddret hade, efter Västanåsen, i tur och ordning Klockars, Lias’ Jon, Lias’ Hans (Persborg), Pers’ Petter och Dunders sina gärdsgårdar, med grindar som skulle öppnas och stängas när man färdades – eller föste kor. Bortanför Dunders’ äga hade Högfors’ Emil, Hed-Kalle, Hed-Abraham, Abrams’ Anders och Förar’ August sina marker, åtskilda med gärdsgårdar och grindar…
Jag hittade sammanställningen från en studiecirkel i byforskning 1987, som både Pappa och jag deltog i, och kunde med nya ögon läsa vad jag bidrog med för 35 år sedan… Där fanns en del som var detaljerat, tack vare min fars medverkan, och en del som jag glömt att jag skrivit ned – men är väldigt glad att jag gjorde…
Det var förr i världen mycket tal om ”starka karlar” och det var vanligt att karlar mätte sin styrka, ofta medelst armbrytning och brottning. Visst förekom det slagsmål utanför dansbanan också, men det är inte det som åsyftas här…
I det gamla Högbomålet var uttalet lite tvärtom och rem och töm, som ju numera uttalas med kort vokal, uttalades ”reem” och ”tööm”. Skatan och gatan uttalades däremot ”skâttân” och ”gâttân”.
Pappas farfar, Olof Olsson Högman, född 1842 vid Skommars i Överbyn, och Abraham Abrahamsson Höglind, född 1845 vid Abrams i Västanåsen, hade båda när de gjorde rekryten excerserat på Mohed [med betoning på sista stavelsen], som då var Hälsinge regementes mötesplats. Under militärtjänsten hade man brottningsturneringar och Abraham hade korats mästare, brottarkung.
Farfadern berättade gärna för Pappa – och den som vill höra på – om när han ”brôôtas i gâttân en hel messômmôrsnatt mä’ Kunjin på Moheed”. Denna byns brottarkung var alltså Abraham Abrahamsson Höglind.
Bygatan började strax norr om Dunders’ härbret och fortsatte där Kanalvägen nu tar vid så antagligen var trafiken inte alltför ihärdig, i synnerhet inte en midsommarnatt.
Olle förlorade, naturligtvis, och det var väl inte mer än väntat; det hade också alla gjort på Mohed. Lite stolt var han väl ändå, kan man förmoda, att han lyckades hålla emot en hel midsommarnatt…
”Kungen på Mohed”, Abraham Abrahamsson Höglind (1845-1929) & Anna Jönsdotter
”Kungen” blev bonde vid Heds i Västanåsen och kallades småningom Hed-Far, då också äldsta sonen hette Abraham och blev Hed-Abraham. Hustrun Anna kom från Förars i Överbyn, där hon var en av sju systrar, varav fyra emigrerade till Amerika med sina familjer.
Jag sorterade bland gamla bilder då jag hittade dessa från grävningen av vattenledningen från Rökebo vattenverk till Sandvikens stad, som det då hette.
Bilderna är av vår dåvarande åker Erkastomten.
Sedan 1960 ligger både åker och vattenledning under länsväg 272, Högbovägen, som då klöv Överbyn.
En kusin född 1943 leker där det grävs för vattenledningen; i bakgrunden Pers och Klockars med Bönhuset på åsen ovanför
Vår åker Erkastomten var ursprungligen tomt till hemman nr 7 i Överbyn, Erkas, som tidigt införlivades med Högbo Bruk. De forna bönderna blev landbönder, arrendatorer, under Högbo Bruk, tills bruket runt 1810 tog över driften. Byggnaderna stod dock kvar till Bybranden 1859.
När inga byggnader längre fanns kvar blev tomten åker, och min farfar, född 1869, mindes hur Högbo Bruk plöjde med oxar på Erkastomten.
I och med laga skiftet, runt 1872, kom Erkastomten i Dunders’ ägo.
Kusinen född 1943 förevigad sedan vattenledningen grävts ned; i bakgrunden Klockars, Förars, dåvarande Henrik Olssons affär och Anders-Pers, där flaggan är i topp
Jag har tidigare berättat om hur Pappa räddade Erkasstenen, trappstenen från Erkas, från att bli fyllningsmassa till att bli trappsten vid Dunders. Han talade alltid med vördnad om gamla Erkas, men visste nog inte så mycket om släktens vidare öden.
Båda mina föräldrar pratade om de kalla och snörika krigsvintrarna, och särskilt den tredje, 1941/1942, som var den kallaste..
Mamma var dessa vintrar 24-27 år, stod i luftbevakningen och hade fronttjänst vid Finska viken. Hon sa att inga kläder och skor förslog dessa vintrar; man frös precis hela tiden.
Pappa var 25-28 år och arbetade i skogen som huggare åt sin far i Högbo, på Överbyskogen och i Holmröddret. Med den utrustning som då stod till buds är det inte svårt att förstå att dessa vintrar var ett outplånligt minne.
Pappa tyckte synd om hästarna, som under de kalla och snörika krigsvintrarna fick fara väldigt illa
Vintern 1941/1942 var isen så här tjock i ”Dunders’ ån”, när min farfar, L. O. Högman, tog upp is – visserligen med god hjälp av Nella, men vilket erbarmligt slit för en 73-åring!
Is stackades varje vinter under ett tjockt lager sågspån för att klara sommarhalvårets behov för kylning av mjölkkrukor – och till isskåpet, kylskåpets föregångare.
En trist överraskning väntade i morse när jag tittade ut. Toppen av mitt vårdträdlinden hade knäckts i nattens storm och låg på backen som ett extra träd. Linden har ju några år på nacken… hm… och visst har grenar fallit de senaste åren så helt oväntat var det väl kanske inte, men…
Toppen av linden efter stormens framfart
Vad som återstår av den en gång så ståtliga linden
Linden är ett långsamt växande träd och sägs kunna uppnå en ålder av 800-1000 år. Till skillnad från eken är dock virket mjukt så med den skada trädet nu har kanske det är nödvändigt att ta ned den, eller…? Det är ju inte bra om den faller på någon byggnad.
Den stod där länge som en slana, innan växtligheten tog fart och man förvånades hur snabbt det gick. Vackrast och frodigast var linden för en trettio år sedan, när barnen växte upp.
Minnena kommer, hur Pappa när han gick förbi knep bort skott som slagit ut på stammen, hur han tålmodigt stod med vattslangen och vattnade när det var torrperiod och hur han på hösten gick ut med måttbandet och mätte lindens omfång i brösthöjd, för att sedan föra in resultatet i almanackan.
Jag har haft min andra födelsedag sedan pandemin utbröt. Betyder det att jag nu har två till godo…?
Skämt åsido så var det en helt okej födelsedag också i år. Med blommogram och hälsningar via snigelpost, dator och mobil och långa telefonsamtal med vart och ett av barnen finns inget att klaga på.
Svägerskan och svågern uppvaktade dessutom med smaskig morotskaka och termoskaffe ute på bron…
Mona vet vad jag vurmar för och förärade mig bykartan över Överbyn av år 1758, eller som den heter
Geometrisk Charta öfver Delningen Åkrar, Wretar och Hemängar Högbo Öfra Byegrannar emellan af Ofuansjö och Gestrikland uprättad åren 1758 och 1759
Hennes hälsning löd: ”Tiden är ingenting, skrev Hasse Alfredsson. Här kan du se 260 år tillbaka och lite har det väl hänt men åarna flyter fram då som nu men så är det inte överallt…”
Ja, åarna ja…!
2021-03-17: Då som nu rinner Hedängesån ut i Jädraån… Och då som nu ligger Dunders i åkorsningen…Högbo Öfra Byn 1758
Min dubble anfader Erich Dunder hade köpt hemman Nr 2, Dunders, 11 år tidigare, 1747. I många handlingar förekommer han utan förnamn, 1717-43 ofta som Bergsgevaldiger Dunder och 1744-67 som Kolmätare Dunder. När han dör kallas han Bergsgevaldiger Dunderberg, som hans barn då ändrat namnet till.
Det står att kartan upprättades 1758-59, men den här kartan avser 1758. 1759 överlät nämligen Erich Dunder 2/3 av Dunders på sonen Petter Dunderberg och 1/3 på mågen, Föraren Carl Jean Jenische, gift med dottern Maria, som bildade gården sub 2 –Förars.
Under Beskrifning längst upp till höger på kartan står hemmanens ägare. 1758 fanns i Överbyn 7 stamhemman och 1 avstyckning, sub 5 –Jon-Ers. Hemman Nr 7 –Erkas var redan då ett arrendehemman under Högbo Bruk.
A = Olof Elieson [Nr 1 –Liases, född i gården 1706]
B = Kolmätaren Dunder [Nr 2 –Dunders, köpte gården 1747]
C = Anders Larsson [Nr 5 –Fjärsmans, född i gården 1702] D = Anders Andersson [sub 5 –Jon-Ers, måg i gården 1742]
E = Olof Jonsson [Nr 6 –Jugas, född i gården 1708]
F = Erik Ersson, landbonde under Högbo Bruk [Nr 7 –Erkas, född i gården 1713]
G = Anders Hansson [Nr 3 –Andersas, född i gården 1712]
H = Erik Jonsson [Nr 4 –Svens, född i gården 1715]
Varför hemmanen Nr 3 och Nr 4 är så styvmoderligt behandlade att de inte får följa bokstavsordningen vet jag inte.
I och med myndighetsåldern fick Pappa uppenbarligen svängrum att odla egna intressen och han började genast, 1935, med trädgårdsodling, biodling och älgjakt, hobbies som också bidrog till hushållet. Han hade läsåret innan, 1933/34, gått allmän linje på Västerbergs folkhögskola i Storvik och säkert fått lite uppslag. Biodlingen hängde med in på 60-talet, älgjakten in på 90-talet och trädgårdsskötseln så länge han levde.
TRÄDGÅRDSODLING Under sommarmånaderna deltog han i en trädgårdskurs i See hos Vidar Eriksson. Den omfattade två dagar på våren, 6-7 maj, fyra på sommaren och två på hösten, 18-19 september. Vi blev 11 pojkar och Karin Eriksson, skriver Pappa, och en av pojkarna var den ett år yngre Olle Norbäck, blivande trädgårdsmästare och svensk mästare i spjut. Kursen innebar att plantera fruktträd och buskar, beskära, ympa, bespruta och lyssna till ett par föredrag i kommunalhuset, och avslutades med en ”studieresa” tillHofors.
Maj 5. Söndag:Jag är nu beredd att fara på en trädgårdskurs i See imorgon bitti. 6. Måndag: Sven skjutsade mig till See och tog höfrö med till nödning. Vi blev 11 pojkar och Karin Eriksson. Sådde köksväxtfrön och blomfrön. 7. Tisdag: Vi planterade äppel- och päronträd, rosor och krusbärsbuskar, beskar rosor och ympade äppelträd. Föredrag i kommunalhuset om fruktodl. Sven hämtade både mig o. höfrö. 8. Onsdag: Jag lade kållandet och Mamma sådde morötter och rödbetor m.m. Därefter grävde jag om drygt halva trädgårdslandet sedan jag gödslat det. Juni 4. Tisdag. Jag tog en björk på mur’n som jag planterade hemma, väster om häbbrö. 13. Torsdag: Jag var till See och rensade trädgårdslandet och planterade kål åt Vidar Eriksson. Det såg regnigt ut om morgonen men blåste upp och blev klart. 18. Måndag: Ett ruskigt blåsväder, som förstörde gurkplantorna, träden, buskarna och humlan, har härjat i dag. 28. Fredag: Jag var på trädgårdskurs i See. Vi rensade och gallrade trädgårdslandet. Jag åkte hem på 34 min. på cykel. 29. Lördag: På kursen hos Vidar Eriksson i See. Fruktträdsbeskärning och besprutning samt föredrag. Augusti 13. Tisdag: Jag var till See och rensade trädgårdslandet. Vackert väder. 31. Lördag: Jag var upp till Kalvsmyran norr om Lillsjön och lade ihop 6 stackar myrjord efter diket. September 18. Onsdag: På trädgårdskursen i See. Det har regnat skurar hela dagen. Barometern står på 736 mm. 19. Torsdag: Trädgårdskursen i See. Avslutningen. ”Studieresa” till Hofors på e.m. Sven, Pappa och Anna hämtade mig med bilen.
1935-06-04: ”Jag tog en björk på mur’n som jag planterade hemma, väster om häbbrö” [härbret].
BIODLING Den 4 maj åkte Pappa och hämtade sina bikupor. Behjälplig med att komma igång med biodlingen var ”Snickar’ Jakob”, Jakob Andersson, snickarmästare och biodlare på Klangberget. Lördagen den 15 juni kom Jakob upp med en bisvärm, som Pappa hade beställt, och sex dagar senare satte han in elva ramar i ramkupan. Sista augusti skattade han bina på 6 ramar och två veckor senare levererade han honung som han slungat… Jag minns när en ny bidrottning levererades i en tändsticksask ännu på tidigt 60-tal, men småningom fick upprustandet av huset ta över…
Maj 4. Lördag: På e.m. körde jag till Pontus Forsberg i Sandv. efterbikupor. Jakt blev ihjälkörd av dr Backman. Den 26:e. Söndag: Jag målade ramkupan på f.m. Vackert väder men något kallt ty det är nordlig vind. Juni 15. Lördag: Jakob Andersson kom upp med en bisvärm från Sandviken, den jag har beställt. Den kostade 7 kr. 22. Lördag:På middagen kom Jakob Andersson upp och satt in så det blev elva ramar i ramkupan. På e.m. stal jag löv och lövade. 25. Tisdag.Annandagen. Varmt och lugnt. Jag låg mest hemma och studerade biodling. Juli 7. Söndag: Nordlig vind, mulet och rätt kallt. Jag har inte bytt om kläder än (kl. 5,40), har läst biodling, en ny bok. Augusti 31. Lördag: Jakob Andersson var upp och skattade 6 s.k. ramar. September 14: Lördag: Jakob Andersson kom upp med honung som han slungat. Det var nätt 7 kg. Han tog 3 kr för två besök och slungningen.
ÄLGJAKT Måndagen den 7 oktober kan läsas: Min första älgjaktsdag. Pappa hade dagen innan anvisats älgpass. Tre älgar sköts under jakten av de 16 i jaktlaget. Älgtillgången var inte då som nu…
Oktober 6. Söndag-en före älgjakten. Jag var upp till linjen mellan Norrskogen och Högboskogen och blev anvisad pass till älgjakten. 7. Måndagen: Min första älgjaktsdag. Lundgren och Torsten Eriksson sköt var sin älgoxe vid sjön Vällingen. Den ena hade sex och den andra åtta spiror. 8. Tisdagen: Ingenting sköts på våra marker. 9. Onsdag: Pär Eliasson och Torsten Eriksson sköt en älgko mellan Kuntelebint och landsvägen. 10. Torsdag: Älgkon, som vägde 180 kg, såldes hel för 180 kr. Älgoxarna, som vägde 485 kg tillsammans, delades på 16 personer.
Lördagar var vanligtvis arbetsdagar och ledigt tog man bara på söndagar. Med systern Anna lånade Pappa böcker på söndagsmiddagarna, och när de gick i kyrkan lånade de böcker på hemvägen. Han åkte tåg till Falun och såg 3-milsloppet i Vinterspelen med syskonen, Sven och Anna, och med Olle Hillström cyklade han till Kungsbergsbacken på motortävlingar. Med Anna och hennes fästman Albin Söderman åkte han till Västerberg på vinterfest och cyklade dit själv på elevförbundets årsmöte och Jordbrukets dag. På våren var han med på gångtävling Sandviken-Öjargård och under hösten på orienteringstävlingar för Högbo AIK i Slättan, Långbroarna, Åshammar och Älvkarleby. Han gick med pappan på fredsfilm i bönhuset och lyssnade på föredrag av Axel Hultman, skådespelare och svensk mästare i simning. Hela familjen var på soaré i Gamla herrgården på Högbo bruk – där det var överfullt med folk – och på surströmmingsskiva hos Albert Johansson i Holmröddret…
Pappa läste mycket och nämner bland annat Rudyard Kiplings ”Kim” (1901), Sven Hedins ”Scoutliv i Tibet” (1913) och ”Bagdad, Babylon, Nineve” (1917), Albert Engströms ”Åt Häcklefjäll: minnen från en Islandsfärd” (1913) och Einar Malms ”Siouxindianernas sista strid: med löjtnant Ragnar Lind-Vannerus i fält mot Sitting Bull under andedansoroligheterna i Dakota 1890-91” (1929)… Utbudet i sockenbiblioteket i Högbo skola var kanske inte så uppdaterat – men en bra bok är för all del en bra bok…
1934 hade det byggts till ett maskinlider med tröskloge, som en direkt fortsättning på ladugård och höskulle. Högbo gamla skola hade brunnit året innan och bjälkar därifrån återanvändes i taket i maskinlidret. 1935 skulle ”nybygget”, som Pappa kallar det, färdigställas…
Januari 12. Lördag. Lindvall från Prästhyttan var hit o. såg på tröskverkets plats i nybygget. 19. Lördag. En montör, Brandström, kom och började montera in kraft o. lyse på trösklogen. 21. Måndag. Montören fortsätter med monteringen. 28. Måndag. Vi väntade tröskverksmontören men han kom inte förrän på onsdagen medförande det väntade lagerhuset. 30. Onsdag. Sven hämtade montören från järnvägsstationen i Sandviken. Jag hjälpte montören. 31. Tröskverket uppmonterat. Provkörde på e.m. Sven skjutsade montören till Torsåker. Februari 1. Fredag. Jag snickrade ett skydd över slagtunnaxeln och motorremmen. 2. Lördag. Satte en säckhållare på kasten för att få ”knall’n” i säck. 15. Fredag. Jag har brädklätt bakom kasten mot agnrummet. 16. Lördag. Jag har brädklätt delvis kring agnrummet. 18. Måndag. Jag har brädklätt i agnrummet. 19. Tisdag. Jag har gjort en lucka i kastlogen. Juli 1. Måndag. Vi lade grunden till uppkörsbron. Hade Emil Högfors till hjälp. 2. Tisdag. Vi började blanda cement och gjuta. Vi kom upp en bit men det går åt mycket procentsten (%-sten) ännu, som måste köras hem. 3. Onsdag. Gjöt upp rätt högt och skaffade järn att gjuta in till fastsättning av stolpar och ledstänger. 4. Torsdag. Färdiggjutet till kl. 11 f.m. 25. Torsdag. På e.m. rallade jag fyllning från gamla vandringen till uppkörsbron. 30. Tisdag. Vackrare väder igen. Kapade bräder till uppkörsbron på sågklinga. Pappa tjärade. Augusti 2. Fredag. Emil Högfors kom hit på morgonen och vi började på nytt med uppkörsbron. Lade upp bjälkar och takade bron. 3. Lördag. Gjorde räcken och staket åt uppkörsbron. 5. Måndag. Gjöt färdigt och murade med slaggsten mot lägsta delen av uppkörsbron. 6. Tisdag. Fyllde i uppkörsbron så länge det fanns fyllning hemma, sedan tog jag nio kärror i grusgropen vid ”Klockars”. 10. Lördag. Lade trävirke på bron (uppkörs-) över gruset. 14. Onsdag. Jag kokade rödfärg i en gryta i måndags. Pappa rödfärgade i går. I dag har vi hjälpts åt. 16. Fredag. Rödfärgning och fönsterfoderzinkvittmålning. 17. Lördag. Jag målade en och en halv luft fönster på framsidan av bygget, bland annat. 18. Måndag. Jag målade två lufter fönster i nybygget. 28. Onsdag. Jag har målat färdigt fönstren på nybygget. 29. Torsdag. Målade fönsterfoder, dörrfoder och vattlister vita. Spikade ribbor på uppkörsbron. 30. Jag lade in de sista bräderna i maskinsgolvet vid uppkörsporten.
”Nybygget” tröskloge och maskinlider uppfört 1934 och fullföljt 1935. Onsdag 1935-06-12: ”Jag satte om en grindstolpe i åbacken” (t.h.).
Jag hittade Pappas dagbok från 1935, samma år han fyllde 21. Där fanns mycket intressant och informativ läsning om livet på gården, där han själv, hans far, 66, och hans bror Sven, 28, skötte gårdens yttre sysslor. Hans faster, 65, skötte djuren, kor och får, hans mor, 65, mejerinna, mjölkhanteringen och hans syster Anna, 24, hjälpte mamman i hushållet.
Jag har verkligen frossat i det här och det lutar åt att det blir en ”bloggtriologi”, omfattande arbetet, nybygget och fritiden det året – för att bara ta upp några aspekter…
Pappa började skriva den 11 januari:Fredag: Myndig – 4 lass gödsel till fäb. och hade ”kväller”kl. 3.40. Syd-västlig vind och starkt töväder. Platsbrist hemma på gården gjorde att höstens gödsel måste köras ut i januari. Det tog några veckor eftersom det mesta fraktades till utägan i Holmröddret, 3 km utanför byn, där det stackades till våren. Pappa fokuserade på resultatet och noterade den 24 januari: Torsdag: Fyllde en dal 12 x 11,5 fot med 12-e lasset. På samma ställe finns en dal på 12 x 14 fot (= 168 fot2) med 17 lass o. en på 13,5 x 11 fot (= 148,5 fot2) med 16 lass. Tillsammans 45 lass på murplogarna vid ladan.
Gödseln körs ut med dyngsläde och stackas i Holmröddret. Foto: Nils Högman
Det fanns inte heller plats hemma på gården för det hö, grönfoder och den spannmål som behövdes till djuren, så det togs i bakfora från ladorna i Holmröddret – när man inte tog hem ved, som alltid behövdes i ett hus med vedspis och kakelugnar.
Bakfora med hö från Holmröddret. Foto: Börje Nilsson
Vintertid höggs det timmer, massaved, husbehovsved och gallrades när så behövdes. Även nya grindstolpar, skakelslåar, spadskaft, stag till vagnar och släpstegar höggs när det dök upp lämpligt virke.
En gång när vi gick på Dansheden sa Pappa: ”Här högg vi 120 stolp till Belysningsbolaget en vinter”, och jag insåg väl inte att det var ovanpå allt annat… Efterfrågan på belysningsstolpar till Yttre Sandvikens Belysningsaktiebolag verkar ha varit omättlig. Pappa specificerar i dagboken när och hur mycket det höggs och barkades och den 23 januari släpades det fram 48 pålar till kärrvägen i Holmröddret, den 9 februari 52 pålar till Nyhemshagen, den 28 februari 44 pålar från Vaåsen och Kalvsmur till vägen…
Vårbruket 1935 började den 15 maj med att havre såddes på Näset och två dagar senare på Näsnabben – samma dag som man sätter 4 tunnor potatis på f.m... När vårbruket var klart hemma i byn flyttades verksamheten till Holmröddret. Dagarna blev långa och ibland noteras: Pappa och hästarna låg kvar. Det kunde nog ”Pappa” med ålderns rätt behöva…
Den 5 juni var vårbruket i fäboden klart och då gällde det att se till att korna betade i hagen och inte kom in på åkrarna: Pappa o. jag till fäb. o.lagade gärdesgårdar. Vi sköt bort en sten när haggrinden, där vi tände på ochsprang 4 gånger. Tisdagen den 11 juni noteras: Släppte ut korna första gången i år och fredagen den 14 juni: Jag följde med Faster till fäb. med korna och stannade tills i tvåtiden då vi gick hem.
Som med vårbruket började också höbärgningen först i byn. 10 juli: Hässjade över 20 golv vid Storbron. Mycket varmt. 11 juli: Hässjade färdigt vid Storbron, 21 golv… Fredagen den 12 juli står det: Flyttade tillHolmrödret. Parallellt skulle höet hemma i byn köras in, där det på Näset den 16 juli togs in 36 golv och den 17 juli 14 golv… – tillsammans 61 golv – medan det hässjades i Holmröddret: den 19 juli på Norrsidan 19 golv och på Gyltsved 6 golv och den 23 juli på Helsverönningen, där det blev13 mycket tjockt hässjade golv, och den 8 augusti 16 golv grönfoder på murplogarna…
Sedan man skurit havre åt ett par grannar, Jugas’ August och Anders-Pers’ Anders, skar man den 20 augusti den första havren på Täppan här hemma och det blev 68 snes. Med säden var det samma procedur, att verksamheten flyttades till Holmröddret när det var klart här hemma, och den 7 september kunde det sista skäras på Norrsidan och den 20 september köras in.
Potatistagningen blev ett krigande mot regnet och inte förrän den 26 september kunde man börja, då det togs upp 13 fårar eller 4 kärror. Följande dag ringdes det efter Märta Sandin för att få hjälp och även moster Signe och moster Elin dök upp, och det plockades 23 fårar eller 7,5 kärror. Den 2 oktober togs det slutligen upp sju kärror på sju personer. Potatisen är inne. Det blev ungefär 21 kärror allt som allt.
Ibland hämtades en stig torvströ från Skommar’ Kalles torvströlada och då och då står det: hackade rovor hela dagen… När det tänkta arbetet måste avbrytas på grund av väderleken fanns det andra saker att göra. Lördag 2 mars: Jag sydde om 2 st. dragläder åt Vegas sele. Det gick åt nära 4 becktrådar. Tisdag 5 mars: Jag lagade upp Vegas sele åt fålen. Lördag 13 april: På e.m. gjorde jag en mjärde. Fredag 6 september: Jag renoverade ladugårdsfönster. Måndag 23 september: Jag renoverade två stallsfönster.
Lite tjänster hann man också med. Lördagen den 16 mars: Jag var till A. G. Persson i Rökebo med ett lass halm. Persson var sängliggande. Tisdagen den 19 mars: Vi sågade ved o. körde till skolan. Torsdag 4 april: Pappa körde ett vedlass från Getheden till Erik Sundell.
Vädret och barometerns tillstånd redovisades flitigt, liksom naturens växlingar. Skärtorsdagen den 18 april var blåsipporna utslagna och söndagen den 2 juni hade de första körsbärsblommorna slagit ut idag. Fåglarnas bostäder ordnades. Lördag 16 mars: Såg om starholkarna; söndag 31 mars: Jag spikade upp fågelholkar i fäb.; söndag 28 april: Jag har varit till fäb. och spikat upp en trevånings-fågelholk i en gran bakom vedboden.
Och fåglars ankomst noterades. 19 mars: lärkan; 26 mars: starar; 9 april: Det flög två svanar över mig i hagen i nordostligriktning. Troligen de första jag sett i hela mitt liv; 17 april: sädesärla, fiskmås och lom; 25 april: Från vedbacken såg Sven o. jag nio kretsande tranor i dag; 10 maj: svalan; 11 maj: gula sädesärlan; 20 maj: göken, 26 maj: tornsvalan, 3 juni: ängsknarr…
Som livet hos den självförsörjande danske bonden Frank Erichsen i ”100 % bonde”…
MHoegman 
Du måste vara inloggad för att kunna skicka en kommentar.