Etiketter
13., Öfverbyns Såg Högbo, Högbo Hästförsäkringsförening, Högbo kyrka, Högbo kyrkby / Överbyn, Högbo landtmannaförening, Kristinehamns Praktiska Skola / KPS, kyrkvärd, Plaanska gården Högbo Bruk
För 150 år sedan – den 15 september 1869 – föddes min farfar i Dunders gammelgården. Det var en länga som stod mellan syrenerna och brystun, bryggstugan, och som var mangårdsbyggnad innan nya bostadshuset uppförts 1883. Brystun kunde inte byggas förrän hans mormor dött, för hon ville inte att de tog ned en stor ask som stod där bakugnen sedan murades. Farfar roade sig med att klättra genom fönsterna mellan brystun och gammelgården, innan den revs, vilket ger en uppfattning om placeringen. Han hade ett strålande minne, Farfar, och mindes hur Högbo Bruk plöjde med oxar på det som varit Erkastomten – hemmanet Erkas (nr 7) övertogs av Högbo Bruk 1808 – där Högbovägen nu går mellan Dunders och Jugas, och som efter laga skiftet, fullföljt 1874, kom att bli en del av Dunders (nr 2).
I gammelgården bodde vid Farfars födelse hans föräldrar, Margreta (f. 1840) och Olof (f. 1842), hans mormor Maria (1812-1882), hans morfar Lars (1809-1873) och hans moster Karin (f. 1851), som ännu inte var gift. Säkert fanns där också någon dräng och någon piga, som brukligt vid den tiden.
Farfar var äldsta barnet av två, döptes redan nästa dag och gudföräldrar var hans moster Maria och hennes man handlaren August Forssmark, hans mors kusin Anders Andersson (f. 1853), blivande bonde vid Pers, och hans fars syster Brita Olsdotter (f. 1854), bonddotter vid Skommars och senare bondhustru där.
Hungeråren, missväxtåren 1867-1869, hade gett insikt om såväl vikten av kunskap om lantbruk, som att bredda sig och inte förlita sig på att enbart kunna leva av lantbruk. Det var också stora förändringar i samhället i övrigt och utbildning låg i tiden. Farfars kusiner bröderna Forssmark, hans moster Marias söner, hade samma tankar: Axel (f. 1871) och Manne (f. 1879) läste teologi, Albin (f. 1876) gick på seminariet, Emil (f. 1873) läste till kamrer och Carl (f. 1867) till handlare.
Läsåret 1889/90 gick Farfar vid Landtbruksskolan, Bonduniversitetet, i Kristinehamn, Värmland, tillsammans med kusinen J. E. Persson (f. 1866), hans morbror Petters son vid Per-Lars i Rökebo. Det var det läsåret sex elever i klassen, alla pojkar, varav alltså två från Högbo. Farfar gick också Allmänna skolan vid KPS, möjligen året innan.
Morbror/farbror August Forssmark var gudfar till både Lars Olof och Jan Erik och hade antagligen ett finger med i spelet.
De andra fyra eleverna vid Bonduniversitetet det läsåret var Per Sjölund från Hassela, Gefleborg (f. 1863), Nils Fredrik Karlberg från Sillerud, Wärmland (f. 1864), Nils Andersson från Widtsköfle, Kristianstad (f. 1862) och Frans August Bengtsson från Wernamo, Jönköping (f. 1870), som Farfar höll lite kontakt med.
Skolan hade vid den tiden yrkesutbildning för drygt 200 elever, varav 70 kvinnliga. Såväl rektor Johan Bäckman som hans efterträdare, Johannes Nyvall, var förespråkare för flickors möjlighet till yrkesutbildning och vid KPS fanns samskola redan 1880.
De ämnen som lästes vid Landtbruksskolan var Svenska, Rättskrifvning, Geometri, Aritmetik, Metersystem, Wälskrifning, Handlingars affattande, Korrespondens, Kommunal- o. Statsförfattning, Landthushållning, Husdjursskötsel, Hästens ytterlära, Hofslagslära, Grund för Mejerihantering, Wäxtkännedom, Kemi, Geologi, Fältmässig afvägning o. kartritning, Bokföring Landtbruk, Hälsa o. Sjukvård, Linearritning och Algebra. Farfars kartor finns bevarade och är imponerande konstverk med tanke på den korta utbildning det var fråga om.
Johan Bäckman, dittillsvarande rektorn vid KPS, lämnade 1889 skolan för att bli VD för Svenska Lifförsäkringsbolaget – och försäkringar var också något som låg i tiden. Efter hemkomsten från skolan startade kusinen Johan Erik Persson Högbo Koförsäkringsförening, Jan-Erikas försäkringa, som den fick heta i bygden. Farfar övertog Högbo Hästförsäkringsförening, vars ordförande han var i 50 år, tills Farbror Sven tog över. Årsmöte hölls ofta på midsommarafton, så man inte skulle behöva sätta efter en arbetsdag.
Farfar och hans syster var båda musikaliska och sjöng för jämnan. De var också medlemmar i Högbos första kyrkokör, som startades på 1890-talet.
Farmor Gina hade efter utbildning till mejerinna i Huså, Jämtland, haft anställning i Stynsberg, Uppland, och i Årsunda, innan hon hösten 1896 kom till Högbo Bruks mejeri, 25 år gammal. Hon berättade hur hennes och Farfars romans började med att Farfar drog henne på kälken uppför källarbacken vid Högbo Bruk, som även de vuxna unga då roade sig med att åka utför. Enligt annons i Stockholmstidningen förlovade sig Lars Olof Högman, Högbo, och Gina Carlson, Årsunda, den 14 augusti 1899.
Kanske träffades Farfar och Farmor redan som barn, eftersom hennes far var lantbruksinspektor vid Högbo Bruk. Familjen bodde då i Plaanska gården, som stod där Nya Herrgården nu står. Farmor var sju år när familjen flyttade till Fogelsta gård i Årsunda och Farfar var nio och kan nog dessförinnan ha vistats nere på bruket ibland, även om han bodde i byn.
Det blev en lång förlovning – drygt fyra år – innan Farmor och Farfar gifte sig den 11 oktober 1903. Att förlovningen blev så långvarig berodde enligt Farmor på att man inte visste var man skulle bo och vad man skulle leva av, men slutligen flyttade hon ändå in vid Dunders, i samma hushåll som Farfars föräldrar och hans syster. Farfar och hans syster var hemmason och hemmadotter och blev ägare till hemmanet först 1928, då de var 58 och 56 år gamla.
Farfar var under många år sågfogde vid Öfverbyns Såg, i Ski vid Bergforsen, vilket var ett dagligt förmiddagsjobb, där man dessvärre aldrig kunde ta så mycket betalt som man borde. Andra uppdrag var som ledamot i Gästriklands vägstyrelse, i kyrko- och skolråd och i Högbo taxeringsnämnd, alltsammans mera tidskrävande än inkomstbringande. 1921 blev han kyrkvärd i Högbo kyrka, 52 år gammal, en tjänst som han innehade till han var 74 år.
Prosten Gottfrid Pontén beskrev Farfar som intelligent och slagfärdig med en strålande humor, med stark frihetskänsla, omutlig rättrådighet och trofast kärlek till hem och hembygd. Redaktören för Arbetarbladet, Carl Björk, Betula, menade att han var en kuf – inte så lite särling. Från Betulas synvinkel var det kanske märkligt att idealistiskt verka för det allmänna och samtidigt finna sig i att inte kunna ha anspråk för egen del. När Farfar dog hade bostadshuset fortfarande originalutförandet från 1883, där det skulle bäras in ved och vatten och bäras ut slask.
Farfar var högerman från födseln och Fröken Sigrid (1872-1963), konsul Göranssons sondotter, var en av hans partikamrater i högerföreningen. Hon hade 1914 låtit uppföra en stuga till sig på Gyltbergets sydsluttning i Dunders utmark i Holmröddret, Sigrids villan. I slutet på 1950-talet donerade hon stugan till diakonin och den blev scoutstuga.
MHoegman 
Du måste vara inloggad för att kunna skicka en kommentar.