Is

Etiketter

Högbo kyrkby/Överbyn, krigsvintrarna, kyla

Båda mina föräldrar pratade om de kalla och snörika krigsvintrarna, och särskilt den tredje, 1941/1942, som var den kallaste..

Mamma var dessa vintrar 24-27 år, stod i luftbevakningen och hade fronttjänst vid Finska viken. Hon sa att inga kläder och skor förslog dessa vintrar; man frös precis hela tiden.

Pappa var 25-28 år och arbetade i skogen som huggare åt sin far i Högbo, på Överbyskogen och i Holmröddret. Med den utrustning som då stod till buds är det inte svårt att förstå att dessa vintrar var ett outplånligt minne.

Pappa tyckte synd om hästarna, som under de kalla och snörika krigsvintrarna fick fara väldigt illa

---

Vintern 1941/1942 var isen så här tjock i ”Dunders’ ån”, när min farfar, L. O. Högman, tog upp is – visserligen med god hjälp av Nella, men vilket erbarmligt slit för en 73-åring!

Is stackades varje vinter under ett tjockt lager sågspån för att klara sommarhalvårets behov för kylning av mjölkkrukor – och till isskåpet, kylskåpets föregångare.