Etiketter
45., Emeli Sandé: "Read all about it", Husförhör, Kyrkio-Lag och Ordning 1686, läskunnighet
Den kyrkolag som efter många års dividerande äntligen klubbades igenom 1686 reglerade förhållandet mellan kyrka och stat och kom att gälla i 306 år, till 1992.
Kyrkolagen blev avgörande för svenskars läskunnighet, även om många redan då kunde läsa. Nu stadgades det att klockaren skulle övervaka läskunnigheten i församlingen och att det årligen skulle hållas husförhör, då prästen i en husförhörslängd skulle notera läsfärdigheten med betygen 1-5.
Ingen ville skämma ut sig med att inte kunna läsa när det var förhör och därför var man angelägen att lära sig. Man måste också vara konfirmerad för att få gifta sig och måste kunna läsa för att få konfirmeras så det var ett sätt att hålla folk motiverade. Någon social skillnad vad gäller läskunnigheten fanns det inte, men den var högre på landsbygden än i städerna, då folk på landet i större utsträckning var bofasta och därmed lättare kunde övervakas.
Skola fanns bara i en tredjedel av socknarna. Min anfader här på gården, Erich Dunder, var född 1695 i Films socken, Uppland, där man enligt deras sockenkrönika hade undervisning i läsning, skrivning och kristendom redan 1686. Soldater eller fysiskt handikappade anlitades ibland som barnalärare, men de flesta barnen lärde sig läsa genom hemundervisning av far- och morföräldrar eller andra äldre släktingar, som inte längre orkade delta i det dagliga arbetet.
Huvudsyftet med att folk skulle kunna läsa var naturligtvis att kunna tillgodogöra sig psalmbok, bibel och katekes, som oftast var de enda böcker som fanns i hushållen, men också för att inte bli lurade i affärer. 1723 blev också föräldrar förpliktigade i en regeringsresolution att lära sina barn läsa i bok.
Att kunna skriva var däremot inte alls lika självklart. Många som var läskunniga använde sitt bomärke och andra kunde på sin höjd forma sitt namn. Min ana bergsgevaldiger Erich Dunder undertecknade med sitt bomärke när han köpte gården 1747. Intressant är därför det utförliga brev som mågens ana båtsman Anders Runman 1799 skrev till sin rotebonde.
Vid skiftet 1700-1800 uppskattas att 80-90 procent var läskunniga. Folkskolereformen 1842 hade inte primärt som syfte att lära ut innantilläsning, som de flesta redan kunde, utan att bibringa eleverna baskunskaper i olika ämnen.
I dag saknar drygt en av fem svenska 15-åringar – 20 procent – grundläggande läskunskaper efter nio år i skolan.
Wikimedia Sverige arbetar för att alla människor ska ha fri tillgång till mänsklighetens samlade kunskap. Stöd dem via BG 900-6859, PG 90 06 85-9, Swish 123 269 269 7
MHoegman 
Du måste vara inloggad för att kunna skicka en kommentar.