Motiverat av att regn och rusk utlovats i pingst och under kommande vecka, såddes det på Norrsidan till klockan 23 i fredags kväll – och vårbruket blev klart! Hänryckning är bara förnamnet! Pingstaftonen kom en liten regnskur och idag, Pingstdagen, har fortfarande inte det fruktade ovädret brutit ut…
Den gamla krikonbusken som Pappa smugglade med sig från Finland 1952 – jag antar att det numera är preskiberat – återkommer än så länge varje vår med sina ljuvliga blommor…
Tre tulpaner har rådjuren inte lyckats hitta…
Och den gula årstiden är här…
European Song Contest nummer 65 har gått av stapeln i Rotterdam och 2021 års vinnare blev Italien med rockbandet Måneskin (danska: månsken) och låten Zitti e buoni (Shut up and be quiet). Italien har inte vunnit sedan 1992 så det var ju kul för dem. Själva arrangemanget har med åren blivit mer och mer ett forum för aktivism och Italiens bidrag utgör inget undantag: a manifesto for those who want to treasure their uniqueness. Ingen hissmusik där inte! – Rock and roll never dies! utropade Daviano David när de vunnit.
När jurygrupperna röstat hade 16 länder fått 12:or och så spridda skurar har det väl knappast varit tidigare. Tyskland och Nederländerna fick inga röster av folket – och United Kingdom fick ingen röst av vare sig juryn eller folket…
Efter att juryerna sagt sitt, ledde Schweiz före Frankrike, Malta, Italien och Island. När folket hade sin talan sopade Italien banan och det blev Italien följt av Frankrike, Schweiz, Island och Ukraina.
Jag hittade filmen Vårflodens härjningar i Dalarne från 1916, där Falun är som Venedig och konstnären Carl Larsson ror hemma i trädgården i Sundborn…
Vårfloden 1916 sägs ha varit 1900-talet värsta vårflod i Dalarna och Gästrikland. Det skulle dröja 50 år, till 1966, innan något liknande inträffande. August Forssmark, Farfars gudfar-morbror-granne på Näset, 73 år 1916, beskriver vårfloden i Högbo samma år. Han kallar det två vårfloder och berättar hur nyligen anlagda cementbroar efter Stråmursvägen rasade och hur grundstenarna till Dunders nybygda lada på Näsnabben spolades undan; 1966 var något dylikt inte ens i närheten.
August Forssmark (1842-1921), Farfars gudfar-morbror-granne på Näset
Påskdagen [23/4] ingått sedan midnatt med regn under sydlig lugn vind som håller i sig kl. 9 på morgonen. Efter den myckna snön som kom dagarne förut som nu upplöses, blir vårfloden troligen hög och svår. Wi måste upp med potatisen från källaren som nog blir half med vatten genom floden. Är idag bjudna till Petterssons [sonen Carls svärmor Fredrika, kvarnägarinna, och svägerska Anna, slöjdlärarinna] på middag men måste stanna hemma till följd av väglaget. Regn på Påskdagen betyder litet med foder.
Högbo Bruk Nr 18: Qvarnegarinnan Madam Petterssons, född Lingroth, änkebostad. Från 1913 var mjölnardrängen Berg, sedermera mjölnare, inackorderad. Foto: Kjell Ollashed
Annandag Påsk [24/4], solsken och vackert väder. Jädran stiger med fart och ehuru helgdag måste jag på e.m. med hjelp af Berg [mjölnardräng Högbo Bruk] och Carl [son, handlare Överbyvägen 24] bära upp potatisen ur källaren som redan då hade 2 fots vatten. Genom att lägga plankor på bockar gjordes möjlighet att gå med hinkar fyllda med potatis och på så sätt bringa dem på det torra. För mig var det värst att stå i potatislåren i två timmar i vatten öfver halfva benet och stöfflarna som voro otäta fulla med vatten, men allt gick och målet nåddes. Tack min Gud derför!
Den 26/4, Fjerdedag Påsk, sydlig vind, lugnt, 11 gr. varmt, regnstänker. Jädran stiger med en gruflig fart, vattnet står idag med 11 trappsteg öfver bryggan. Öfversvämningarne börja och de under förra sommaren gjorda cementbroarne till Sågåkern [Stråmursvägen], har i natt rasat. Dessa broar som byggdes under Handl. J. Jonssons [Överbyvägen 32-34] uppsigt, kostade mellan 7 á 800 kr som uttaxerades på skifteslaget. Huru nya broar skall tillkomma och hvilka skola betala den kostnaden blir en mycket tvistig sak då många inom skifteslaget ej har sina vägar deråt. Huru underligt då man tänkt sig att broarne så byggda skulle stå everdeligen. Snön är nu å slätterna snart borta men i skogarne lär det finnas ofantligt med snö som det berättas. Påskhelgen har gått i allt lugnt. Jorden är fulldränkt och behöfver ej mera väta. Få se nu hvad Gud vidare gör med oss, om det blir väder så att jorden kan torka upp och vårsådd begynna!
Den 28/4, lugnt, solsken, 12 grader varmt på morgonen. Jädran höjer sig fortfarande. Det rinner nu vid Dunders lada på Nabben öfver åbräddarne på två ställen. Mycket af Dunders jord står under vatten. Rågarne [höstrågarna] ha under vintern, ehuru jorden ej varit frusen, stått sig och börja nu grönska.
Den 2/5, tisdag, 4 gr. varmt, stark vestlig storm så att blåsten är mycket bitande. Walborgsmässkvällen i söndags var rätt kall, vid Högbo Bruk afbrändes en stor kase. Åskan dundrade derunder och himlen mörknade, men föll obetydligt med regn. 1 Maj kall. Jädran som allt fortfarande till 1 Maj morgon stigit, har stått i vattenståndet ett dygn men har nu börjat falla. Wattenhöjden står idag vid trappan, der det runnit öfver inpå plogen [åkern] vid ladan, alldeles jämnt kanten och öfver Dunders Nabben forsar vattnet vid deras nya lada så att det hörs ett starkt brus. Ladan står äfven delvis i vattnet. Sedan 1897 har ej varit sådan vårflod. Småängesbron [Västanåsen] har måst stärkas vid landfästena med sten och grus. Det sägs att dammen vid Forsbodarne [Jäderfors] skall vara sprängd för att rädda kvarn.
Lördag den 6/5, nordlig vind, 4 gr. kallt, har regnat under natten, dock sakta, som dock med regnet som föll hela förmiddagen i går, bildat vattensamlingar. Dunders ladan på Näsnabben lutar mot söder, ehuru den byggdes i fjol, en följd af att knutstenarne genom den strida forsen som gått tvärs öfver vreten nedspolats. Man kan deraf tänka hvilken vattenmassa som gått öfver och genom sin styrka kunnat föra undan stenarne. Den mycket kalla väderleken som kommit med Maj bådar väl godt år. Katten klättrade igår upp till skatboet och kröp in deruti samt gjorde skatorna alldeles förtviflade. Boet är byggt i körsbärsträdet samt en gång nedrifvet af gumman [hustrun Maria], men återuppbyggt egentligen mot vår önskan, men kanske skatorna der ej våga lägga ägg nu sedan ”Pirre” tagit sig vana gå dit.
Näsladan –uppförd 1914 och rivs här av Pappa 1988 –var nära att spolas bort i vårfloden 1916
Den 10 Maj stormregnar det under nordlig vind och det med sådan styrka att kammarefönstret, ehuru inre fönstret ej är uttaget, droppar af drefregnet så att skrifbordet måste framflyttas långt inpå golfvet. Jag minns ingen gång ett sådant intensivt drefregn innan inre fönstrens uttagning eller så tidigt på våren. Häraf måste följa en andra flod och detta medan Jädran ännu är hög. Hvad vår käre Gud menar härmed är för oss fördolt, men att någonting måste komma synes klart emedan svenska folket genom sitt lefverne tigger om hårt straff! Det finns de som redan satt potatisen såsom Förars [August Eriksson], Bakoms [Olof Andersson] och Wallströms [Maria Wallström], men i sådan väta då jorden blir alldeles uppblöttad är det nog ett misstag, det synes åtminstone så, men framtiden kommer nog att uppenbara den saken. Att många få känna betydelsen af öfversvämningarne bör på förhand kunna ses!
Den 11/5, regnet upphört. Jädran stiger med en hiskelig fart och öfversvämningen börjar på nytt.
Den 12/5, 1 gr. kallt, floden till följd af regnet stiger med sådan fart att vattnet å åkern börjar närma sig källaren och står öfver Byrängesvägen [Böle] från landsvägen och orsakar svårigheten att färdas gående hem till Näset på annat sätt än pulsa sig fram. Trappan vid ån, som varit uppdragen, hade på morgonen drifvits af stormen till Krigs laddet och bergades af L. O. Högman [Dunders]. Man kan då förstå hvilken vattenhöjd som blifvit. Till A. G. Anderssons [Anders-Pers] potatisland [söder om Näsetvägen] är vattnet mycket nära. Blåsten är mycket kall och snö börjar nu falla. Småängesbron [Västanåsen] går floden öfver och vaktmanskap måste der passa kommande bråte. Denna andra flod betraktar jag som ett Guds straff. Det är väl enastående att få två svåra floder på hvarandra. Har idag på middagen varit till Carl [son, handlare Överbyvägen 24] efter tidningar, men kunde ej för det myckna vattnet öfver Byrängesvägen som forsade fram, gå till Storbron [1902-bron] utan att pulsa till knäna, hvarför jag stod funderande der, betänkt på att vända, men så kom hemmansägaren J. O. Jonsson [Huldas] körande efter grus och hade den ovanligt stora omtanken att köra mig till möte hvarigenom jag kom öfver vattnet i hans gruskärra. Den stora tjensten kommer jag att minnas! Hem rodde mig L. O. Högman från Dunders, men den starka strömmen gjorde det svårt att landa vid vår sida. Aldrig har jag sett en sådan vårflod hvarken här eller på annan plats!
Senaste stora översvämningen här var 2018, då Norrsidans 47 hektar bildade en sjö med omgivande ån:
2018: Utsikt från bron över åkerskiftet Norrsidan…
2018: Åkerskiftet Norrsidan till vänster och Jädraån till höger sett från bron
Våtmark tar ut jordbruksmark. Det är sammanfattningen av ett möte med Vattenfall angående kraftledningen till Microsofts hallar i Tuna.
Vi har framfört ett förslag att ledningsgatan efter Nyhem ska ansluta till den redan befintliga ledningsgatan söder om Norrsidan, men den skulle komma för nära en fågeldamm, som anlagts norr om Fiskängstjärn. Den ledningsgata som redan finns där går bra att ha kvar, men inte några flera ledningar.
Högspänningen måste ovillkorligen gå över Norrsidan. Det sägs nu att den kan gå söder om bron till åkern, i stället för vad som först planerades. Med en dragning söder om bron skulle Holmröddret och Öfra Näset räddas, och det skulle också gå att serva i pumphuset och passera över bron – och därmed bruka marken norr om bron – utan att det behöver ske under ett kraftfält. Ska man hurra för det?
Man kan bara hoppas att folk tycker att vi gjort vad vi kunnat. Någon direkt opinion att bevara Norrsida ängar för eftervärlden verkar inte finnas, utan det mesta handlar om obehaget av att ledningen ska gå över Högbo Bruks golfbanor.
Utsädet har levererats och harvar och plog står uppsmorda och förväntansfulla. Traktorn måste vänta på 500-timmarsservice till nästa vecka, men vintern som återkom i torsdags har inte heller gjort att det brådskat att komma igång med vårbruket. Under tiden har det gått att roa sig med deklaration av moms, energi och bränsle…
Rådjuren går omkring som kalvar på gårdsplanen och vet att Sture inte har en chans, hur fort han än skubbar…
Det vore skönt nu om det vore slut på aprilvädret! Sture har fått en välbehövlig klippning, vilket gör mattes tillvaro lättare. Han har varit så långhårig att det efter rastningen ibland krävt intensivvård – av både hund och farstu. Tack och lov är han en ganska liten hund!
När jag som 16-åring hade anmält mig till Arbetsförmedlingen som hemhjälp under påsken, kom jag till en familj i Örta med en sexårig flicka, en åttamånaders pojke och en jättestor, lurvig hund – av obekant ras – och hela deras gårdsplan var en lervälling…
Flickebarnet cyklade omkring hela dagarna till kompisar i området, som jag inte hade någon aning om var de bodde, och jag sprang runt med lillebror och letade… När jag moppat alla golv och satt upptagen med att mata den lille med nappflaskan, smög storasyster upp bakom och hällde vatten över mig och babyn… Sedan släppte hon in den leriga och ystra hunden som sprang runt, runt och skakade sig…
Jag var där fyra dagar – och fick 10 kronor för besväret – och blev avskräckt för åratal framåt från att skaffa barn och hund. Det som framstod som riktigt åtråvärt var en framtid som arkivarbetande singel… 😉
Den avklarade andra vaccinationen plus stipulerad karens gjorde att vi vågade oss till Dalarna i går. Det har hunnit bli riktigt ovant att vistas bland folk. Var det verkligen så här det var – förut?! Man har ju fått träna på självständighet det senaste året.
Det var uppvaktning av ett barnbarn som har födelsedag i antågande. Senast vi träffades var utomhus i midsomras, när lillasystern fyllde fyra. Hur lång tid är inte tio månader i små barns liv! Nåja, sedan vi överlämnat både julklappar och presenter var vi gamla bekanta igen.
Gustentog emot i sedvanlig ordning – och det rådde ingen tvekan om vad någon skulle fylla…
Allt kommer slag i slag nu, vårdagjämningen och vårfrudagen – eller våffeldagen, utan våfflor men med ugnspannkaka för vår del, sedan jag lyckats kratta åt mig ett präktigt ryggskott. I dag infaller sommartid igen. Dottern ringde klockan tio och undrade förvirrad vad klockan egentligen var då hon missat alla påminnelser. Det här skulle egentligen vara sista gången klockan vrids fram i de länder som vill ha permanent normaltid, men tidsplanen har spruckit. Det verkar ta tid innan vi kan synchronize our watches… I dag går vi också in i dymmelveckan – och på skärtorsdagen är det redan 1 april. Vart tog mars vägen…?!
Jordbrukskataloger har ramlat in och helt plötsligt blev det bråttom att göra årets skiftesplaner, beställa ekologiskt utsäde – grynhavre Symphony, foderärt Eso och vallfrö Optivall Styrka – och att sätta igång dräneringspumpen på Norrsidan. Om det här håller i sig kan det bli ett tidigt vårbruk i år…Jädraån, eller åtminstone den del som kallas ”Dunders’ ån”, sköljde i torsdags och genast var kniporna där och dök… Snösmältningen avslöjar obarmhärtigt allt som är ogjort sedan i höstas, lövhögar, kvistar, hela grenar… Trädgården skulle behöva åtskillig omvårdnad, men kroppen är inte med på noterna. Det får bli fokus på en halvcirkel på 25 meter från bron – så pass att det ser bebott ut…Prinsessan Sofia och Prins Carl Philip fick i fredags en tredje son och småprinsarna Alexander och Gabriel en lillebror. Redan efter några timmar lämnades sjukhuset och i dagens konselj har nytillskottets namn kungjorts – Julian.
Prins Julian blir hertig av Halland och övertar därmed Prins Carl Philips gudfars, Prins Bertils, gamla hertigdöme. Grattis Halland! Drottning Juliana av Holland var gudmor till Prins Julians farfar, Kung Carl XVI Gustaf. Och Kung Karl XIV Johan hette Jean Baptiste Jules [Johan Baptist Julius] Bernadotte. De tänkte till bra där…
Är man ogin om man inte vill betala medborgarlön och pension vid 55 i medelhavsländer…?
27 personer i riksdagen har röstat för en skuldsättning på 150 miljarder – 150.000.000.000… Barnbarnen är därmed intecknade tills de är drygt medelålders…
Röstningen var: 27 JA – 15 NEJ – 14 AVSTÅR – 293 FRÅNVARANDE
293 oskäligt mycket avlönade brydde sig inte ens om att tycka till!
Svart ute, svart inne Svart i hjärta, svart i sinne
Det tar hårt, högspänningshotet mot Norrsidan…
Det är sorgligt om det inte finns något kulturhistoriskt värde att bevara ett spektakulärt odlingslandskap som Norrsidan – om det lika gärna kan vara skog…
Är det så har vi gjort bort oss – big time…!
Slåtter på Norrsidan sett från Norra Kobron
Black Week och Black Friday… Och i morgon är det Lillajul… Och på söndag Första Advent… Jag ställer in allt.
Shoppar gör jag bara det nödvändiga – ibland inte ens det – och har inte tänkt ändra på det nu. I år när så många blivit utan inkomst lär det bli flera än jag som avstår. Kanske blir det rekord i att icke-handla? Eller också fortsätter man handla av bidrag och lånta fjädrar…
Lillajul har vi firat i Boda de senaste sex åren, men i år är det coronainställt. Antagligen är vi inte heller ensamma om det…
Första Advent var förr en av årets höjdpunkter. Jag kunde längta i veckor efter att få höra Bereden väg för Herran brusa fram genom en proppfull kyrksal så taket nästan lyfte… Vare sig det var i Högbo lilla träkyrka eller i Uppsala domkyrka var det en mäktig känsla. Kyrkliga företrädare har lyckats ändra på den känslan.
Microsoft bygger ett stort datacenter i Tuna i västra Sandviken, som Vattenfall ska förse med kraftledning från Ängsberg i Gävle.
Via ett TV-inslag framkom att en 76 meter bred högspänning – inalles minst150 meter bred ledningsgata – planerades över golfbanan nära bebyggelsen i Östanbyn och vidare över Storåkern och väg 272 mellan Sandviken och Högbo. Boende krävde att kabeln skulle grävas ned och det var också kommunens önskan – men bara till Nyhem…
Berörda markägare hade kontaktats så vi lutade oss tillbaka några dagar. När vi tog del av karta på kommunens hemsida framkom att ledningen planerades –rakt över Norrsidan!
För att Norrsidan ska gå fri från högspänning behöver inga kablar grävas ned: Det räcker att ledningen sneddar söderut väster om Nyhem och ansluter till den befintliga kraftledningen söder om Norrsidan och Jädraån.
Norrsidan ekologisk odling –med planerad högspänning…! Befintlig kraftledning finns söder om Norrsidan/Jädraån…
Skiftet Norrsidan är täckdikat och har invallningspump, och att gräva för fundament till kraftledningsstolpar – med kreosot – skadar både täckdikning och jord… Ekologisk odling kräver extra mycket mekaniskt arbete för ogräsbekämpning, och hur tillfredsställande det än är, ska man inte behöva utsätta sig för de risker som det innebär att långvarigt arbeta under eller vid elektriska och magnetiska fält. Certifiering av ekologiskt odlade grödor vid högspänningsledning är dessutom ifrågasatta… Arealen är regelbundet översvämningsdrabbad och i april 2018 låg exempelvis hela Norrsidan under vatten så åkerns konturer inte kunde urskiljas. Det hindrar inte att dräneringspumpen även under dessa perioder måste ha tillsyn och service med de faror närheten till en högspänning innebär… På åkrarna i Holmröddret betar också hästar sommartid.
Översvämning Norrsidan, Högbo – till höger pumphuset
Kommunen framhåller i sitt samrådsyttrande värdet av det öppna odlingslandskapet där Högbovägen går över Storåkern. På Norrsidan finns det övermåttan, det öppna odlingslandskapet, än så länge – och utan bebyggelse och allfarvägar! Högboleden följer Hälsans stig upp till Nedre näset, Norrsidans sydspets, och fortsätter längs med Norrsidans ostsida mot Kvarnströmmen – och att, som en del gör, runda Norrsidan från Sunnanäng till Kvarnströmmen, är en helt naturnära upplevelse.
Det är 26 år sedan vi köpte Norrsidan av järnverket, Sandvik AB. De hade då lagt arealen i malpåse och det började buska igen. Deras plan var att sälja matjorden och odla björk på skiftet. Vi tyckte det var synd med tanke på forna generationers odlarmödor, övertog skiftet och kände att det måste absolut vara rätt att odla mat, frisk och sund mat – i synnerhet som förutsättningarna redan fanns.
Om odlandet innebär att ängsligt ducka under en högspänning och producera tvivelaktiga produkter har det förlorat sin tjusning. Vad gör man då med en ekoodling…?
Gordon Gazella – djurpunkens fader – har gjort ett par filmer på YouTube, bland annat med Thure Lundin – bonde vid Oppigårds i Östanbyn – som också riskerar få ett tak av högspänning över sin åkermark:
Informationsfilm/Överklagan angående Vattenfalls ledningsdragningar i Östanbyn, Sandviken. Skydda!! (2020-11-07)
Ei granskar samrådet! Vattenfall/Microsoft lurar Sandvikenborna: ”Översvämningsområdet är farligt” (2020-11-13)
I år har vi odlat svenska ekoärtan Ingrid och tyska ekogrynhavren Symphony. Havren var ovanligt ren från ogräs, för att vara ekologisk, men så har det också jordbearbetats grundligt. Ärterna hade kanske väl mycket åkersenap, vad man nu kan göra åt det… Det var första gången vi odlade ärter i renbestånd. Ärter fixerar ju kvävet i jorden så nästa år blir det intressant att jämföra utfallet på Nedre Näset, där ärterna odlades, med övriga Norrsidan.
Skördearbetet gick till en början som på räls. Åkeriet levererade enligt önskemål tre containrar, som fylldes med ärter den 9:e och den 10:e. Dessa hämtades fredagen den 11:e, då det samtidigt kom tre tomma containrar, som blev rågade med havre. Vi hade underskattat mängden havre, varför två till containrar beställdes – men nästa dag var lördag och då kunde de inte levereras – och i dag är det söndag…
Finväder och containrar utlovas dock till veckan så det ser ändå hoppfullt ut. Det är givetvis alltid lika önskvärt att få sätta punkt med tröskningen så man vet att årets arbete inte varit förgäves. Skörden ser i alla fall ut att bli god, hur god återstår att se när vi får invägningsnoterna.
För 25 år sedan – den 2 november 1994 – klev vi in på Sandvik AB:s huvudkontor för att signera övertagandet av Norrsidan. För de flesta bönder som i generationer fått klara sig på små åkerlappar här och där, är en åker som Norrsidan en utopi. Också för oss var situationen overklig och in i det sista räknade vi med att det kunde finnas någon hake som gjorde ett övertagande omöjligt.
Sandvik AB – eller Sandvikens Jernverks AB som det hette till 1972 – ägde stora skiften skog och åkermark, men på 1980-talet började man se över innehavet. Åkerskiftet Norrsidan, rågranne med vår utäga i Holmröddret, var ett av de skiften där Sandvik lagt ned jordbruksdriften och det ingick i det som kallades Omställning 90. Man antog att ingen skulle ha något intresse av det skiftet, utan övervägde att skrapa bort och sälja matjorden och plantera björk på hela arealen.
Med Norrsidan övertog vi också Sandviks åtaganden för Omställning 90, som de fått inkomststöd för. Begränsningarna för hur skiftet fick användas under omställningstiden påverkade givetvis prislappen, och gjorde att det överhuvudtaget var möjligt för oss med ett köp. Själva hade vi inga pengar, men far och mor insåg väl potentialen och bidrog med de 294.000 som krävdes. Vilka villkor vi hade att förhålla oss till var det däremot tydligen inte helt lätt att bena ut. Först skulle vi bara få hålla betesdjur och vi köpte mängder med stolp och började stängsla – då skulle vi få odla 8 hektar på Nedre Näset…
Norrsidan hade ogräs och buskar i brösthöjd och vi hade inga maskiner som räckte till dylikt, inte ens en tillräckligt stor traktor, men fick kontakt med en bonde med en rejäl maskinpark, som gärna ville arrendera mera mark. Med honom kom vi överens att han skulle få arrendera halva skiftet gratis några år mot att han hjälpte till och återigen gjorde brukbar åkermark av hela Norrsidan. Det var mycket nötande och tog flera år innan skiftet var en fungerande ekologisk odling där inte ogräs hade övertaget. – Det blir stora förluster då, var det någon som konstaterade.
Efter alla hemmansklyvningar hade gården de senaste tre generationerna haft 13 hektar åkermark – 5 ha hemma i byn och 8 ha i Holmröddret – som försörjde två hushåll. En åker på 47 hektar var därför ett helt omtumlande komplement – och experiment.
Make (i MF 165 -74), dotter och far passerar Norra Kobron till nyförvärvet Norrsidan 1994
På Gyltberget i Holmröddret hittades 2005 föga oväntat lämningar efter liggmilor, gyltor. På kartan nedan är de nummer 370 och söder därom nummer 367, som består av lämningar efter två liggmilor.
Strax väster om 367 upptäcktes 2011 en stenåldersboplats, som fått nummer 512.
Berget, som ligger 75-80 meter över havet, kallas i folkmun även Dunders berget, eftersom det ligger i Dunders utäga eller fäbod, eller till och med Sigrids berget, efter Fröken Sigrid Göranssons villa på sydsluttningen, som sedan 1960-talet är Scoutstugan.
Liggmilor, gyltor, är de äldsta kolmilorna och bandas som fornlämningar. Resmilor är yngre och räknas som övrig kulturhistorisk lämning.
Beträffande boplatsen 512 och de två liggmilorna 367, sms:ade extra arkivarie Kerstin Westrin 2012-11-20: – – – Om man tänker lite fritt så där, så kom man paddlande i kanot runt 5000 f.Kr., såg en sandig, ytligt stenfri vik med skyddande höjd i ryggen och slog läger där och jagade säl (de absolut vanligaste benen på dom här platserna). När man sedan, medeltid, behövde en bra plats att kola var det en relativt plan, sandig och stenfri yta gärna nedanför en höjd det man sökte och därför är det inte ovanligt alls att boplatser från stenåldern ligger på samma plats. – – –
Det är mäktigt att tänka sig att skiftet Norrsidan var en del av Littorinahavet, där stenåldersfolk kom paddlande i kanoter och förtöjde vid Boplats 512 på Gyltberget…
Fornlämningar 512: Boplats, minst 12×10 m ( Ö-V). I rotvälta och genom provgropsgrävning framkom kvarts, porfyr och skärvsten. Boplatsen fortsätter sannolikt in under liggmilan. (RAÄ dnr 326-4037-2011). Kerstin Westrin 2011-11-08. Som fast fornlämning är den lagskyddad enligt kulturminneslagen. => Strax väster om liggmila 367.
367: Kolningsområde, 35×30 m (NNV-SSÖ), bestående av 2 kolbottnar efter liggmilor. Kolbotten efter liggmila, rektangulär, 10×8 m (N-S) och 0,4-0,5 m h. Runt kanten är ett stybbdike, 0,5-1 m br och intill 0,4 m dj. Dike saknas i S. 10 m SÖ om denna är: Kolbotten efter liggmila, rektangulär, 8×7 m (N-S) och 0,4-0,5 m h. På NÖ sidan är ett stybbdike, 0,5-1 m br och intill 0,5 m dj. Maria Björck / Benedict Alexander 2005-06-20. Skadebeskrivning: På S liggmilans N del är en släpväg (NÖ-SV). Bo Ulfhielm / Maria Björck 2007-01-01. Som fast fornlämning är den lagskyddad enligt kulturminneslagen.
370: Kolbotten efter liggmila, rektangulär, 12×9 m (NV-SÖ) och intill 0,3 m h. I SÖ ör ett stybbdike, 1-2 m br och intill 0,2 m dj. Ytan är NV-sluttande. Maria Björck / Benedict Alexander 2005-06-20. Skadebeskrivning: Skadad på SV kanten av skogsmaskin. Bo Ulfhielm / Maria Björck 2007-01-01. Någon skogsmaskin hade aldrig gått på Gyltberget förrän 2011, så antagligen var det åverkan av terrängfordon. Inför avverkningen 2011 bandade Länsmuseet liggmilan som fornlämning, men den fick ändå ytterligare körskador. Som fast fornlämning är den lagskyddad enligt kulturminneslagen.
Övriga kulturhistoriska lämningar 374: Kolningsområde, 30×30 m st, bestående av 1 kolbotten efter resmila och 1 grund efter kolarkoja. Kolbotten efter resmila, rund, 17 m diam och 0,2-0,4 m h. Ytan är plan. 3 m NÖ om kolbotten är: Grund efter kolarkoja, rektangulärt, 4×2 m (NV-SÖ). I NV är ett spismursröse, rektangulärt, 2×1,5 m st och 0,6 m h, av 0,2-0,5 m st stenar. Maria Björck / Benedict Alexander 2005-06-20. Skadebeskrivning: Kolbotten och kojgrund har skador av skogsmaskin i N kanten. Bo Ulfhielm / Maria Björck 2007-01-01. Någon skogsmaskin hade aldrig gått på Gyltberget förrän 2011, så antagligen var det åverkan av terrängfordon. Inför avverkningen 2011 hänsynsbandade skogsbolaget resmilan, men den fick ändå ytterligare körskador. Som kulturhistorisk lämning ska den hanteras enligt skogsvårdslagen. => 150 meter väster om Scoutstugan (Fröken Sigrid Göranssons villa f.d.).
378:Kolbotten efter resmila, rund, 13 m diam och intill 0,2 m h. Ytan är plan. På kolbotten är en stubbe, vars ålder enligt årsringar är ca 120 år gammal. Maria Björck / Benedict Alexander 2005-06-20. Skadebeskrivning: NV delen är skadad av en traktorväg (NNV-SSÖ). Bo Ulfhielm / Maria Björck 2007-01-01. Inför avverkningen 2011 hänsynsbandade skogsbolaget resmilan, men den fick ändå körskador. Som kulturhistorisk lämning ska den hanteras enligt skogsvårdslagen.
Ytterligare information om fornlämningar och kulturhistoriska lämningar är sökbar hos RAÄ, Riksantikvarieämbetet, under Fornsök.
Antagligen borde jag som markägare vid avverkningen 2011 ha dubbelkollat och haft vakter som bevakat så inga körskador uppstod, men får förklara det med att jag inte visste bättre, vilket naturligtvis inte är ett försvar. Mea culpa!
Mina föräldrar tilldelades ett sopställ, ett stativ med en brun papperssäck, som de aldrig bett om. Den skulle stå mitt fram på gården, min far tyckte den var ytterst missprydande och ställde den under skullbron. – Jag behöver inte den där, sa han. – Det är lag på att du ska ha ett sopställ, fick han veta, och betala en månadsavgift.
Föräldrarna eldade alla brännbara förpackningar av kaffe, socker, mjöl, knäckebröd etcetera i vedpannan. Mjölk hämtades i kruka från mjölkrummet och fil sattes av mjölken, så där blev det inga förpackningar alls. Det komposterbara avfallet bestod av kaffesump, potatisskal och äggskal, som vändes ned i gödselstacken, där det snabbt förmultnade och sedan spreds på åkrarna. – Varför lägger du inte i några sopor? sa den härskne sopentreprenören. – Vad ska jag lägga i då? undrade min far. – Gubbjävel, muttrade entreprenören när han åkte.
Sopstället stod under skullbron i femton
år, sopåkare kom och bytte säck när den tidigare regnat sönder, men vanligtvis
åkte man bara förbi gården och föräldrarna fick betala fast det aldrig fanns
några sopor att hämta.
När vi övertog verksamheten på gården hade sopstället blivit en grön plasttunna. Vi hade ett annat konsumtionsmönster med vissa hushållssopor av metall, typ sardinburkar och tonfiskburkar, men inte heller vi hade just någon annan kompost än kaffesump, potatisskal och äggskal, som vi vände ned i gödseln. Från frysboxen tog vi bara upp den mängd fisk eller det kött vi skulle ha för stunden.
Hämtning av blandade hushållssopor hade en
dyrare taxa och för att få den billigare taxan skulle vi vara tvungna att ha
två tunnor, en extra brun tunna för att leverera kompost. Att vi hade
avsättning för allt komposterat avfall till vår ekologiska odling accepterades
inte, utan vi skulle ändå tvingas betala för en tunna vi inte använde. Vi fortsatte
därför att betala för blandade hushållssopor i en grön tunna fast vi behöll
komposten själva…
Att vara klimatsmart och sortera hushållssopor lönar sig alltså åtminstone inte rent ekonomiskt när man själv är ekologisk odlare. Samhället är så stelbent när något faller utanför ramen, att det motarbetar sig självt och sina egna syften.
Mycket av det som tidigare var ett självklart omhändertagande av miljön – vem minns inte alla dessa städkampanjer i västvärlden motsvarande Håll Naturen Ren och Håll Sverige Rent – har utplånats med immigration från kulturer med helt avvikande värderingar. Däremot ska vi nu känna flygskam, bensinskam, köttskam och flerbarnsskam och tänka på att klimatkompensera för att flyga, åka bil, äta kött och inte föda flera än två barn.
Bild: Kjell Nilsson-Mäki
Det senaste året har det uppstått något som liknar en klimatreligion, en sektliknande rörelse, där skolbarn och vuxna demonstrerar – strejkar! – för att någon ska göra något åt klimatet.
Inte alltid är det övertygande att alla demonstranter, eller skolstrejkare, seriöst vill rädda klimatet. En tonårskille som intervjuades i TV sa: – Om världen ändå ska gå under om tio år är det ingen idé att sitta i skolan.
Vilka konkreta förslag demonstranterna har om vad som måste göras har inte framgått, bara att det är bråttom. Det är inte heller bekant vad man i realtid förväntar sig ha uppnått när man gått tillbaka till skolor och jobb, vilket väl måste bli rätt snart. Kunskaper och inkomster är ju inget man på sikt kan avvara ens för klimatets skull. Så mycket är totalt missriktat. Svenska politiker tycker det är viktigare att lägga en extra skatt på våra plastpåsar, som återvinns i form av soppåsar, än att exempelvis hjälpa till att styra upp plasthanteringen i Indien, som producerar 6 MILJONER TON PLASTAVFALL PER ÅR – och helt saknar organiserad återvinning. Där formligen drunknar folk snart i plastavfall!
MHoegman 
Du måste vara inloggad för att kunna skicka en kommentar.