Etiketter
61., Anders Berglund, Ann Zacharias, Anno 1972, Brigitte Bardot, Don Juan, filminspelning, Flustret Uppsala, midsommarafton, Ricky Bruch, Roger Vadim, statist, Vanessa Vadim
Midsommarafton 🐸🍓igen – och yngsta barnbarnets 4-årsdag 🎁🍰…
En gång firade jag som statist midsommarafton den 28 september och Vanessa Vadim, regissörens dotter med Jane Fonda, hade sin 4-årsdag. Hon var en älskad unge som fick ta plats; när hon inte red på sin pappas axlar snubblade hon omkring i kablar och sladdar som en maskot åt filmteamet.
Inspelningen av ”Don Juan, ou Si Don Juan était une femme” (Don Juan, or If Don Juan were a woman) skulle ske i Uppsala och Roger Vadim behövde 150 studenter iförda studentmössor för låtsat midsommaraftonsfirande vid Flustret. Klart att vi nappade! Det var intervjuer av statister på Östgöta nation, vi intervjuades – eller mest visade upp oss – och blev antagna. Östgöta nations DJ Anders Berglund, sedermera känd som den rockande advokaten, intervjuade min fiancé om han hade skådespelarvana.
– Inte annat än att spela allan, blev svaret.
Huvudrollsinnehavare var regissörens ex-hustru Brigitte Bardot, som gestaltade Don Juan reinkarnerad som kvinna. Jag hade sett hennes dubbelgångare i abonnerad buss från Stockholm, så jag var inte så säker på att hon personligen skulle dyka upp där, vid Flustret, i Uppsala – men det gjorde hon! B.B. fyllde 38 år samma dag och möttes av en unisont ekande ”Happy Birthday” från alla församlade – och killarna trängdes som flugor på en sockerbit.
Ricky Bruch, 198 centimeter lång och 140 kilo tung, var ett minst lika stort fan som han var stor, och hade åkt upp från Skåne. Iförd rysk pälsmössa överräckte han en enorm bukett röda rosor och fick B.B.:s autograf på sin stora mage.
Ann Zacharias, just den dagen 16 år och 9 dagar, gestaltade ”la jeune Suédoise blessée” (den skadade unga svenska flickan) och blev i den internationella lanseringen både 17 och 18 år, då scenerna ansågs alltför vågade för en flicka nyss fyllda 16.
Vid Flustret tronade majstången – och filmteamet hade fullt upp med att hålla dinglande höstlöv stången… från kamerorna. Mellan tagningarna var det en råkall väntan, värst naturligtvis för orkestern, som stod på en tillfälligt uppbyggd scen, beredd att gång på gång med stela fingrar börja spela.
Efter filmningen ombads vi köa till restaurangen, där en man ur teamet satt strax innanför dörren vid ett bord med buntar med nytryckta 50-lappar. Dessa delade han ut som spelkort, utan att vare sig titta upp eller pricka av. Vi hade inte väntat oss någon betalning alls och blev glatt överraskade. I dagens penningvärde motsvarar det 353 kronor; inte så obetydligt för en student… och sedan maten…
Nyfiket kikade jag in i salen där det flotta smörgåsbordet tronande väntade i bästa Flustret-stil. När jag vände mig om stod Monsieur Vadim bredvid min fiancé och föste honom artigt fram mot bordet så det var bara att hänga på.
MHoegman 
Du måste vara inloggad för att kunna skicka en kommentar.