Jag blir alldeles matt. ”I kväll åker detta digra manus iväg till tryckeriet”, förkunnar Edward Blom och håller fram en jättehög papper som är hans nya bok. Hur har han hunnit skriva den?! Han är snart 52 och hans fru snart 51, de jobbar som sjutton båda två och har tre barn som är 7, 5 och 4, som de är ytterst engagerade föräldrar till… Jag hade själv tre barn på 4 ½ år – och jag var 20 år yngre. Inte katten blev det några böcker inte – och inte mycket annat heller! Prestationsblockerad har jag nog alltid varit.
Sedan ett par veckor har jag tänkt att jag borde gå till frissan. Vanligtvis klipper jag mig själv med en kort linjal som mall för längden, vilket går utmärkt med den okomplicerade frisyr jag har: rakt hängande. Nu hade jag klippt det en decimeter kortare än vanligt, vilket gjorde det svårt att få jämnt runt om.
– Jamen gå till frissan då! sa mannen, trött på mitt tuggande.
Jag började googla efter frisersalonger och hamnade i en hårfrisörskespalt, där en hårfrisörska förfasade sig hur otroligt äckligt det är när en kund inte tvättat håret samma dag. Jag måste vara obildad, men hade ingen aning om att håret måste tvättas samma dag. För att inte framkalla obehag var jag uppe i ottan och schamponerade av bara den och sedan gav jag mig iväg, med mannen som chaufför, till den närmaste frisersalongen.
Den var stängd – och nästa var fullbokad – och nästa var en herrfrisör…
– Vi åker hem, sa jag.
– Nu ser du till att få det här gjort! sa mannen.
Det blev som en hel marknadsundersökning. Nio damfrisörer och även två herrfrisörer senare, eftersom jag inte visste att de var herrfrisörer, kom vi till Björksätra, på andra sidan stan, där det fanns ett återbud på eftermiddagen.
– Orkar vi åka tillbaka? sa jag.
– Jadå! sa mannen.
Jag vet inte om det här var femte, sjätte eller sjunde gången jag var till en frisör, men det var i alla fall tjugoett år sedan sist.
– Blev du så besviken sist då? sa hårfrisörskan häpet.
Frissan var noggrann, kunnig och lyhörd och allt blev bra.
Marie beb sa mina föräldrar alltid om Jungfru Marie bebådelsedag eller Vårfrudagen. Då skulle det ätas våfflor – och Pappa var som ett lyckligt barn…
I år blev det inga våfflor för vår del, men tillsammans med ett par släktingar en utflykt till Norrlandet. Det varnas för att våren tillfälligt läggs i malpåse så det gäller att ta tillvara gulddagarna… Hos oss har det annars inte varit särskilt mycket vår – förra året sköljde ån redan den 25 mars; i år lär det dröja… – men soligt har det ju varit de senaste veckorna.
Allt pratande har liksom frusit inne efter coronaåren! Telefonsamtal och SMS kan inte ersätta några timmars uppfriskande ihärdigt babblande – och mycket babblande blev det. Efter räksmörgåsar, Sarah Bernhardt-biskvier och ett par koppar välbryggt kaffe på Böna Café följt av en rundtur var vi bra mycket nöjdare.
På hemvägen tittade vi in i Finska Butiken i Valbo, varifrån vi fick med oss bastulänk, alrökt knackkorv och lakrits. Innehavaren har på väggen en stor Finlandskarta, där det är utmärkt med knappnålar varifrån hans kunder kommer. Mamma har säkert minst en prick i himlen och alltså också en i Valbo…
Idag dag blir min gamla granne Mona pansjo! Jag brukade nöta och dra med henne i sittvagnen när jag lekte att jag var barnvakt… Som – tiden – går! Nu när arbetslivet upphör blir det kanske en uppföljare till ”Offerlammen”…
Earth Hour firas i kväll, men den manifestationen har vi aldrig deltagit i, även om vi givetvis reflekterar över budskapet. Sommartiden kommer vi däremot inte undan – trots att vi saknar trädgårdsmöbler att ställa fram…
MHoegman 
Du måste vara inloggad för att kunna skicka en kommentar.