Etiketter
24., Akademiska Sångföreningen: "Modersmålets sång", finlandssvenskar, FRIS/Finlandssvenskarnas Riksförbund I Sverige, Svenska dagen, Svenska veckan, Svenskfinland
I dag – den 6 november – är det Svenska dagen, nationaldag för den svenskspråkiga befolkningen i Finland. Det finns 290.000 svensktalande finländare i Finland – 5,3 % av finländarna – och, enligt en uppgift, ytterligare 65.000 i Sverige, men rimligtvis är det många flera.
Siffror i Sverige vad gäller modersmål och etnicitet är en uppskattning, eftersom det omgärdas med mycket hysch-hysch och anses kränkande.
När Svenska dagen instiftades 1908, var andelen finlandssvenskar 15 % av finländarna. Finland hade då sedan 99 år lämnat Sverige och var ryskt storfurstendöme. Det var 9 år innan Finland, 1917, fick sin självständighet och sin egen nationaldag, den 6 december.
På i dag 17 orter i Svenskfinland firas inte bara Svenska dagen, utan sedan år 2000 även Svenska veckan, i år 4-10 november, med kulturella aktiviteter för alla åldrar, så trots minskat underlag är svenskheten stark.
I Sverige var finlandssvenskarna länge den största invandrargruppen och omfattade 25 % (!) av alla invandrare, ett par gånger fler än finnarna. Finnarna har minoritetsstatus i Sverige, men eftersom Sverige inte registrerar etnicitet gäller minoritetsstatus inte finlandssvenskarna, då modersmålet är detsamma som i Sverige.
Etniciteten är ju inte bara språk utan också ursprung och kultur och på svenska orter där många finlandssvenskar bor finns finlandssvenska föreningar. FRIS – Finlandssvenskarnas Riksförbund I Sverige – fyller i år 50 år och firar med pompa och ståt i Västerås nu i helgen, 9-10 november.
Kanske skulle gamla rikssvenskar också behöva en Svenska dagen och kunna frossa i svensk kultur? Den svenska nationaldagen har ju inte mycket med svenskhet att göra.
Finska var länge det näst största språket i Sverige, men passerades i april 2016 av arabiska. Det ökar lavinartat med invandringen från MENA-länder med stora barnkullar – och den svenska utvandringen och små barnkullar.
Många svensktalande i Finland känner sig hotade och undviker att tala svenska offentligt. Utan att på något sätt förringa utsattheten, har de ändå fördelen av att se ut som finnarna och kunna flyta in i mängden. Bland MENA-folket i Sverige däremot, avslöjar utseendet omedelbart ens svenska ursprung hur tyst man än är.
Jag har träffat väldigt många trevliga finnar, men med en finlandssvensk mor kände jag naturligtvis till finnars generella agg mot finlandssvenskar. Häpen blev jag dock när jag i min ungdom på rikssvenska i Åbo hamn frågade efter vägen, och det besvarades med en lång föraktfull harang på finska och man pekade i motsatt riktning, mot Sverige. Nota bene: Jag var en hurri fast jag var en svensk turist!
