Etiketter
105., barndomsjular, berättandet, familjeminnen, juldagen, nostalgi, Nyland svenska Finland, släkthistorier, tradition
Mamma var född i Storfurstendömet Finland 1915, närmare bestämt i Degerby, och i Nog minns jag! berättar hon om sina juldagar hos morföräldrarna i Ingå när hon var barn.
”Juldagen åkte vi alltid med släde insvept i skinnfällar från Maggböle till Vassböle och denna dag var årets absoluta höjdpunkt. Då var Mammas alla syskon hemma på Jofs och det var fest. Matbordet i finkammarn var dukat med porslinstallrikar med genombruten spets runt om. En del dricksglas var försedda med inristningar om Elias Lönnroth (1802-1884), folkskolans fader, andra med Finlands vapen och ryska kejsarkronan. Morbror Edvin kallade dessa för Wasabunka och Lejonlunka.
Vanligt var vid den tiden att julgranen var dekorerad med pappersrosor, som man tillverkade hemma av silkespapper i olika färger, lite bomull som skulle föreställa snö och några ljusstumpar, kanske också några flaggor och lite glitter. Moster Ida som bodde i Borgå [anm.: där hon var folkskollärarinna vid Sannäs folkskola] såg emellertid sådant som inte fanns på landsbygden och skaffade tidigt stora glasbollar, som vi barn tyckte var enastående. Hon gav oss också onödvändiga julgåvor, något vi inte alls var vana vid. Ett år fick jag en stor marmeladkartong i form av en ståtlig tjädertupp, och kartongen sparade jag i många år. Ett annat år fick jag ett par rosa-vita vantar, som jag sörjde när de kom bort.
Mormor förevisade varje jul plåtmyntet för oss barn, en stor kopparplåt som funnits i Jofs ett par hundra år och som alltid rönte samma intresse. Kanske fick Krister Jakobsson plåten 1723 när styvmodern löste ut honom från Arved… [anm.: K. J. var släktens första vid Jofs och kom till det öde Vassböle efter Stora ofreden från den svenska gården Arvids i den annars finska byn Myllykylä i Sammatti].
Julkaffet serverades i kaffekoppar Mormor fått till minne av S/S Onnis förlisning (20 juni 1897) och vi fick varje gång höra berättelsen: Onni var en klassisk ångbåt och moster Ellen, då sjutton år gammal, hade varit med på båten från Helsingfors [anm.: där hon gick barnmorskeutbildning vid Kvinnokliniken], då den förliste i Svenvik i Degerby och sex människor miste livet. Moster hade just gått upp på kommandobryggan för att kliva av då en explosionsbrand utbröt och hann i sista valete kasta sig i vattnet. Mormor var och mötte i Svenvik med häst och vagn. En länsmansfru från Pojo lyckades också rädda sig iland, men hon hade långt hem och var genomvåt. Mormor hade, som brukligt var, dubbla kjolar och tog av sig den ena och lånade ut. Damen var oerhört tacksam och skickade senare som tack en kaffeservis med datumet för Onnis förlisning i kannans botten.
Mot juldagskvällen fortsatte kalasandet i granngården Mickels, hos Mammas äldsta syster, moster Olga. Hon brukade berätta om när morbror Hannes som nygift var anställd hos Heimbürgers i Esbo [anm.: där husbonden var född i Livland], där man ibland fick besök av Prinsessan Aurora Demidova, Aurora Karamzin (1808-1902), grundare av bland annat diakonissanstalten i Helsingfors. Moster berättade att denna varit hovfröken hos Kejsarinnan Alexandra Fjodorovna i Vinterpalatset i S:t Petersburg och när hon kom på besök färdades hon i en landå som drogs av två svarta hästar med praktfull utstyrsel och som sades vara skodda med silverskor.”
MHoegman 
Du måste vara inloggad för att kunna skicka en kommentar.