Vedlös

Etiketter

Uppgift 4

”Jag hade varit i skogen hela vintern, som jag varit hela livet. Där kan det gå flera veckor då jag inte ser en människa, eftersom det vintertid bara går att ta sig dit med traktor eller snöskoter. Nu på gamla dagar har det mest blivit att jag sågat husbehovsved. Vi bor hela storfamiljen i ett gammalt vedeldat hus och veden har blivit mitt sätt att bidra. Barnen har mera än fullt upp med barnbarnen, kreaturen och det löpande arbetet.

Framåt mars, när det började töa och blev mera framkomligt, dök ungdomsledaren som vanligt upp i sin jeap. Långsamt åkte han fram och tillbaka och spejade, flera gånger om dagen. Det verkar som han aldrig har något som behöver uträttas och inte tar han sig för med något heller. En dag stannade han till och vevade ned fönstret, flinade tillgjort och undrade småskrattande hur gammal jag egentligen var nu och hur det gick med veden. Det märktes tydligt att han tyckte att jag var löjlig och imbecill, någon man skrattar åt, men det var inget jag fäste mig vid.

Så fick jag influensan, jag som annars aldrig var sjuk, och blev liggande i flera veckor. Jag hade sågat hela årsbehovet, 50 kubikmeter, och det skulle inte vara några problem att hinna få hem det innan tjällossningen. Därför var jag inte speciellt orolig, utan såg tiden an och vilade ut.

Första veckan i april kopplade jag skogsvagnen efter traktorn och gav mig iväg för att börja köra hem veden. När jag kommit några kilometer längs skogsvägen mötte jag ungdomsledaren i jeapen, som efter den hade en rågad släpkärra med ved. ‘Vem i hela friden är det som försett honom med ved?’ tänkte jag förvånad, för jag förstod ju att han inte sågat själv.

Framme vid mitt upplag fanns bara en femtedel kvar, tio kubikmeter. Benen vek sig under mig och jag satt i snön och grät som ett barn tills jag var stel av kyla. Det var redan april och då måste årsbehovet kapas, klyvas och travas på tork, så någon tid eller ork att såga ny ved fanns inte. Det tog flera veckor innan jag förmådde förklara för familjen att det skulle bli en kall vinter.

Det blev en kall vinter och vi trängde ihop oss, stängde av halva huset och levde som packade sillar. När vi kom till januari måste vi sova fullt påklädda och i februari tog veden slut. Det värsta var att barnbarnen blev sjuka och kom långt efter i skolan. De måste sedan krångla och läsa ikapp hela sommaren och var olyckliga för det, men vi vuxna var bara oerhört lyckliga att vi hade lyckats hålla dem vid liv.”

Dalen

Etiketter

Solveig von Schoultz - "Dalen", Uppgift 4

Om man inte kan finna kärlek, blir man då endast kärlekslös? Eller blir man per automatik bärare av hat, avsky, agg, fiendskap och antipati? Eller finner man inte kärlek för att man redan är fylld av dessa kärlekens antonymer? En annan och i dessa dagar livsviktig fråga: Går det att förmå hatiska eller likgiltiga personer, som terrorister och yrkeskriminella, att känna ens respekt och acceptans för andra människor?

Det här handlar om Solveig von Schoultz’ dikt ”Dalen”, som återges nedan till vänster. Till höger har dikten via Google översatts först till finska och sedan tillbaka till svenska, som ett experiment, en ligvistisk transformation.

Ingen tog dig i handen och sa: / Ingen tog dig i handen och sade:
passa på. / möjlighet.
Detta är nu. / Det är nu.
Dalen du ser med slingrande vatten / Dalen ser du slingrande vatten
med gömmande skogar och mild luft / gömmer skogen och mild luft
med ängar och gröna källor / med ängar och gröna källor
denna dal bär namnet Kärlek. / denna dal bär namnet Love.

Ingen sa: / Ingen sa:
gå långsamt. / gå långsamt.
Akta dig för att färdas alltför fort / Var noga med att inte alltför snabbt
att tro på en annan dal / att tro på en annan dal
en större som du hört om / ju mer du har hört
det finns ingen annan / det finns ingen annan
inte för dig / inte för dig
dröj kvar / måste vänta
prägla vart löv i minnet / som kännetecknas av varje blad minne

Ingen sa: / Ingen sa:
detta är nu. / detta är nu.
Detta är mycket. / Detta är en hel del.
Detta är tillräckligt. / Detta är tillräckligt.

Alldeles ensam sprang jag genom dalen / Ensam, sprang jag genom dalen
först när jag såg mig om förstod jag: / När jag såg mig omkring, insåg jag:
den såg ut så. / det såg ut så.
Det var den. / Det var det.

Vad jag genast slås av, är att originaldiktens interjektioner ”passa dig”, ”akta dig” och ”dröj kvar” är förmaningar, som efter Google-översättningarna blir ”möjlighet”, ”var noga med” och ”måste vänta”, vilket låter mera rådgivande.

I originaldikten är personen ”alldeles ensam”, det som är är ”mycket” och personen upptäcker något ”först när”. Översättningen nöjer sig med att personen är ”ensam”, det som är är ”en hel del” och personen upptäcker något ”när”. Kanske kan man inte vara mera än ”ensam”, men uttrycket ”alldeles ensam” ger en större känsla av ödslighet. ”En hel del” behöver inte vara detsamma som ”mycket”, och att det inte är förrän, ”först när”, hon vänder sig om som hon förstår, skapar större intensitet än ett enkelt ”när”.

Google översätter ”Kärlek” till ”Rakkaus”, men översättningen tillbaka till svenska blir av någon orsak ”Love”! Att prepositionerna ”med”, ”om” och ”i” saknas påverkar egentligen inte läsförståelsen, men effekter av första översättningen gör ibland innehållet obegripligt. ”Gömmer skogen” kan knappast förstås som ”med gömmande skogar”, inte heller att ”var noga med att inte alltför snabbt” skulle betyda ”akta dig för att färdas alltför fort”. ”Ju mer” föreslår Google som översättning till ”en större” och ”som kännetecknas av varje blad minne” för den vackra versraden ”prägla vart löv i minnet”.

Diktens ord är valda med omsorg, som ”långsamt” i stället för sakta, ”färdas” i stället för resa, ”fort” i stället för snabbt, ”dröj” i stället för vänta, ”prägla” i stället för inpränta, ”vart” i stället för varje, ”tillräckligt” i stället för nog, och ”förstod” i stället för insåg. Författaren använder också formuleringen ”bär namnet” i stället för heter, och ”såg mig om” i stället för vände mig om och där Google föreslår ”såg mig omkring”.

Första strofen är som en pastoral, mjuk och ömsint med många ”l”, både som assonans – i ”dalen”, ”slingrande”, ”mild”, ”källor”, ”dal” och ”kärlek” – och som allitteration – i ”luft”. Originaldiktens två böljande versrader med daktylerna och jamberna ”slingrande vatten” och ”gömmande skogar”, blir stolpiga och förlorar helt känslan i Google-översättningen.

Google har problem med att särskilja neutrum och reale, ”det” och ”den”, vilket kan göra syftningen förvirrande. Likaså när det i dikten understrykes att ”detta är nu”, förenklas det i översättningen till ”det är nu”.

Såväl rytmik som bildspråk har förändrats och den nya texten är bitvis oförståelig. Därmed har också den ursprungliga känslan försvunnit, och det är inte längre som att det är samma författare.EVOLVE LOVE – Utveckla Kärlek