Etiketter

, , ,

Idag är det 140 år sedan min mormor föddes.

I familjer med kortare mellan generationerna hade jag kunnat vara 100, så där hade jag tur.

Berta Söderling (1882-1974)

Mormor Berta föddes i den lilla byn Vassböle i södra Finland, mitt i en syskonskara på sju. Två äldre systrar fick utbilda sig till barnmorskor och en yngre till folkskollärarinna och Mormor drömde om att få bli mejerinna, men det sades att hon behövdes hemma på gården.

På Västankvarns folkhögskola träffade hon Morfar, Osvald Österman, som var två år yngre, och de gifte sig 1908, 26 och 24 år gamla. Därmed blev hon bondvärdinna i Maggböle i grannsocknen och ansvarade för gårdens mjölkhantering, vilket väl var ett hyfsat substitut för någon med mejerinnedrömmar.

Mormor var tålig och tålmodig och hade ett glatt sinnelag, trots många sorger och ett ofattbart slit. Hon födde sex barn, tre söner och tre döttrar, men två söner dog drygt 1 år gamla, maken dog 1924, 38 år gammal – och hon blev ensam med att sköta en lantgård – och sista sonen stupade 1940 i Vinterkriget, 28 år gammal.

1944 blev området sovjetisk militär- och marinbas och alla måste evakueras. Mormor flyttade till en utgård i sin födelseby Vassböle, som låg strax utanför zonen, och därifrån har jag från 1956 minne av att sova på en pianobänk, att med två jämnåriga kusiner smyga in på ett religiöst tältmöte och att mata hönsen…

1955 hade området, krasst uttryckt, efter 11 år förlorat militärstrategisk betydelse för Sovjetunionen och oväntat lämnats tillbaka och Mormor flyttade småningom hem igen. Från 1960 minns jag rysskatten Ryss-Lotta, som lämnats kvar av de sovjetiska så kallade arrendatorerna, Mormors hembakta surbröd och hennes jättegoda filbunke, som serverades till varje morgonmål…

Sista gången jag träffade Mormor var hösten 1973, då jag inte lyckades vara som hon förväntade sig. Ett halvår senare dog hon, nära 92 år gammal, efter 50 år som änka. Jag hade nyss gift mig och hon hann i alla fall få bröllopsfotot…