Farmor

Etiketter

,

Plaanska gården hade uppförts som en herrgårdsfilial till Gamla Herrgården för Daniel Plaan 1762, men när tidens tand gjort sitt blev villan bostad för Högbo Bruks anställda.
Den revs när Tord Magnusson – farfarsfar till namnen gift med Prinsessan Christina – 1920 lät uppföra Nya Herrgården på samma plats och i liknande stil.

Farmors föräldrar flyttade in i Plaanska gården hösten 1871 när fadern tillträtt som inspektor vid Högbo Bruk, och där föddes Farmor Georgina, Gina kallad, i december samma år. Hennes bror Oscar (I) föddes där 1873 och dog 1877, systern Alma anlände 1876 och brodern Oscar (II) 1878.

Familjefadern, Inspektor Georg Henrik Carlson, 1840-1899, var en stadig bit…
Oscar (I), av Farmor kallad ”Oscar den Förste”, 1873-1877, och Farmor Gina född 1871.
Gustafva Svanström & G. H. Carlson med barnen Alma född 1876, Farmor Gina född 1871 och Oscar (II), ”Oscar den Andre”, född 1878.
Husfadern verkar måttligt road att behöva fotograferas…

Hösten1878 flyttade familjen till Fänja i Årsunda, där fadern fått möjlighet att arrendera Fogelsta gård.

Beskrivning av Fogelsta vid bouppteckning efter Wilhelm Fogelmarck 1893:
—”Å egendomen finnes boningshus af reverterardt timmer och innehållande 7 rum och kök på nedre botten samt 4 vindsrum, ladugård af slaggtegel rymmande 4 oxar och 68 kor samt med uppkörsbro till en foderskulle, stall af timmer rymmande 18 hästar och trösklada, redskapslider, bodar, källare, magasin af timmer, locomobilhus af resvirke, våghus af resvirke, klensmedja af timmer, bagarstuga, 5 arbetarbostäder (Löfs, Lassas, Hagas och Träffs) rymmande 11 familjer samt dertill hörande uthusbyggnader och källare, varande alla tak belagda med spån utom mangårdsbyggnaden som har tegeltak. Samtliga byggnader äro försäkrade i Gestriklands brandstodsbolag för 48.310 kronor.”
1899 arbetade där 16 drängar.

Under Fogelstatiden kom det fem syskon till… På Farmors 10-årsdag 1881 föddes Hanna, som tyvärr dog på Juldagen sju år senare i strypsjuka, difteri, därefter kom Selma 1884, Lydia 1886, Signe 1889 och slutligen Georg, som kallades Göran, 1891, när Farmor var tjugo år.

Farmor Gina född 1871 med brodern Oscar (II) född 1878 och systrarna Alma född 1876, Hanna 1881-1888 och Selma född 1884.
Lydia, Signe och Göran var ännu inte födda...
”Läskamrater i Årsunda 1886”: Farmor Gina står 4:a från höger.

I och med konfirmationen ansågs man vuxen och skulle kunna ta vara på sig själv. Flickors möjlighet till yrkesutbildning på 1880-talet var tämligen begränsad och valet stod i princip mellan att bli lärarinna eller mejerinna. Farmor hade fått passa småsyskon hela uppväxten och valde efter en tid som piga hos Hagelins i Gävle att utbilda sig till mejerinna men mera om det senare…

Efter faderns död 1899 flyttade modern, Stafva kallad, med de yngsta barnen tillbaka till Plaanska villan, där hon bodde till sin död 1916. Hon och dottern Signe ”hade folk i maten” som det hette, en slags enklare bespisning för de anställda vid bruket som saknade egna familjer.
Gården var då sedan 1885 också trädgårdsmästarbostad, först för Trädgårdsmästare Svensson och från 1914 för Trädgårdsmästare Sporre, och kallades i folkmun ”Trädgårds”, nästan som ett gårdsnamn.
Fotat från Gamla Herrgården med Plaanberget i bakgrunden.

Någon gång kanske jag kan fixa till de äldsta fotona lite bättre… 🤔
Kan någon rekommendera ett bra redigeringsprogram för ändamålet…?

Råneå

Etiketter

, , ,

Det var några år innan jag kom till världen som Råneåvasen kom in i huset. Mina föräldrar var nygifta och på gården bodde också mina farföräldrar, min farbror och min gammelfaster.

Två unga systrar från Råneå, Ruth och Eva, var på tältsemester med cykel och strax före midsommar – en svinkall sådan! – nådde de Högbo. Här på gården dök flickorna upp blåfrusna och undrade om de fick bädda ner sig i höet på skullen, där de försågs med hemsydda hästtäcken och en gammal björnfäll. 🐻Där mådde de säkert kungligt!

De bjöds naturligtvis på mat och fick möjlighet att tvätta sig i brystun och var oändligt tacksamma. Vad jag förstått var deras vistelse ett trevligt avbrott också i vardagslunken här på gården, i synnerhet som vädret inte tillät något midsommarfirande utomhus. Mamma, som var en väldigt pratsam natur, berättade sedan om Ruth och Eva som om de varit gamla bekanta… 😂

Gästbok var populärt på den tiden…

En tid därefter skickade systrarna som tack en vas med Råneå kyrka – och den kommer till heders än idag.

Råneåvasen väntar på att liljekonvaljerna ska slå ut…

Ninni

Etiketter

,

Jag minns väl hennes stora matsalsbord med kungsblå frottéduk och silverfärgad kandelaber, som var det första vi såg när vi klev innanför dörren. Tufft och elegant på samma gång – och ursnyggt! En dag efter lektionen hade hon överraskande bjudit hem oss allihopa till villan, vi stuvade in oss i de bilar som fanns tillgängliga och framkomna väntade redan två långpannor Jansson. Tre välartade skolbarn kom och hälsade på oss och vi presenterades för hennes stilige man i flygaruniform. Det var nästan som på film.

Hon var alltid elegant och välklädd, en Audrey Hepburn-version i midtrettis, i kontrast till oss andra tio-femton år yngre oftast jeans- och tröjklädda. En dag frågade docenten, som var ett år äldre än hon, vad en talare bör tänka på. Hon påpekade att klädseln inte skulle vara så uppseendeväckande att den tog fokus från vad som förmedlades, men att t ex en klatschig slips kan vara trevligt. Därefter dök docenten varje dag upp iförd olika slipsar och sträckte menande på halsen. Av hennes ansiktsuttryck kunde man ana att hon var besvärad – eller i alla fall förvånad.

Under hennes vänligt svala yta dolde sig en hängiven feminist, hon blev jämställdhetskonsult vid Stockholms universitet och med sina publikationer om sextrakasserier – på svenska, danska, engelska och japanska – något av en föregångare till #MeToo. Jag har följt henne i media under årens lopp, men inte kommit mig för att läsa något av henne. Nu ska det bli av!

Som ledare och chef kan Du ta hjälp av den så kallade sextrakasseritrappan som är definierad av Ninni Hagman, före detta jämställdhetskonsult. Här får Du konkreta exempel på olika former av oacceptabelt beteende som kan drabba alla arbetsplatser:

* Komplimanger – när de ges i stället för ett professionellt bemötande.

* Tafsa utan att röra – att t ex stirra på könsdelar.


* Den vänliga klappen – direkt och ovälkommen beröring, till synes oskyldigt men kan vara kränkande.

* På-gränsen-tafsande –
att råka stryka sig mot någon i kopieringsrummet eller plocka bort hårstrån från någons bröst.

* Tafsande och andra övergrepp – sexuella ord och handlingar som är uppenbart kränkande.

* Det yttersta hotet –
om personen inte får som han/hon vill kommer den utsatta inte att få högre lön eller befordran.

The hidden danger : sexual harassment at work : a guide for managers in the police / Ninni Hagman ; [translation: Deane Goltermann]. Stockholm: Polishögskolan, 1995.

Musik

Etiketter

, , ,

Dr Mouna inför programmet ”Sommar” 2018.

Dr Mouna har medverkat som tevedoktor och nu senast också i Let’s dance och är en stark förespråkare av friskvård och åtgärder kring förebyggandet av sjukdomar. Hon framhåller musikens betydelse för välbefinnandet och hur musik boostar hjärnan både kemiskt och anatomiskt. Musik har både psykiska och fysiska fördelar för hälsan, säger hon, då det sänker stresshormonet kortisol och sänker blodtrycket. Musik frigör dopamin och aktiverar områden i hjärnan som är involverade i tänkande, rörelse, uppmärksamhet, inlärning och minne. Hon påpekar också hur välgörande det inte bara är att lyssna på musik, utan också att själv sjunga eller spela och framför allt tillsammans med andra, då bondinghormonet oxytocin frigörs. Själv har hon gått musikgymnasium, sjunger i kör och har sjungit med självaste Pavarotti.

Om det ska vara välgörande att lyssna på musik hänger naturligtvis samman med att det är musik man gillar. Jag bjöds en gång på bilskjuts sådär en fyrtio mil, men chaufförens uppfattning om vad som var underhållande musik var en helt annan än min. Det blev en fem timmar till något som lät som en och samma låt med ljudlig karavanmusik och gälla kvinnoröster.
I tandläkarens väntrum senast var det däremot svagt plingande toner långt borta, väldigt behagligt och nästan suggestivt; kanske var det tai chi-musik.

Jag var väldigt privilegierad med att i yngre tonåren bo 1 km från Högbo Bruk, som somrarna 1964-1967 var en popmetropol om vilken man brukar säga att alla var där utom Beatles och Stones. Det var naturligtvis en överdrift, men Cliff Richard, The Who, Spencer Davis, Manfred Mann och Jimi Hendrix var bara några av artisterna… Om dessa somrar och artister har jag skrivit här.

Dagens skolbarn har många instrument att välja mellan om de vill musicera, men när jag växte upp var det enklare: piano eller blockflöjt. Jag spelade piano i klass 1-6 – fem år för vår pensionerade kantor och ett för den ordinarie – och det var roligt att få lära sig kända melodier och har faktiskt varit en glädje för livet. När jag spelade höll också Pappa mig sällskap på fiol och det är fina minnen. Piano var dock inget instrument jag skulle ha valt om jag haft alternativ: Jag var mera elorgel… som Alan Price… eller tenorsax… som Clarence Clemons… Det skulle vara feeling och höras! En produkt av min tid…

Sjöng gjorde jag i kyrkokören när mina föräldrar i brist på barnvakt tog med mig dit och det var jättekul. Ett kortare tag var jag också med i ungdomskören men var nog inte tillräckligt… ungdomlig – eller saknade ungdomligt oförstånd. 😏 I Uppsala var jag 1971 med i GH-kören, Gästrike-Hälsinge nationskör, men det var ett tungt år och särskilt mycket bondinghormon frigjordes inte…

Dr Alban valde bort medicinen för musiken men om orsaken var vetenskaplig tror jag inte. Hur som helst har han kanske haft roligare än att titta i folks munnar. Efter att ha varit verksam ett par år som tandläkare i Uppsala fick hans sidosyssla som DJ ta över och genom Denniz Pop utgav han 1990 Hello Africa

Dr Alban och President Zelenskyj i Kyjiv, Ukraina, 2020.
Stacy gick inget vidare men med Dr Alban är det stabilt!

Monroe

Etiketter

, , , , , ,

Michael Monroe, före detta frontfigur i Hanoi Rocks, rockar fortfarande, 60 år i juni. I veckan som var, närmare bestämt den 27 april, kom rockräven med en ny singel, Can’t stop falling apart, en låt som passar mina gamla rocköron och hunnit spelas åtskilliga gånger…

Michael Monroe – ”Can’t help falling apart” (2022)

Släktforskning är roligt och ibland är det extra roligt, som när man upptäcker att man är avlägsen kusin med Michael Monroe. Härvidlag gäller devisen att allt räknas, eller hur? 😉

Morten Simonsson Klocke til Brendö (ca 1560-ca 1630)
Min och Michael Monroes ”10th great grandfather”… 😊

Morten Simonsson var anfader till nyländska släkten Brenner och enligt Brennerboken (1912) var han skrivare hos fogden i Borgå län på 1590-talet, kapten där 1604 och lagläsare i Raseborgs län 1609-1627. Han ägde också fartyg och tjänstgjorde tidvis som skeppare. 1588 övertog han Brendö gård efter sin svärfarfar, köpte ett skattehemman i Malm 1596 och innehade arvegodsen i Boxbacka och Malm från 1600. Han nämns 1609 som ägare av jord i Botby och från 1626 av ett ryttarhemman där. Enligt ett intyg av ståthållaren Jesper Matsson Kruus 1606 hade han alltid giort fullkomlig rusttjänst…
En mångsidig man som arbetade i lagens namn.


Han levde 1210-1266 och hans lag om kvinnofrid stadfästes i Alsnö stadga anno Domini 1280. Dithän hade vi kommit för 742 år sedan.
Det fanns en gång en grabb som hette Birger. Han levde 1210-1266 och hans lag om kvinnofrid stadfästes i Alsnö stadga anno Domini 1280. Dithän hade vi kommit för 742 år sedan.
I förra veckan blev en kvinna som inte ville gifta sig våldtagen, kastad ned i ett gruvhål och stenad. Regimmedia gav en hitte-på-identitet av gärningsmannen, rapporterade att gruvhål är farliga och att staketet var undermåligt. Där ligger fokus 2022.
Sacristi, Birger, kom tillbaks!

Sista april firas idag i Uppsala första gången på två år och 20 % flera besökare än de normalt 150.000 tillströmmande förväntas komma. Lite ändringar av programpunkterna har det naturligtvis blivit sedan jag var student. När forsränningen började 1975 var det med en handfull ytterst primitiva flottar. I år deltar 520 personer fördelade på 130 väl arbetade ekipage men om de klarar fallen är en annan sak…

Hoppas ni får en skön valborgshelg! 🔥🎵🌞

Gympa

Etiketter

, ,

Morgonstund har guld i mund 🌞

Vilka fantastiska morgnar det är! 12-15 minuters morgonrasting av Sture dessa morgnar är så mentalt upplyftande att hemmagympan med Sofia Åhman går dubbelt så lätt som under vinterhalvåret. Därmed inte sagt att det alltid känns lätt efteråt… Gympan vill jag dock inte missa, även om jag suckar många gånger, men den är en bra lösning om man inte platsar att cykla i ett skyltfönster.

Jag följer också nu ett 30 dagars artrosprogram med Joint Academy, där jag hittills avverkat en tredjedel. Varje dag får jag mig tillsänt dagens aktiviteter, teorilektion och övningar, som kan utföras när som helst under dagen. Det blir på kvällen, i absolut sista minuten – utom på helgerna när inte gympan med Sofia gett träningsvärk. Kanske borde jag ha skaffat mig plåtknän, men jag är feg…

Ljuvliga Hedängesån i förrgår morse: På köpet lyckades jag föreviga golfarnas bajamaja… iiihhh

Lill-Babs döttrar – Monica, Malin och Kristin – var på teve i morse med anledning av deras bok Vår mamma Lill-Babs. Lill-Babs långa karriär började 1953 och oavsett vilket förhållande man hade till henne kom man inte undan henne – trodde jag…

Lill-Babs – ”Är du kär i mig ännu, Klas-Göran?” (1959) – var en veritabel landsplåga…

På TV-programmet Drop-In den 30 oktober 1963
var The Beatles förband åt Lill-Babs.

🌟 Lasse Berghagen berättade i Nyhetsmorgon i samband med Lill-Babs död 2018, att när de träffades på Hamburger Börs 1964 visste han inte vem hon var…

🌟 I samband med att biografin Hej livet! kom förra året berättade Lasse i Malou efter tio, att när han skulle gifta sig 1965 hade inte heller hans föräldrar någon aning om vem Lill-Babs var…

Jag trodde inte någon kunde undkomma Lill-Babs’ existens.

Besök i Caffären, Lill-Babs’ Museum i Järvsö, 2018-06-07, 10 dagar efter hennes begravning.

Insikt

Etiketter

,

– Det hade varit roligt att få möta kärleken, säger bonden på ”Bonde söker fru”.
Ehh… Det är kört alltså? Tåget har gått? Vofför talar dom på dette viset? Vad de menar är ju: Det vore roligt att få möta kärleken eller Det skulle vara roligt att få möta kärleken.
Sportkillen som ännu inte har tävlat säger på samma sätt:
– Det hade varit roligt att få hamna på pallen.
Mmm… Synd, grabben, att du inte gjorde det…


Myndigheterna har än idag inte förstått vad man har att göra med… När man backar för den inre fienden, vad säger att man inte kommer att göra detsamma för den yttre?

Folk i västerlandet är inte uppfostrade att hantera stenkastare. För en tjugo år sedan blev jag vittne till på Försäkringskassan hur somliga gick rakt upp i ansiktet på tjänstemannen och vrålade. Naturligtvis lutade sig inte tjänstemannen framåt och vrålade tillbaka, han var ju svensk.

I helgen deltog kvinnor i 40-60-årsåldern i stenkastandet och bilar fullastade med stenar kördes fram. Stenkastande mödrar och mormödrar fostrar nästa generation i svenskhat och sköter rekryteringen av nästa generations stenkastare och bilbrännare…

Att Polisen uppmanas retirera i en akut våldssituation är fullständigt absurt. Självklart måste det bli konsekvenser för dessa våldsverkare – och i det här fallet för mordförsök. För inte så länge sedan fördes etniskt svenska pensionärer bort i piketen för en fredlig demonstration. Detta med dubbla måttstockar är aldrig bra, i synnerhet inte när det är till oförtjäntas fördel…

Världssamfundet togs på sängen när Ryssland 2014 annekterade Krim, för – så gjorde man bara inte, inte nu, i modern tid… På samma sätt verkar våra myndigheter överrumplade av alla groteska förnedringsrån, gruppvåldtäkter och mord som importerats: Man verkar inte tro att det är sant det som händer – men det är det.

Vad hade de för all sin möda, alla tidigare generationer?


Ett tidigare planerat släktbesök på dymmelonsdagen hade i sista stund avblåsts, då tyvärr artrosen, osteoporosen och skoliosen dikterar besöksfrekvensen…

…och en närmre släkting skulle komma på skärtorsdagen, men kom sedan inte, och vi blev sittande med en stor bogbladsstek, till vilken den hemgjorda såsen lyckats över all förväntan, och 2 kg havskräftor fångade på 70 meters djup, som alltihopa måste paketeras och frysas in…

…och när vi på långfredagen satt som punkterade ballonger dök en annan mathungrig nära släkting upp helt oförhappandes och då allt var nedfruset i stora partier måste mannen kasta sig i bilen till butiken och komplettera… Puh!

Planering har sina fördelar, även om inte alla inser det…


Säga vad man vill, det är i alla fall ruter i Lisbeth Salander! 😏

Sopor

Etiketter

, ,

Jag fick upp detta i flödet, som det så vackert heter, och nej, det är inget aprilskämt…

Utan egen förskyllan, första gången för att jag skulle hjälpa en gammal släkting och andra gången för att jag inte ville betala för någon annans sophämtning, tvingades jag blanda mig i vilt främmande människors sophantering, folk jag inte ens hade namnet på…

Åt mig själv skulle jag ha begärt en ny behållare för evigheter sedan, men drar mig för att ta kontakt. Vem vet vad man blir inblandad i…

För inte så länge sedan lämnade jag in ett förtydlingsförslag till kartan, men en välkänd ”halvö” på 50 hektar kan inte namnsättas med det namn den haft åtminstone ett par hundra år för att den ligger på enskild mark. Enligt Lantmäteriet heter den helt enkelt 3:78, ”Trekolonsjuttioåtta”, och det kan ej ändras.
Anser de att det är en förbättring så får det väl vara så. Hoppas bara att räddningstjänsten har sifferkoden inskriven i sin manual – och att den som behöver hjälp där känner till sifferkoden, eller kommer ihåg den.
Nej, det är inget aprilskämt det heller…

Man får skaka av sig och som Sven Wollter i hans sista roll som Malte i Dag för dag göra en fuck-it-list i stället för en bucket-list.


Känslan från barndomens påskar sitter på ett märkligt sätt outplånligt kvar. För mig var påsken kyrkgång och trädgårdspyssel och för mannen skidåkning i fjällen eller Alperna. Numera är kyrkan så kallad eventlokal – och i år är också trädgården full med snö – och skidåkningen har mannen överlåtit åt yngre generationer.
Så länge föräldrar levde och barn bodde hemma eller i närheten var det släktsammankomster, både hos respektive föräldrar och hos oss, varvat med konstrundor runt hela Gästrikland.

I år blir det sportsändningar i teve för mannen och släktforskning för mig. GLAD PÅSK! 🥚🐣🥚

Våra påskkärringar 11, 9 och 7 år gamla när det begav sig

Snöglopp

Etiketter

, ,

Erik Johan Stagnelius begravdes den 8 april, en försenad vinterdag med snöglopp. Det låter nästan poetiskt, om inte hans livsöde varit så sorgligt. Idag är det snudd på snöglopp och 20-30 cm snö har fallit sedan i går så också det en försenad vinterdag.

Jag läste ett inlägg i Läkartidningen av med dr Carl Lindgren (2007): Erik Johan Stagnelius – ett fall för medicinsk utredning? Kära nån! Att bli föremål för medicinsk utredning 199 år efter sin död… Det är dock inte utan att många med mig undrat hur det stod till där.

Erik Johans far var biskop och modern prästdotter och sällskapsdam åt familjen Oxenstierna, men, menar Carl Lindgren, det finns tecken på att hon var svagbegåvad; osmart som yngre generationen säger. De hade sex barn, två döttrar och fyra söner. Döttrarna framstår ha varit normala, medan tre av sönerna var avvikande, såväl till beteende som till utseende. Endast en av bröderna liknade mest till sitt sätt andra människor. Mest… Tre barn av sex verkar alltså ha haft någon allvarlig genetisk defekt.

Litteraturhistorikern Fredrik Böök har hittat abnorma individer och bisarra drag hos de olika generationerna av släkten Stagnelius, varför de genetiska defekterna då inte skulle komma från modern om det gäller de tidigare generationerna.

Tyvärr skingrades Erik Johans grav på Maria Magdalena kyrkogård i Stockholm i samband med ett vägbygge, så någon undersökning av kvarlevorna är idag inte möjlig, men utifrån de beskrivningar som finns från Stagnelius’ livstid kommer Carl Lindgren fram till hypotesen att släkten möjligen kan ha lidit av Noonans syndrom.

Att Erik Johan nyttjade stora mängder alkohol och morfin gjorde kanske att han gav ett värre intryck än han behövt, för beskrivningarna av hans uppenbarelse är inte nådiga! Kan han verkligen ha sett så anskrämlig ut, att man efteråt av obehag ångrar att man har sett honom…?!

Erik Johan Stagnelius (1793-1823)

Som ung litteraturstudent, yngst i klassen, hade jag lyrikanalys för Christer Åsberg, litteraturvetare och sedermera bibelöversättare. Jag gillade att grotta ned mig i existentialistiskt svårmod och valde – naturligtvis – att analysera Till förruttnelsen. Vad annars…

Grottade ned mig gjorde jag verkligen! När jag läser denna omfattande analys idag undrar jag hur jag hann. Att versmåttet var distikon, vilket ökar dess pampigt vemodsfyllda klagan hade jag alldeles glömt… Magister Åsberg var nöjd med analysen och jag tycker märkligt nog att jag kan stå för den än idag, trots att jag bara var 19 år.

Vemod

Etiketter

, , , , , ,

Östersjön låg emellan oss så fast våra mammor var systrar hade vi bara träffats någon enstaka gång – innan sommaren 1958.

Då hade du fått sommarjobb på ett sjukhem i Hagaström och på Mammas gamla damcykel, en grå Frej, trampade du i alla väder tur och retur Högbo, 2 1/2 mil enkel väg.
En dag när det var motvind grät du av trötthet när du kom fram.

Du var 22 och läste vid Åbo akademi och jag 7 och skulle börja skolan till hösten.

Jag sjöng Sugartime på svenska för dig och du skrattade åt den svenska texten:

Sugar in the morning, sugar in the evening, sugar varenda da’
Tänk så mycket sugar det finns i USA…

och du sjöng låten på engelska för mig:

Sugar in the morning, sugar in the evening, sugar at suppertime
Be my little sugar and love me all the time…

– Har du lagårdsbyxor på dig?! utbrast jag förvånad en dag.
– Vad menar du?! sa du lika förvånad – och antagligen förnärmad.
Mina lagårdsbyxor var ett par byxor i brun manchester…

Sommaren 1958: Mamma, jag, Farbror Sven och Kusin

Den 25 augusti tog sommaren slut – och vi tog morgonbussen:
jag till Västanbyn för min första skoldag,
Mamma till Uppsala för operation
och du till Åbo för fortsatta studier.
Det ösregnade och du fick Mammas bruna gummistövlar.

Sedan dess har många solvarv gått då vi har följt varandras liv.

Tack för allt du var!
Vila i frid! 💗🙏💗

The McGuire Sisters – ”Sugartime” (1958)