Fredman

Utvalda

Etiketter

, ,

Fredrik Therman, alias Fredman

Idag är det fem år sedan Fredrik Therman – bibliotekarie, frilansskribent och medborgaraktivist – plötsligt avled. Som ordförande för Svenska Fredsvänner i Helsingfors, styrelsemedlem i Fredsförbundet, chefredaktör för tidskriften Fredsposten – och därtill Bellmantrubadur – var Fredman hans utomordentligt lämpliga signatur.

Jag hade hållit på några vårvintrar med att sammanställa min mors minnen. Det jag hade att utgå från, var en stor kartong med fullklottrade block och lösa lappar, som jag började med att lägga någorlunda kronologiskt. Med ansvar för ett lantbruk fanns det egentligen bara tid för skrivande januari-mars, vilket jag gjort ett par år, men jag insåg att jag måste ge det mera tid. Den 29 september 2014 skulle det nämligen bli 70 år sedan min mors hembygd blev Sovjetisk marinbas, så det var ett lämpligt tillfälle att försöka runda av.

I början av mars 2014 kände att jag behövde en finlandssvensk lektör. Det var inte bara för det västnyländska språkets skull, utan för den finlandssvenska kulturen. Någon behövdes som hade förståelse för vad det innebar för ett folk att vara en svenskspråkig minoritet, att ha levt två sekel under ryskt styre, att ha upplevt flera krig och evakuering.

Genom Nylands litteraturförening kom jag i kontakt med Fredrik Therman, som just hörsammat deras efterlysning av lektörer och som åtog sig att bli min. Det visade sig också att vi var 10:e-kusiner efter Hans Michelsson Munck och Katarina Slang, födda i slutet på 1500-talet. Under ett par intensiva vårmånader diskuterades det och mejlades frågor och kommentarer fram och tillbaka. Han pratade om att han och frun tänkt semestra på en svensk ekogård och jag hjälpte honom leta fram adresser i närområdet, men vi hann aldrig träffas.

Det var med bävan jag skickade mitt manus till Fredrik Therman, men jag hade inte behövt vara ängslig. Han var uppmuntrande, kände väl till de miljöer jag beskrivit och tyckte det var intressant läsning. Lite grann krockade vi när det gällde språket, där han ville ha ett renare finlandssvenskt riksspråk och jag ett folkligare talspråk, så som min mor talade, men vi fann ut kompromisser.

Tyvärr hann han aldrig se den färdiga produkten, som efter alla turer med korrigerande och konverterande kom ut som e-bok den 10 december, tre och en halv månad efter hans död.

Annonser

Mjölkbarnet

Etiketter

Willy Wester parkerade flakmoppen och klev av. Byxorna var solkiga med runda knän och myggjagarna hade tvärbrott vid tårna och pekade uppåt som näbbskor.

Han sköt upp dörren till Mjölkbaren med den vänstra handen och strök det flottiga håret bakåt med den högra. Medan han långsamt äntrade lokalen tittade han ömsom åt vänster, ömsom åt höger, lyfte på ögonbrynen och bugade artigt mot alla kvinnor i lokalen.

– En dagens, sa han rutinmässigt, utan att titta närmare på menyn, samtidigt som han nöp åt sig en tandpetare och började tugga på den i ett försök att se skarpsinnig ut.

Han slog sig ned vid ett tvåmansbord bredvid en pelare, med utsikt över vägen. Än så länge var allt lugnt. Ur innerfickan tog han fram en anteckningsbok, i vilken han från ena hållet antecknade märkligheter och från andra hållet betygsatte kvinnor i sin omgivning. Med en blyertsstump gjorde han några hastiga noteringar, som ingen annan än han kunde utläsa något av. Det gällde att alltid vara beredd, det visste han, beredd på allt.

Så började han slafsa i sig maten, pölsa och rödbetor. En liten flicka, som plötsligt tappat aptiten på sitt glas med mjölk, tittade bekymrat på och viskade halvhögt till sin mamma:

– Jag tycker synd om maten som blir uppäten av Willy Wester.

Skolstart

Etiketter

I femårsåldern började jag längta till skolan. Min farbror hade som orienterare vunnit en liten portfölj, typ en dam- eller barnportfölj, och den fick jag, med en jättestor blå penna. Under de två år som återstod till skolstart lekte jag skola och att jag åkte skolbuss, packade ned och upp mina barnböcker, pennor, sudd och linjal, skrev och räknade. Att få börja skolan vid sex år var det aldrig tal om, utan det var bara att härda ut i sådär en sjuhundra dygn, vilket ju är en evighet i ett barns liv.

Jag trivdes bra med att gå i skolan, bortsett från de tre åren i läroverk, där jag var sista kullen. De som var ett år yngre än mig gick följande år ut grundskolans högstadium, men då jag gick var realexamen fortfarande obligatorisk för att kunna skaffa gymnasiekompetens och läsa vidare på universitet. Det går ju inte att ångra ett system man inte kunnat påverka, men med facit i hand borde jag inte ha utsatt mig för dessa tre år, utan nöjt mig med att läsa på egen hand, som far och farfar gjorde.

Skolan har aldrig varit flexibel nog att passa alla och ännu finns mycket att göra därvidlag. För min del var det inte förrän jag på gymnasiet fick möjlighet att läsa in tre år på ett som jag kände att jag fick något sammanhang i det jag läste. En kompis blev så störd av gymnasiets 40-minutersmoduler – då lektionerna ovillkorligen skulle avbrytas för rast när man lagom kommit i gång – så hon slutade. En förståndig rektor ordnade så hon fick läsa på egen hand och komma in till skolan och tenta av större stycken, som på universitetet.

Cederbladsskolan, Uppsala

I Uppsala var tiden kring höstens terminsstart, brytningstiden, fantastisk! Till skillnad från de flesta studenter tillbringade jag även somrarna i Uppsala, eftersom det var där jag hade sommarjobb. Sommartid var Uppsala en annan stad, även om nationerna fortfarande fanns, men ibland inom loppet av några dagar skedde den magiska övergången. Från att japaner stått och fotat domkyrkan i tryckande sommarhetta, var luften ren och klar och staden invaderades av 20.000 studenter i olika skepnader och trottoarerna svämmade över av cyklar.

Jag älskade trängseln på LundeQ och Svenssons när den nya kurslitteraturen skulle införskaffas och doften av nytryckta böcker, köandet på studentkåren och studiemedelsnämnden, virrvarret på institutionerna innan allt fallit på plats, ja, allt!

Vurmandet för skolstarten bidrog nog till att jag mentalt blev den eviga studenten, som ständigt ville börja en ny kurs när hösten nalkades. Under långa perioder med småbarn, mjölkkor och sjuka föräldrar fanns det inte möjlighet till det, men känslan fanns.

Larsmäss

Etiketter

,

I Sverige lär det ska finnas närmare 230.000 som heter Lars.

Det var en Lars-dag för en massa år sedan som jag förlovade mig med en av dessa Lars på en bänk vid Svandammen i Uppsala, sedan vi intagit kräftor med toast och vitt vin på Östgöta nation.

Svandammen och Uppsala slott


Min farfar hette Lars Olof, Lars efter sin morfar och Olof efter sin far och farfar.

Farfars morfar, Lars Larsson, med tillägget Högberg som soldat, kom från granngården Pers. Han föddes den 8 augusti och döptes på Larsmäss, den 10 augusti 1809. Föräldrarna, Lars Andersson från Jon-Ers och Anna Olsdotter från Pers i Västanbyn, var nybyggare vid Pers i Överbyn.

Lars Larsson var äldsta barnet i syskonskaran och det var hans tre år yngre bror, Anders Larsson, som tog över vid Pers. Anders var farmors farfar till Peter Stormare.

Lars Larsson gifte sig till Dunders med Maja, den enda av fyra syskon som uppnådde vuxen ålder. Vigseln skedde den 25 mars 1837, sedan svärfar Petter Zachrisson givit sitt skriftliga tillstånd – bevittnat av revolverprästen Jonas Offrell från Offerberg i Undersvik, som samma år började tillverka sin revolver i brukspatron J. T. Nordenadlers verkstad på Högbo Bruk – och redan den 17 april föddes första barnet, sonen Petter.

Av Lars Larsson själv finns inget foto, men hans gravvård, i röd kalksten, är den äldsta stående stenvården på Högbo kyrkogård och betecknas som tidstypisk:

HÄR HVILAR
STOFTET AV BONDEN
LARS LARSSON
ÖFVERBYN
F. D. 8 AUG 1809
D. D. 26 AUG 1872
SV. PS. No 4(-)9 V. 1


Psalm 489, vers 1, i 1819 års psalmbok lyder:
Kom, jordens barn, eho du är,
Din bortgång att besinna!
Den kropp som ligger liflös här,
Må dig därom påminna!
I grafwen, dit han gått förut,
Kanhända inom årets slut
Man också dig skall finna.    

Lars Larsson var en duktig timmerman, som tillbringade all ledig tid vid hyvelbänken. Tre av döttrarna fick var sin hemsnickrad byrå när de gifte sig, Anna julen 1865, Maria i mars 1867 och Margreta julen samma år. Dottern Karin gifte sig inte förrän 1875, tre år efter faderns död.

Någon inkomst utanför gården tycks inte Lars Larsson ha haft och med sex barn var det säkert knapert, då skogen var utarrenderad med flera decenniers avverkningsrätt och bästa åkern på långtidsarrende. Missväxtåren 1867-1869 var kännbara, och i september första missväxtåret dog först hans svärfar och sex dagar senare dottern Brita, 19, på sin morfars begravningsdag.

Lars Larssons svärfar, häradsdomaren och kyrkvärden Petter Zachrisson, hade uppenbarligen dålig tilltro till sin måg som lantbruksföretagare, för när barnen föds skrivs Lars Larsson omväxlande bondeson, måg, bondemåg och kyrkovärdsmåg. Det var inte förrän äldsta barnet var 18 och svärfar blivit änkling som Lars Larsson 1855 blev bonde vid Dunders. Redan tolv år senare tog dock Lars Larssons måg, nämndemannen och kyrkvärden Olof Högman, över gården och Lars Larsson kunde helhjärtat ägna sig åt snickrandet de fem år han hade kvar att leva.

Det var också vid hyvelbänken Lars Larsson plötsligt dog av slag den 26 augusti 1872 – Polisundersökning d. 30 Aug. 1872 visade, att intet hinder varför den döda kroppens begrafning – och den 1 september begravdes han.

Lars Larsson hade verkligen från födelsen hittat sin gör-det-självkänsla.

Jägare

Etiketter

Han bjuder sura strömmingar
vid doktorns jättebord
och talar stumt
med röda sammetshänder
Den indianfilmsheder
som han änne lovar ut
fördunklas bakom
komp av Little boxes.

Hon känner sig som vacker
fast bara på långt håll
och husen sätter
hämsko på passionen
Och han är lika fängslande
som Moltas’ döda hund
och förortsregnet
stärker varje tvivel.

Viking

Etiketter

Längst ut på klippavsatsen
blickar han mot Normandie,
sträcker upp vita armar
mot soluppgången
och vitt hår slänger stripigt
efter morgondoppet.

Med uppkavlade byxben
och naket kycklingbröst
sjunger han franska ballader
och plockar fleurs sauvages,
som han lägger vid en sten
där ett barn fallit i havet.

Snart ska han ut på travail,
sitt dagliga plundringståg.
Tankfull rullar han en cigarett,
tar en bleckkopp café noir,
trycker på on på spelaren
och det nötta bandet knastrar:

Wight is Wight, Dylan is Dylan
Wight is Wight, Viva Donovan
C’est comme un soleil
Dans le gris du ciel
Wight is Wight, et
Hippie, hippie-pie…

Chokladkakor

Etiketter

Min gamla lekkamrat Christina dog tidigt i morse, på sin namnsdag.

Vi hade båda våra födelsedagar i mars och våra namnsdagar i juli, i fruntimmersveckan.

Minnet spelar upp en radda av födelsedagar och namnsdagar då vi bytte chokladkakor med varandra, chokladkakor som vår byhandlare Paul alltid bemödade sig om att slå in i vackert papper och med krusidulliga snören.

En Margareta-dag i förskoleåldern var jag med föräldrarna på Näsnabben och hässjade grönfoder, då vi såg Christina hemma i åbrinken nedanför gården, kalasfin i ljuvligt duvblå chiffongklänning mot sitt eldröda hår. Vi var inte riktigt klara än, så Mamma rodde över och hämtade Christina, som blev väldigt bekymrad att behöva ge sig ut på roddtur, då hon fått uppmaning hemifrån att inte smutsa ned sig. Det gick dock bra och snart var vi hemma igen och fick saft och tårta i trädgården.

Våra vägar skiljdes i tonåren då de flyttade, men vi höll kontakt via brev tills hon flyttade utomlands med man och barn. De senaste två decennierna återupptog vi kontakten, både online och IRL, och skickade digitala chokladkakor på varandras bemärkelsedagar.

I går kväll kände jag att slutet var nära, och skyndade mig att genast efter midnatt skicka henne en digital chokladkaka på Christina…

Kanske fortsätter vi att skicka våra chokladkakor i en annan dimension.

Den här är till dig, Christina! ❤

Bybranden

Etiketter

,

I dag är det 160 år sedan branden i Högbo Öfre by, som byn då kallades.

Högbo kyrkby, Överbyn, var ursprungligen ett gytter av byggnader från Suggebäcken i väster till Hedängesån i öster, båda flödena med utlopp i ån Jädran söder därom, men 1859 hade byn redan brett ut sig åt både norr och söder.

Den 18 juli var slåttern avklarad i själva byn och fortsatte med ängsslåtter i byns fäbodar i Tjäkel, senare kallat Stråmur, nordväst om byn. Där befann sig därför de flesta i arbetsför ålder och hemma i byn endast barn, åldringar och enstaka kvinnor.

Vid Högbo Bruk, 1 km norr om bykärnan, hade bruksägaren Göran Fredrik Göransson släkten samlad till kalas på herrgården. Det var Fredrik-dagen och årsdagen av att man lyckats framställa götstål enligt Bessememermetoden – 18 juli 1858 – en framgång som blev grunden till att Högbo Stål & Jernwerks AB bildades 1862 och Sandvikens Jernverks AB sex år senare.

Söder om Bergforsen, 300 meter sydväst om bykärnan, höll mjölnaren med drängar på att banda kvarnstenar. Min far skriver i en uppsats från Västerbergs folkhögskola 1933/34, efter vad han hört berättas av min farfars far: “Kvarnen var under byggnad vid strömmen som bildats där Jädraån skurit sig genom rullstensåsen. En stor eld hade gjorts upp i vilken man värmde järnringar, vilka skulle krympas på kvarnstenarna. Stark syd-västlig vind rådde. Gnistor flög troligen med vinden mot kvarnen och först när det var för sent upptäcktes det, att kvarnen antänts. Elden kastade sig över ån och antände bfy ondgårdarna.”

Farfars far, Olof Högman, var sexton år och dräng vid Högbo Bruk. När branden utbröt rusade han genast till undsättning vid sin mormors, Brita Dunderberg, födelsehem, där han själv blev måg åtta år senare, gift med sin tremännings dotter Margreta Larsdotter. Som brukligt vid den tiden hade byggnaderna spåntak och det har berättats att farfars far hämtade fällar som han dränkte i ån och kastade på taken och kvävde elden, och från ån bar han vatten som han slängde på de glödheta väggarna. Därmed räddade han gården, som låg ostligast efter bygatan.

Gårdarna söder om Jädraån, i Västanåsen, klarade sig tack vare vindriktningen och gårdarna norr om bykärnan – Klockars, Förars och Pellas – tack vare insatser från Högbo Bruk. Fröken Sigrid Göransson, sondotter till konsuln, som G. F. Göransson sedermera kom att kallas, har berättat att bruksfolket slöt upp med blöta skynken från kallbadhuset på Högbo Bruk. Klockars och ladugården vid Förars var mest i farozonen. Anders Vikholm, tredje generationen Klockar’ Vikholm och sedermera kyrkvaktmästare, lär ska ha suttit på taket vid Klockars och jobbat frenetiskt så gnistor inte skulle få fäste.

För gårdarna på Löten var det aldrig någon direkt fara.  

Norrlandsposten 1859-07-21

Söder om bygatan brann bondgårdarna Liases, Jon-Ers, Andersas, Svens, Fjärsmans och Jugas ned till grunden och norr om bygatan bondgårdarna Svennas och Pers samt soldattorpen Mårds och Långs. Sammanlagt blev 122 människor hemlösa: 74 gårdsfolk, 22 pigor och drängar och 26 husmän.  

Seden att sköta ersättningsfrågan vid eldsvådor genom frivilliga insamlingar hade upphävts 1853, sedan Gefleborgs läns brandstodsbolag bildats, men i Överbyn var det endast kyrkvärden och bonden vid Jugas, Zachris Jonsson, som hade brandförsäkrat.  

Högbo Bruks ägare G. F. Göransson gjorde insamlingar bland affärsvänner i Gävle för att bistå med det mest akuta. För att klara vintern timrades fäbodstugor ned och flyttades hem till byn där de timrades upp igen. Det ordnades tillfälligt natthärbärge i skolan och på Högbo Bruk, där också byns djur inkvarterades den första vintern.  

När byn sedan skulle byggas upp på nytt var man vis av läxan och det blev längre mellan gårdarna. Tre gårdar flyttade bort från bykärnan, Jon-Ers och Svens mot nordväst och Svennas västerut.

Rolling Stones

Etiketter

, ,

Det är två år sedan Anita Pallenberg – modell, skådespelare och musa till Rolling Stones – somnade in. Hon hade en romans med Brian Jones, fick tre barn med Keith Richards och filmade mot Mick Jagger.

Fredrik Strage skrev en recension efter en konsert som Nikki Sudden höll på Mondo i juli 2003. Den avslutades med, att om man kisade in i mörkret kunde man se någon i solglasögon som såg ut som Anita Pallenberg. Det fanns bara en där med solglasögon så man får väl tacka så här i efterhand, även om han måste ha kisat rejält. Sällan har väl någon blivit så smickrad.

Det var på sin 47-årsdag som Nikki Sudden spelade på Mondo. Vi visste att han var kompis med Keith Richards och Ron Wood och ville inte missa ifall någon i Rolling Stones skulle dyka upp.  

Dagen innan hade vi träffats under det 12 timmar långa köandet till Stones’ konsert på Stadion, ett köande som dottern frivilligt styrde upp. Nikki tiggde cigaretter av alla och sa att man skulle känna sig hedrad att få bjuda honom.
– Han var så cocksure under lineupen, sammanfattade dottern.  

Stones höll då tre konserter i Stockholm – fredag Stadion, söndag Globen och tisdag Cirkus – och vi var på alla.  

Två år senare dog Nikki, eller Adrian som han egentligen hette, 49 år gammal.
Hans bror Kevin, Epic Soundtracks, hade dött nio år innan, 38 år gammal.
De blev sorgligt kortlivade, de begåvade bröderna Godfrey.
– Vilken waste! som dottern säger.

Misstänkt

Etiketter

Det kom en påminnelse, att en faktura som lagts in för betalning den 28 juni var obetald. Jag loggade in på företagskontot i Swedbank för att se vad som hänt.

Kontot var spärrat – ”du saknar tillåtna konton för betalning” – och 8 inlagda räkningar hade redan förfallit, fast det fanns täckning på kontot.

Det var som att hamna i en Kafka-roman.

Swedbank hävdar att de ”saknar information gällande företaget”.

De har i decennier kunnat följa alla transaktioner som rör lantbruket, men tydligen har verksamheten nu blivit så tvivelaktig, att kontona måste spärras för löpande utgifter, och mitt i semestertid.

Det var bara att ställa in den lilla planerade ledigheten.

De 8 förfallna räkningarna plus 3 till som var på väg att förfalla kunde betalas från en annan bank, och följande dag flyttades ytterligare 7 räkningar. Ändå har jag fått 4 betalningspåminnelser – hittills. Om jag hunnit åka bort hade det kunnat bli 13. Momsredovisningen för april-juni måste också justeras, eftersom jag kalkylerat med att de räkningar som lagts in för betalning före 30 juni också verkligen var betalda.

Dygnen flyter ihop och består av att vakna och somna med huvudvärk och hjärtklappning. Vad är väl sommar och ledighet…

Man måste naturligtvis kunna lita på att en bank utför de uppdrag den fått, så man inte får sin tillvaro och sin verksamhet saboterad. Dessvärre har jag ännu inte kunnat flytta de konton Swedbank säger att jag inte har.

Det ger kusliga vibbar av forna Sovjet.

”… Something’s wrong, shut the light
Heavy thoughts tonight
And they aren’t of Snow White…”