Sommarsolståndet

Etiketter

, , , , , , , ,

– Vem hade trott att det var Hyresgästföreningen som skulle fälla regeringen! var det en spjuver som skruvade till det.
Det här såg vi inte komma. Så många anser att så mycket har misskötts under så lång tid, och när någon äntligen sätter ner foten är det för något så bagatellartat som Punkt 44 i Januariavtalet: Förslaget om fri hyressättning i nyproduktion...
– Som när Al Capone åkte fast för skattebrott, var det någon som jämförde.
En historisk dag är det, hur som helst – 2021-06-21 – och om det stoppar med talmansrundor återstår att se.

Jag hade tänkt blogga om Högbo hästförsäkringsförening – faktiskt har jag varit på väg länge… – men där finns mera material än vad jag i nuläget orkar göra något av. I stället tar jag sommarlov från bloggandet, då det förhoppningsvis ska gå att träffa barn och barnbarn. Vi började redan i lördags med en tur till Dalarna och grattade yngsta barnbarnet på 5-årsdagen, som efter eget önskemål hade fått en tårta från Fricks konditori med små – tomtar!

Midsommardagen börjar Sommar i P1 och första sommarvärd är Benjamin Ingrosso. Årets sommarstrypare, den 22 augusti, är Zara Larsson. Jag skulle vilja lyssna varje dag, vilket det givetvis aldrig blir, men precis som alla år är det många intressanta sommarvärdar också i år. Det har riktats kritik mot att det är en person som gör urvalet. Antagligen skulle utfallet bli ett helt annat om folket fick rösta fram samtliga värdar och inte bara Lyssnarnas sommarvärd. I år är folkets val Mathilda Hofling, som groomades hårt som 13-åring. Fruktansvärt…

Jag har också tänkt läsa så många böcker jag hinner. Högen med olästa böcker växer för varje år, men jag ska i varje fall börja med att beta av Mats Qvibergs Boken om Q. Sedan blir det säkert några deckare, där jag har en hög olästa, men jag vill också gärna läsa om någon snäll, berättande bok – det är ju inte alltid man är på humör att sitta och bita på naglarna – typ Gösta Gustaf-Jonssons Konsuln gör helt om, men det brukar allt som oftast sluta med att jag snöar in på något släktforskningsrelaterat och fastnar där…

När jag såg att Stellan Skarsgård fyllt 70 fick jag en plötslig ingivelse att se Bombi Bitt och jag igen. Vi flickor var nog lite småkära i denna svenska Huckleberry Finn när det begav sig… Någon regnig dag får det bli en titt i Öppet arkiv.

Visa källbilden
Stellan Skarsgård – ”Bombi Bitt och jag” (1968)

Det vore också härligt med några utflykter för smaklökarna, gärna till Jungfrukusten, men med mannen gäller det i sommar att parera mellan Fotbolls-EM och OS i Japan. Kanske går det att locka med Trollharens Fisk & Restaurang fast man måste dra ända åt Hälsingland…?

Sommarsolståndet inföll i morse klockan 05:32 och det har vänt mot vinter igen. Det är dock inget jag tänker på denna årets längsta dag och Långsamhetens dag, när jag sitter som Tjuren Ferdinand och insuper doften av nyslaget hö och inte minst från kaprifolen… 🐝


Glad Midsommar! 🐸🎵🍓
& Glad Sommar! 🍀📚🌹

Krevader

Etiketter

, , , , , , , , ,

Den här veckan har jag varit in till Sandviken – till och med två gånger – vilket hör till ovanligheterna. Jag kom därför att tänka på Ulrik Wilhelm Noraeus, kyrkoherde i Högbo 1870-1896, som inte heller besökte Sandviken särskilt ofta och inte ens byarna annat än vid husförhör, utan mest Högbo Bruk.

Kyrkoherden var ungkarl, levde med mor och två systrar i Högbo gamla prästgård, och om hans deltagande i brukets sällskapsliv vet man inte mycket. Konsul Göransson med familj hade flyttat till Sandviken två år innan kyrkoherden kom till Högbo, och Inspektor Carlson [farmors far], inspektor vid Högbo Bruk 1871-1878, var varken kyrklig eller frikyrklig, så deras umgänge var nog sparsamt. Kommissionslantmätare Sellberg blev uppenbarligen en god vän under de år han bodde på Högbo Bruk, 1870-1873, och när han senare dog, tog kyrkoherden hans 16-åriga dotter Selma till fosterdotter.

Kyrkoherdens eftermäle är att hans predikningar var långrandiga och torra, men en nedtecknad berättelse efter Carin Matsdotter visar en annan sida av honom. Carin var född 1867 vid Pellas (3 s 5) och husmor där från 1888, då hon gifte sig med Sven Johan Svensson från Lars-Hans (2 s 1). Som ung hade hon varit prästgårdspiga och som äldre och gift hjälpte hon till i prästgården vid större samlingar.

Episoden i fråga utspelade sig omkring år 1890, då det under veckan hade varit biskopsvisitation i församlingen av Anton Niklas Sundberg, ärkebiskop 1870-1900, om vilken det berättas att han var frispråkig, slagfärdig och svor som en borstbindare. Han hade under studietiden i Uppsala blivit vän med berömda skalder som Geijer, Atterbom, Silfverstolpe och Wennerberg. Många historier och talesätt tillskrivs den färgstarka ärkebiskopen, och det sägs ibland apropå släckningen av Karlstads domkyrka vid stadsbranden 1865, att det var Fröding som långt senare myntade uttrycket att landshövdingen grät och bad medan biskopen svor och släckte.



Anton Niklas Sundberg, ärkebiskop 1870-1900, och Ulrik Wilhelm Noraeus, kyrkoherde i Högbo 1870-1896

När det var söndag skulle avslutningen ske i Högbo kyrka, med predikan av ärkebiskopen och därefter middag hos kyrkoherden. Denne stod vid kyrkan i sällskap med kyrkovärdarna, Olof Högman [farfars far] från Dunders (nr 2), kyrkvärd 1882-1909, och H. P. Hansson från Fjärsmans (nr 5), kyrkvärd 1884-1910, för att motta ärkebiskopen och hans värd, Consul Göransson med följe.

Kyrkoherdens tankar gick till den väntande middagen. Maten klarade kvinnorna av så den vållade inga problem. Värre var det med dryckjom. Ovannämnda Carin Matsdotter hade fått sina förhållningsorder:
– Jag vet att ärkebiskopen vill ha supen till maten, men om vi nu dukar med brännvinsglas, så blir det att jag bjudit ärkebiskopen på brännvin och mitt rykte är ju skamfilat tidigare hos de frireligiösa, så vi får göra glasen i ordning men inte sätta fram dem på bordet, sen får vi höra och rätta oss efter biskopens kommentarer.

Efter gudstjänsten var det så dags för kyrkoherdens middag. Ärkebiskopen, som ju var hedersgäst, gick först, fick av sig ytterkläderna och var efter en lång och intensiv predikan torr i halsen, så han tog sig en titt på matbordet och kvaliteten på drickat. Det blev en chock!

– Värden, kyrkoherden, hallå, kom hit! Vad ser jag! Är det meningen att vi inte ska få supen till maten, eftersom det inte finns några glas. Har käre bror blivit nykterist eller än värre pietist! Enligt vad jag minns från vår Uppsalatid, var käre bror den som minst av allt spottade i glaset.

Kyrkoherden verkade chockad, men innerst inne var han nöjd.

– Ursäkta, ursäkta, det är pigorna som slarvat! Carin, Carin, kom hit! Jag har ju sagt till, att biskopen vill ha supen till maten och så finns det inga glas. Sätt fram dem nu så bordet blir färdigt!

Innan kvällen hade ryktet gått runt byn, att Noraeus, som den kyrkans man han var, icke serverat brännvin på visitationsmiddagen och att biskopen blivit förb…

Prästgården revs år 1900 – och fönsterna återvanns i Dunders’ fäbodstuga i Holmröddret. Inget skulle förfaras…
Högbo gamla prästgård, där Kyrkoherde Noraeus ”efter påtryckning” bjöd Ärkebiskop Sundberg på sup till maten. Prästgården revs år 1900 och fönsterna återvanns i Dunders’ fäbodstuga i Holmröddret. Inget skulle förfaras…

Fröken Sigrid

Etiketter

, , , , , , , ,

Sigrid Göransson (1872-1963), eller Fröken Sigrid som hon allmänt kallades, var inspektris för de sociala inrättningarna vid Sandvikens Jernverks AB 1907-1937. Sjukhus, sanatorium, gymnastiksal, varmbadhus, tvättinrättning, hushållsskola, bibliotek, läsestuga, ålderdomshem, barnhem… var alltsammans hennes verk.

Fröken Sigrid var barnbarn till grundaren av Sandvikens Jernverks AB, Konsul Göran Fredrik Göransson. Om hennes betydelse för samhället har Gillis Andersson skrivit i Brobyggaren Sigrid Göransson (2007), som här kan läsas på nätet.


Den 30 januari 1913 sålde Farfars föräldrar, Marta och Olle, drygt ett tunnland (0,4935 hektar) på Gyltbergets sydsluttning, med utsikt över Norrsidan, till Fröken Sigrid. Farfarsfar och Farfar var bekanta med henne genom kyrkan och politiken, men varför hon ville ha en tomt just i Dunders’ utäga har aldrig framkommit. En märklig ruta blev hur som helst avstyckad på berget, där hon lät uppföra den stuga som sedan kom att kallas Sigrids villan.
Tråkigt nog är köpebrevet borta, men som framgår av den mycket dåliga kopian, var det undertecknat av O. Högman, Margreta Larsdotter och Sigrid Göransson och köpesumman var 500 kronor vilket Fröken Sigrid lär ska ha tyckt var dyrt…

Fröken Sigrids följebrev D. 20.4.1913 lyder:
Herr Olof Högman
Härmed återsändes fastebrefvet som nu ändtligen återkommit. Afsöndringen godkändes.
Med mycken tack för allt tillmötesgående.
Vänskapsfullt
Sigrid Göransson

Fröken Sigrid Göransson söder om Sigrids villan
Vykort med Fröken Sigrid vid villan och kanske systern Greta Koraens familj…?

När Fröken Sigrids yngsta syster, Greta Koraen (1884-1985), hälsade på med sin familj, fick barnen vara med Dunders i höbärgningen.
Ett vykort bestående av två kamerafoton och stämplat 1915-09-07, är adresserat till Herr Lars Olof Högman, Högbo [farfar] och har texten Med hälsningar och tack för sist från barnen Koraen.
Barnen Koraen var Folke (f. 1907), Ulla (f. 1909), Gösta (f. 1910) och Jenny (f. 1912).
Fast fotona är svartvita ser man riktigt hur varmt det är…
Fotograf Ingmar Hagman har gjort mirakel med dessa omöjliga foton. Tusen tack!

Hässjning av hö i Holmröddret 1915: Farfar Lasse i ljusa byxor
Inkörning av hö i Holmröddret 1915: Farfar Lasse på hölasset. Farbror Olle (f. 1905) och Farbror Sven (f. 1907) är också med

Ett av Fröken Sigrids skötebarn var den scoutlika föreningen Valhallapojkarna, som hon grundade 1919 på Valhalla. Som klubbstuga åt pojkarna lät hon 1921 flytta den östra av de så kallade Grindstugorna från Hedgrind till Norrsidavägen strax före Jädraån, 400 meter söder om Kvarnströmmen. Valhallapojkarnas stuga, eller VP-stugan, var under decennier en populär tillflykt för brukspojkarna, där de umgicks och sparkade fotboll, hoppade höjdhopp, badade i ån…

Foto från Omar Henrikssons Sandvikenbilder
2021 – 100 år efter flytten från Hedgrind – VP-stugan, Valhallapojkarnas stuga… Foto: Philipe Günther Bäckström
Kanske någon av de Göranssonska Stiftelserna vill hedra Fröken Sigrids minne med en upprustning? Med en informativ skylt vore det en intressant företeelse efter ett ett populärt raststråk som Högboleden!

När Fröken Sigrid besökte sin villa på Gyltberget kom hon alltid via Nyhem, då hon också hälsade på Valhallapojkarna i deras stuga.
I ån nedanför klubbstugan hade hon sin eka förtöjd, och därifrån rodde hon snett över ån och lade till vid Gyltbäckens mynning, där hon hade en båtbrygga. Sedan gick hon i åkerkanten längs med bäcken upp till villan. (Vägen gick över berget innan Pappa en sommar under kriget bröt ny väg öster därom.)
Ofta hade hon sällskap av släktingar eller vänner, men på äldre dagar kom hon bara över dagen med prästbekanta.

Fröken Sigrid hade villan uthyrd i perioder, bland annat till Josef Jerner med familj och till doktor Husmark. Järnhandlare Rixon bodde där flera somrar, likaså skribenten Göte Westberg.
En hel sommar var villan uthyrd till den tyske virituosen Wilhelm Kempff, som på en gammal piporgel, som måste vevas av hushållerskan, spelade Bach så det ekade över nejden – till stor förnöjelse för sommargästerna i Dunders’ fäbodstuga norr om berget…

Wilhelm Kempff – Ludwig van Beethoven: Månskenssonaten (1970)

I slutet av 1950-talet donerade Fröken Sigrid villan till Sandvikens Diakoniförening, varifrån den 1959 kom i Sandvikens Scoutkårs ägo och blev scoutstuga.

Sigrids villan, numera scoutstuga

Nationaldag

Etiketter

, , , ,

Vilken fin dag det blev! Solsken och +23 med behaglig bris, då flaggan vajat och de gamla sju meter höga syrenerna har doftat som… besatta. Den gångna veckan har ägnats åt gräs och ogräs och idag var trädgården – efter min kapacitet! – i sitt bästa jag.


De flesta officiella nationaldagsfirandena är precis som förra året inställda eller digitala. Faktiskt har vi genom åren deltagit i endast ett officiellt firande. Det var 2018 när mannen i huset hade besök av en tremänning med man från Texas. Eftersom släktingens mormor var från Ockelbo deltog vi där i nationaldagsfirandet vid Pålsgården, vilket var väldigt svenskt. De svenska nationaldagsprogrammen är ju annars ibland osvenska, med orientalisk mat, musik och dans, till skillnad från när man i Finland firar Svenska dagen och tar fasta på det specifikt svenska.

När dagen kallades Svenska flaggans dag firades den kort och gott med flaggning. Numera tycks många privat fira dagen med picknick, med sill och med jordgubbar, och det är kanske gott nog.


Den 6 juni 2023 är det tänkt att Sverige ska fylla 500 år och det är samtidigt 140 år sedan dagen blev svensk nationaldag – om landet då längre finns kvar…

Gustaf Wasa föste ut danskarna ur riket, men med det paradis för kriminella som Sverige blivit, får man säga att det var Danmark som drog vinstlotten.

Vi kan väl inte heller be att de kommer tillbaka och räddar oss…


Du gamla, du friska snickrades ihop av Richard Dybeck 1844, som själv 1866 ändrade texten till Du gamla, du fria. Sången var aldrig ämnad som nationalsång och har heller aldrig valts som sådan.

Melodin lånades från den medeltida riddarballaden Så rider jag mig över tolvmilan skog eller Kärestans död, som den heter i Svenskfinland.

Swåp – ”Så rider jag mig över tolvmilan skog” / ”Kärestans död”

Juni

Etiketter

, , , , , , ,

Juni är här – midsommarmånad, trolsk och magisk, och i lördags kom också tornsvalan, eller tornseglaren, sent omsider… Mamma brukade varje gång svalorna kom erinra om Pappas notering i almanackan en vår: Svalorna och biskop Hultgren här!

Mamma var junibarn och det var också hennes tremänning – eller småkusin, som man säger i Svenskfinland – Gunhild Wasström. De var födda med fyra dagars mellanrum, Meri Gunhild och Gunhild Louisa, och gick samtidigt på folkhögskolan Västankvarn i Ingå 1933-34, där de var rumskamrater.

Mamma berättar i Nog minns jag:
– Gunhild hade alltid med sig block och penna och skrev frenetiskt hela tiden; på kvällarna satt hon till och med i sängen och skrev!
I många år hann hon ge ut en egen tidning, Ungdomsflamman, innan hon 1948 engagerades av Allan Schulman i tidningarna Nyland och Västra Nyland, dels som lokalreporter för Sjundeå, men framför allt som kåsör och krönikör under signaturen Priscilla på Pölans.

Under fem decennier skrev Gunhild Wasström söndagskrönikor i Västra Nyland. Strongt! som en släkting kommenterade.

Dikten nedan är från Gunhilds söndagskrönika till hennes 70-årsdag den 21 juni 1985 och finns även med i boken Priscilla berättar (1986):

Sju decennier

Jag går över fälten bland ängarnas blom
där lärkorna jubla i höjden.
Nu uppfyller jorden sin rikedom,
en försmak av himmelska fröjden.
Ring liljekonvalje, ring sommaren in,
din renhet och vekhet är endast din.

Du blommande fest uti sommarens tid,
du skänk ifrån höjden där ovan,
när sommarvind går genom lund och lid,
vi tacka för rikliga gåvan.
Vårt tack är så ringa, så fattigt vårt jag
på sommarens långa och soliga dag.

Flyg flagga för vinden! Din dag det är,
den längsta och soliga ljusa.
Smyg in i mitt hjärta och viska där
de ord, som var vind hörs susa,
var blomma viska i kvällens doft:
se ljuset är evigt allt annat stoft.

Blås fläktande vindar, blås bort allt damm
som åren och vintrarna hopa.
Ty våren skall alltid bryta sig fram
och göken var vår skall ropa…
Denna bild har ett alt-attribut som är tomt. Dess filnamn är image-2.png
Gunhild ”Priscilla” Wasström inför 60-årsdagen den 21 juni 1975 hemma på Vårgårda i byn Pölans, Sjundeå. Foto från tidningen Västra Nyland.

Gunhild satte med sin minnesgodhet gamla muntliga berättelser på pränt och hennes många uppteckningar finns hos Åbo akademi, Museiverket och Folkkultursarkivet.

För mig som släktforskare har det varit ovärderligt att få ta del av hennes berättelser om våra gemensamma släktingar och förfäder och få verkliga personer bakom några av dessa anonyma årtal:

Mormors moster Mina (1839-1928), var en barnlös filantropiskt lagd kvinna, som hjälpte sina syskonbarn med deras utbildningar, däribland Hugo Österman. Hon bodde i Helsingfors där hon hade kandidater inneboende, bland dem konstnären Antti Favén, som också gjort en pennteckning av henne.
Gunhild berättar om när moster Mina ville bjuda kandidaterna på svamp, men det sa de att det skulle de då aldrig äta. En tid senare serverade hon dem en fluffig omelett och de sade sig aldrig ha ätit något så läckert och undrade vad det var. Det var svamp…

Katarina Winter (1697-1772) var rusthållerska i Svartbäck, Sjundeå, och släktforskarprogrammet säger att hon var min 6th great grandmother. Gunhild skriver: Om Katarina Vinter berättar traditionen, att hon var en energisk, målmedveten kvinna som förstod att bringa rusthållet i gott stånd. Enkel, nästan tarvlig, var hon i sina levnadsvanor och det omtalas hurusom hon på marknaden i Lojo ville köpa tre silverbägare, men att säljaren inte trodde hon kunde betala dem och därför vägrade att inlåta sig i handel med henne. Då hade rusthållerskan stolt slagit pengarna i disken och tagit bägarna, som hon sedermera gav åt sina döttrar.

Katarinas mor, Kristina Bäckman (1676-1739), hade redan vuxna barn när hon ville ingå ett nytt äktenskap. Det protesterade hennes mågar och en svåger emot. Saken drogs inför rätta och rätten förehöll henne att det vore bättre att leva i ro hos sina barn på ålderdomen och ej giva sig ”uti ung mans våld”. Tio år senare gifte hon dock om sig ändå och det bestämdes att dottern Katarinas man, Gabriel Jöransson Ilmoni, skulle hålla uppsikt över rusthållets skötsel, som nu förvaltades av svärmodern och hennes nya man…



Min lekkamrat Christina dog för snart två år sedan, alldeles för tidigt…

Denna bild har ett alt-attribut som är tomt. Dess filnamn är image-3.png
Jag och Christina när brunnen rasat hemma på gården…

I förra veckan meddelade Christinas man att han just lade sista handen vid ett urval av Christinas konst, som skulle visas den 31 maj på ett nätvernisage. I går gick evenemanget av stapeln via plattformen Teams – ett perfekt alternativ när vi var utspridda till och med i olika världsdelar.

Digital konstutställning: Alf Karlsson föreläser om Christina Belins konst & bilder handlade om Christinas väg via målande, tecknande, textilkonst, japanskt måleri på sidenduk, blomsterarrangemang i Ikebana-anda… till PhotoArt, som kom att bli den uttrycksform hon slutligen fastnade för.

Vi kände alla Christina från olika perioder i hennes liv och jag tror vi alla var rörda och berörda.

PhotoArt: Christina Belin.
Text Alf Karlsson: ”Ögonen är en elektronisk målning gjord i iPad. De är en påminnelse om att lögner, mygel och annat fulspel till slut alltid kommer fram. Någon har sett, någon vet.

Mors dag

Etiketter

, , , , ,

Och regn kom och kyla kom, några dagar senare än vad det först var sagt, men det kom och försvann. Må det vackra vädret bestå!

På söndag är det Mors dag. Dagen initierades i Sverige för 102 år sedan och ett år tidigare i Finland, där det är officiell flaggdag. Det hette att mödrarna skulle få en fridag från hushållsarbetet, något som inte alls var en självklarhet på den tiden, och det gavs också ut anvisningar till hur dagen skulle firas.

Pappa hissade alltid flaggan på Mors dag.
Sedan cyklade vi upp till Holmröddret eller rodde upp i Hedängesån och plockade liljekonvaljer åt Mamma Finlands nationalblomma och Gästriklands landskapsblomma men maten stod hon fortfarande själv för. Det lät sig helt enkelt inte göras att manövrera bort henne från hennes egna domäner…

Fortfarande när jag flyttat hemifrån plockade Pappa liljekonvaljer åt Mamma på Mors dag.

En Mors dag för många år sedan — och Erkasstenen ligger ännu högt…

Frufridagen tillkom på initiativ av Lennart Hyland i radioprogrammet Karusellen, först 1954 och sedan 1963, och finns numera också upptagen som temadag den 24 januari. Tanken där var ungefär densamma som med Mors dag, att ge husmödrar en fridag från hushållsarbetet, vilket ännu på 50-talet var kontroversiellt. ”Idrottsrörelsen undrade hur det skulle gå med tävlingar och lagsporter om männen var tvungna att laga mat och byta blöjor” — en dag…! (Och någon tanke på att kvinnor ville utöva tävlingar och lagsporter fanns inte.) Dagens fäder, som ofta är pappalediga i månader, kan knappast föreställa sig de separata livsstilar kvinnor och män då hade.

Jag läser att 86 procent av svenskarna på något sätt uppmärksammar Mors dag. Numera ses dagen ibland som ett krasst påfund av köpmännen, men det var åtminstone inte hela andemeningen när dagen skapades. Här brukar två av ätteläggen höra av sig medelst telefon eller textmeddelande, medan den tredje klassificerar dagen som ett handlarnas jippo.


Statstelevisionens vara eller inte vara debatteras — varför ska vi matas med statstelevision när vi inte har statskyrka? — och missnöjet blir allt starkare. Jag har tyckt att det bästa med den statsfinansierade televisionen varit reklamsnuttarna med ICA-Stig: 13 år med Hans Mosesson och 6 år med Loa Falkman. Proffsigt och begåvat!

Nu kan jag bara instämma med många andra: Vad är det som har hänt med ICA-Stig?

Visa källbilden
”ICA-Stig”: Hans Mosesson, 2002-2015, och Loa Falkman, 2015-2021

Hänryckning

Etiketter

, , , , , , , , , ,

Motiverat av att regn och rusk utlovats i pingst och under kommande vecka, såddes det på Norrsidan till klockan 23 i fredags kväll och vårbruket blev klart! Hänryckning är bara förnamnet!
Pingstaftonen kom en liten regnskur och idag, Pingstdagen, har fortfarande inte det fruktade ovädret brutit ut…

Den gamla krikonbusken som Pappa smugglade med sig från Finland 1952 –  jag antar att det numera är preskiberat – återkommer än så länge varje vår med sina ljuvliga blommor...
Den gamla krikonbusken som Pappa smugglade med sig från Finland 1952 – jag antar att det numera är preskiberat – återkommer än så länge varje vår med sina ljuvliga blommor…
Tre tulpaner har rådjuren inte lyckats hitta…
Och den gula årstiden är här…

European Song Contest nummer 65 har gått av stapeln i Rotterdam och 2021 års vinnare blev Italien med rockbandet Måneskin (danska: månsken) och låten Zitti e buoni (Shut up and be quiet). Italien har inte vunnit sedan 1992 så det var ju kul för dem. Själva arrangemanget har med åren blivit mer och mer ett forum för aktivism och Italiens bidrag utgör inget undantag: a manifesto for those who want to treasure their uniqueness. Ingen hissmusik där inte!
Rock and roll never dies! utropade Daviano David när de vunnit.

När jurygrupperna röstat hade 16 länder fått 12:or och så spridda skurar har det väl knappast varit tidigare. Tyskland och Nederländerna fick inga röster av folket och United Kingdom fick ingen röst av vare sig juryn eller folket…

Efter att juryerna sagt sitt, ledde Schweiz före Frankrike, Malta, Italien och Island. När folket hade sin talan sopade Italien banan och det blev Italien följt av Frankrike, Schweiz, Island och Ukraina.

Vinnare i ESC 2021: Måneskin – ”Zitti e buoni”

Flottning

Etiketter

, , , , , , , ,

– Vi högg så det var fri sikt mellan Dunders och Högforsens fäbodar.
Så beskrev Pappa huggningen på tidigt 30-tal, av de 500 meter skog som fanns mellan fäbodarna.

De som högg var Pappa, hans bror Sven och Emil Persson, som med sin hustru Hilma bodde i Kvarnstugan i Västanåsen och hjälpte till med jord- och skogsbruk när det behövdes. Den omfattande huggningen avsåg grov massaved, som köptes av Sandvikens Jernverks AB till martinugnarna.

Massaveden flottades via Jädraån till järnverket. Ansvarig för flottningen var Knut Axel Eriksson, skogvaktare under SJAB och far till bröderna Bengt, Torsten och Gösta, som senare grundade Öjarens Såg och Lådfabrik i Rökebo.

Stockarna drogs först med häst och drög över Gyltberget, där vägen då ännu gick, tätt förbi Fröken Sigrids villa – nuvarande Scoutstugan – och lossades i Gyltbäcken söder om berget, varifrån de flottades i Jädraån via Kvarnströmmen och Västanåsen till Överbyn, medan man gick längs med ån och puttade ut de stockar som fastnat vid sidan.

Transportvägen från Holmröddret för massaveden till SJAB:s martinugnar

Timret hade stämplats innan det flottades, men man ville ändå inte att det skulle blandas med timret från Öjaren, så en slags bom var placerad vid utloppet av Hedängesån, nedre Högboån – under ”e” i Överbyn – och det flottades därifrån vidare i Jädraån via Blecksta, Östanbyn och Svibacka ner till järnverket.

Det var en rejäl översvämning av hela Hedänget den våren och vid Dunders flöt stockarna på åkern bakom lagårn – under ”v” i Överbyn.
Pappa sa:
– Torsten Eriksson gick i det iskalla vattnet på Täppan, blöt upp till midjan, och puttade ned stockarna i ån.

Flottning på ån Jädran – foto från Elvert Erikssons samling
Timmerflottning passerer Svibacka – foto från Elvert Erikssons samling

Vårflod

Etiketter

, , , , ,

Jag hittade filmen Vårflodens härjningar i Dalarne från 1916, där Falun är som Venedig och konstnären Carl Larsson ror hemma i trädgården i Sundborn…

Vårfloden 1916 sägs ha varit 1900-talet värsta vårflod i Dalarna och Gästrikland. Det skulle dröja 50 år, till 1966, innan något liknande inträffande. August Forssmark, Farfars gudfar-morbror-granne på Näset, 73 år 1916, beskriver vårfloden i Högbo samma år. Han kallar det två vårfloder och berättar hur nyligen anlagda cementbroar efter Stråmursvägen rasade och hur grundstenarna till Dunders nybygda lada på Näsnabben spolades undan; 1966 var något dylikt inte ens i närheten.

Påskdagen [23/4] ingått sedan midnatt med regn under sydlig lugn vind som håller i sig kl. 9 på morgonen. Efter den myckna snön som kom dagarne förut som nu upplöses, blir vårfloden troligen hög och svår. Wi måste upp med potatisen från källaren som nog blir half med vatten genom floden.
Är idag bjudna till Petterssons [sonen Carls svärmor och svägerska Anna, slöjdlärarinna] på middag men måste stanna hemma till följd av väglaget.
Regn på Påskdagen betyder litet med foder.

Annandag Påsk [24/4], solsken och vackert väder. Jädran stiger med fart och ehuru helgdag måste jag på e.m. med hjelp af Berg [mjölnare Högbo Bruk] och Carl [son, handlare Överbyvägen 24] bära upp potatisen ur källaren som redan då hade 2 fots vatten. Genom att lägga plankor på bockar gjordes möjlighet att gå med hinkar fyllda med potatis och på så sätt bringa dem på det torra. För mig var det värst att stå i potatislåren i två timmar i vatten öfver halfva benet och stöfflarna som voro otäta fulla med vatten, men allt gick och målet nåddes.
Tack min Gud derför!

Den 26/4, Fjerdedag Påsk, sydlig vind, lugnt, 11 gr. varmt, regnstänker. Jädran stiger med en gruflig fart, vattnet står idag med 11 trappsteg öfver bryggan. Öfversvämningarne börja och de under förra sommaren gjorda cementbroarne till Sågåkern [Stråmursvägen], har i natt rasat. Dessa broar som byggdes under Handl. J. Jonssons [Överbyvägen 32-34] uppsigt, kostade mellan 7 á 800 kr som uttaxerades på skifteslaget. Huru nya broar skall tillkomma och hvilka skola betala den kostnaden blir en mycket tvistig sak då många inom skifteslaget ej har sina vägar deråt.
Huru underligt då man tänkt sig att broarne så byggda skulle stå everdeligen.
Snön är nu å slätterna snart borta men i skogarne lär det finnas ofantligt med snö som det berättas.
Påskhelgen har gått i allt lugnt. Jorden är fulldränkt och behöfver ej mera väta.
Få se nu hvad Gud vidare gör med oss, om det blir väder så att jorden kan torka upp och vårsådd begynna!

Den 28/4, lugnt, solsken, 12 grader varmt på morgonen. Jädran höjer sig fortfarande. Det rinner nu vid Dunders lada på Nabben öfver åbräddarne på två ställen. Mycket af Dunders jord står under vatten. Rågarne [höstrågarna] ha under vintern, ehuru jorden ej varit frusen, stått sig och börja nu grönska.

Den 2/5, tisdag, 4 gr. varmt, stark vestlig storm så att blåsten är mycket bitande. Walborgsmässkvällen i söndags var rätt kall, vid Högbo Bruk afbrändes en stor kase. Åskan dundrade derunder och himlen mörknade, men föll obetydligt med regn. 1 Maj kall. Jädran som allt fortfarande till 1 Maj morgon stigit, har stått i vattenståndet ett dygn men har nu börjat falla. Wattenhöjden står idag vid trappan, der det runnit öfver inpå plogen [åkern] vid ladan, alldeles jämnt kanten och öfver Dunders Nabben forsar vattnet vid deras nya lada så att det hörs ett starkt brus. Ladan står äfven delvis i vattnet. Sedan 1897 har ej varit sådan vårflod.
Småängesbron [Västanåsen] har måst stärkas vid landfästena med sten och grus. Det sägs att dammen vid Forsbodarne [Jäderfors} skall vara sprängd för att rädda kvarn.

Lördag den 6/5, nordlig vind, 4 gr. kallt, har regnat under natten, dock sakta, som dock med regnet som föll hela förmiddagen i går, bildat vattensamlingar. Dunders ladan på Näsnabben lutar mot söder, ehuru den byggdes i fjol, en följd af att knutstenarne genom den strida forsen som gått tvärs öfver vreten nedspolats. Man kan deraf tänka hvilken vattenmassa som gått öfver och genom sin styrka kunnat föra undan stenarne.
Den mycket kalla väderleken som kommit med Maj bådar väl godt år.
Katten klättrade igår upp till skatboet och kröp in deruti samt gjorde skatorna alldeles förtviflade. Boet är byggt i körsbärsträdet samt en gång nedrifvet af gumman [hustrun Maria], men återuppbyggt egentligen mot vår önskan, men kanske skatorna der ej våga lägga ägg nu sedan ”Pirre” tagit sig vana gå dit.

Näsladan – uppförd 1914 och rivs här av Pappa 1988 – var nära att spolas bort i vårfloden 1916

Den 10 Maj stormregnar det under nordlig vind och det med sådan styrka att kammarefönstret, ehuru inre fönstret ej är uttaget, droppar af drefregnet så att skrifbordet måste framflyttas långt inpå golfvet. Jag minns ingen gång ett sådant intensivt drefregn innan inre fönstrens uttagning eller så tidigt på våren. Häraf måste följa en andra flod och detta medan Jädran ännu är hög. Hvad vår käre Gud menar härmed är för oss fördolt, men att någonting måste komma synes klart emedan svenska folket genom sitt lefverne tigger om hårt straff!
Det finns de som redan satt potatisen såsom Förars [August Eriksson], Bakoms [Olof Andersson] och Wallströms [Maria Wallström], men i sådan väta då jorden blir alldeles uppblöttad är det nog ett misstag, det synes åtminstone så, men framtiden kommer nog att uppenbara den saken. Att många få känna betydelsen af öfversvämningarne bör på förhand kunna ses!

Den 11/5, regnet upphört. Jädran stiger med en hiskelig fart och öfversvämningen börjar på nytt.

Den 12/5, 1 gr. kallt, floden till följd af regnet stiger med sådan fart att vattnet å åkern börjar närma sig källaren och står öfver Byrängesvägen [Böle] från landsvägen och orsakar svårigheten att färdas gående hem till Näset på annat sätt än pulsa sig fram. Trappan vid ån, som varit uppdragen, hade på morgonen drifvits af stormen till Krigs laddet och bergades af L. O. Högman [Dunders]. Man kan då förstå hvilken vattenhöjd som blifvit. Till A. G. Anderssons [Anders-Pers] potatisland är vattnet mycket nära. Blåsten är mycket kall och snö börjar nu falla.
Småängesbron [Västanåsen] går floden öfver och vaktmanskap måste der passa kommande bråte. Denna andra flod betraktar jag som ett Guds straff. Det är väl enastående att få två svåra floder på hvarandra.
Har idag på middagen varit till Carl [son, handlare Överbyvägen 24] efter tidningar, men kunde ej för det myckna vattnet öfver Byrängesvägen som forsade fram, gå till Storbron [1902-bron] utan att pulsa till knäna, hvarför jag stod funderande der, betänkt på att vända, men så kom hemmansägaren J. O. Jonsson [Huldas] körande efter grus och hade den ovanligt stora omtanken att köra mig till möte hvarigenom jag kom öfver vattnet i hans gruskärra. Den stora tjensten kommer jag att minnas! Hem rodde mig L. O. Högman från Dunders, men den starka strömmen gjorde det svårt att landa vid vår sida. Aldrig har jag sett en sådan vårflod hvarken här eller på annan plats!


Senaste stora översvämningen här var 2018, då Norrsidans 47 hektar bildade en sjö med omgivande ån:

2018: Utsikt från bron över åkerskiftet Norrsidan…
2018: Åkerskiftet Norrsidan till vänster och Jädraån till höger sett från bron

Utställning

Etiketter

, , , , , ,

Hösten 2002 bjöd Bibliotekets vänner in folk i kommunen att lämna in berättelser i ord och bild, vilka sedan skulle sammanställas till en utställning. Så skedde också, och den 26 november öppnade utställningen Sandvikenbor berättar i Galleriet och pågick till den 14 februari 2003, sedan den förlängts med två veckor.

Bredden blev av förklarliga skäl stor med alster från människor i åldersspannet 20 till 90, med helt olika bakgrund och erfarenheter, från bruket och stadskärnan eller kringliggande byar och samhällen.

Pappa och jag deltog med varsina bidrag, Pappa med foton som hans morbror Efraim Sandin tagit och jag med foton som Pappa tagit. Vi berättade hur vi mindes våra första år på samma gård och i samma by.

En dålig bild från utställningen – men en uppfattning om upplägget…

Våra texter var förkortade – det blev snarast utdrag ur dem – och kontentan av Pappas berättelse blev kanske väl sorglig, trots att Pappa annars hade en underbart drastisk humor. Med en storebror som dog i spanska sjukan, en mor som var svårt sjuk i samma pandemi och han själv följande år fick lunginflammation och vatten i lungsäcken när han skulle börja skolan, hade det krävts en längre text för att hans humor skulle slå igenom – men för all del: Det är inte fel med en allvarlig text heller.

Min berättelse var mina reflektioner när jag fick gå över landsvägen och kunde börja leka med jämnåriga, som samtliga hade en helt annan livsstil än vårt självhushåll, där vi bara köpte det allra nödvändigaste och tillverkade resten. De var löntagare och konsumenter, konstaterade jag i min text, en livsstil jag ännu inte var bekant med. Jag minns än idag min förvåning när allt kretsade kring vad de skulle köpa.

Hur många som medverkade på utställningen kan jag inte säga, men kanske var det ett trettiotal. Vi besökte den flera gånger och fick hela tiden nya och intressanta infallsvinklar.

Den äldsta medverkande var +90. Han var från grannbyn Östanbyn och hans berättelse handlade om den mjölkkärra han kört mjölk med som ung och sedan länge trott var kasserad, men hittat bevarad och fått köpa tillbaka.

Lasse Westerman, konstnär och konstintendent, hade illustrerat sitt bidrag med en älg som smög fram vid en skridskobana i skogen och bidraget hängde bredvid mitt, i sammanhanget banala.
– Det här lär ska vara enda gången jag får hänga bredvid Lasse Westerman, sa jag…


Det var i veckan 100 år sedan – den 7 maj 1921 – som riksdagsbeslutet fattades att dödsstraffet i fredstid skulle avskaffas i Sverige. På 1900-talet verkställdes det fyra gånger, sista gången 1910. Sista kvinnan att avrättas var Anna Månsdotter, för det så kallade Yngsjömordet 1889. Hon hade i svartsjuka mördat sin svärdotter, då hon levde i incest med sin son.
– Vilka kvinnor det finns! kommenterar mannen.

Och det är 50 år sedan – den 7 maj 1971 – den så kallade Almstriden utbröt i Kungsträdgården. Almarna skulle genom ett myndighetsbeslut fällas för att bereda plats för en tunnelbanenedgång. Det blev sammandrabbningar mellan polis och demonstranter den 11-12 maj och almarna räddades kvar.
Jag minns det otroliga engagemanget då hos alla och envar – och för allting i samhället. Vart tog det vägen?